Foto: Oskar Omne
Till startsidan
Porträtt
Såväl i skolan som i fotbollsvärlden kände sig Martin Mutumba som en udda fågel. En kaotisk livsstil ledde till några tuffa år.
Men nu har den forne fotbollsstjärnan hittat hem, i ett klassrum i södra Stockholm.
Att träffa Martin Mutumba är att bli meddragen in i hans värld, där han kastar sig mellan glädje och sorg, mellan seriositet och flams. Ibland närmar han sig slitna klyschor, men hinner aldrig fram innan han en överraskande twist kommer, kryddad med ett brett flin.
Det fanns två, tre lärare som jag kunde prata med i skolan.
Eleverna i förskoleklassen har gått hem för dagen och stolarna är upp- och nervända på bänkarna. Martin Mutumba är klädd i en svartvit träningsoverall och håret är uppsatt i en knut. Han bär glasögon där han sitter vid sitt skrivbord vid fönstret en trappa upp på Olympen, en skola nära Telefonplan i södra Stockholm.
Efter fotbollen finns ett annat liv. Foto: Oskar Omne
Här jobbar den forne fotbollsstjärnan sedan förra hösten.
Men hur hamnar en omskriven före detta fotbollsspelare här, på en skola i södra Stockholm?
Vi tar det från början.
2009 blev Martin Mutumba svensk mästare med AIK, hans största stund som fotbollsspelare.
Han var spelaren som hela tiden jagade de nya finterna, men som också betraktades som en udda fågel, med en attityd som stack ut och ett kaotiskt liv utanför fotbollen.
I självbiografin ”Äkta hela vägen”, som han skrivit tillsammans med journalisten Erik Niva, träder bilden fram av en person som hamnat snett och i perioder slösat bort sin talang och inte nådde alls så långt som han kunde ha gjort. Han berättar också om den rasism han utsattes för, inte minst inom fotbollen.
Känslan av att stå vid sidan om, känner Martin Mutumba igen från sin skoltid i Rinkeby på 90-talet då han ofta kände sig otrygg.
– Det fanns två, tre lärare som jag kunde prata med, men ofta blev jag placerad i olika specialklasser där lärarna var jättestränga, inte minst för att de fick höra att ingen annan hade orkat med mig, säger Martin Mutumba.
Ålder: 35.
Född: I Solna. Växte upp i Rinkeby. Blev ugandisk medborgare 2012 och gjorde sju landskamper i fotboll för Uganda.
Yrke: Lärare i förskoleklass på skolan Olympen i södra Stockholm. Före detta fotbollsspelare. Vann SM-guld med AIK 2009.
Bor: I lägenhet i Spånga.
Familj: Två söner.
Aktuell: Med självbiografin ”Äkta hela vägen” som han har skrivit tillsammans med Erik Niva.
Problemen i skolan förde honom till musikläraren Gunilla. Hon tog emot honom och vände honom aldrig ryggen:
– Om jag kom in och grät när hon hade lektion så kunde hon säga: ”Martin kom, vi går ut”. Hon och några andra gjorde sitt bästa för att vi barn i Rinkeby skulle lära oss saker. Många av oss hade så mycket grejer i bagaget, kom från krig och annat svårt, berättar Martin Mutumba.
Rinkeby, eller Byn som han säger, är hans hem, hans kärlek och hatkärlek.
Det är där han känner sig förstådd och det är där han har stöd. Även när allt går fel.
För det har det gjort, från och till.
Foto: Oskar Omne
Martin Mutumba har varit både hemlös och utfattig och längs vägen varit inblandad i såväl inbrott som bilstölder, han har missbrukat, langat knark och dömts för misshandel. Ändå har han spelat fotboll på toppnivå. Fotbollen tog honom till proffsspel i Finland, Ungern, Turkiet och landslagsspel för Uganda.
Men i augusti 2018 tog Martin Mutumbas karriär slut, när ett korsband gick sönder på Trängens IP i Örebro.
I samma veva hade han gått igenom en separation och smällen blev hård.
Han överdoserade smärtstillande tabletter och drack alkohol. Det gick så långt att han började skriva ett avskedsbrev.
– Tidigt lärde jag mig att det är fusk att ta genvägar och känslan av att ha fuskat är en äcklig känsla, säger Martin Mutumba.
– Jag var nere för räkning men kände väl att jag inte ville lämna jorden på det sättet. Jag har fortfarande mycket kvar att ge till världen, säger Martin Mutumba nu.
1985 Föds.
1987 Lillebror Joseph föds.
1994 ”VM i fotboll där Sverige tog brons var bara wow! Jag var nio år gammal”.
1995 Lillasyster Jessica föds.
1996 Rapparen Tupac Shakurs död tog hårt.
1998 Frankrike vinner fotbolls-VM. ”Det var verkligen Ronaldos och Zinedine Zidanes VM”.
2009 AIK vinner SM-guld med Martin Mutumba i laget. Gör en tatuering över bröstet två dagar före den avgörande matchen: AIK GULD 2LAX9
2010 och 2015 Sönerna föds.
2018 En korsbandsskada gör att fotbollskariären tar slut.
2020 Boken ”Äkta hela vägen” kommer ut samtidigt som höstterminen börjar och med det jobbet som lärare i förskoleklass på Olympen i södra Stockholm.
Efter att ha befunnit sig ”på bottens botten” började han söka jobb. Plötsligt kände han att det var både logiskt och självklart att söka jobb på en skola. Han såg tillbaka på musikläraren Gunilla.
Han såg sin chans att bli vad Gunilla var för honom i skolan, någon som bryr sig, och lära barn att det är okej att vara ledsen ibland, att det är okej att vara sig själv.
– Folk tänkte säkert då att det inte fanns någon mjuk sida hos mig, säger han om tiden när han var på topp inom fotbollen.
Sedan förra hösten arbetar han här på Olympen, han började på fritids och sedan som resurs i läraren Johanna Jaraquemadas klass.
Jag vill vara en sån lärare som Johanna, en som ser alla barnen.
Första arbetsdagen blev en riktig rivstart. Vid samlingen skulle Martin Mutumba läsa en bok. Men en av eleverna var så nervös att han gick fram till mattan där de alla satt och kräktes.
Johanna Jaraquemada är Martin Mutumbas mentor och förebild. Foto: Oskar Omne
– Men jag var ju tvungen att hålla mig lugn. Om du ska skjuta en straff inför 80 000 på läktarna, på bortaplan i Afrika och alla buar åt dig, då blir du inte så nervös för såna här grejer, säger Martin Mutumba.
Med hjälp av en assistent tvättade han mattan och det viktigaste var att hålla sig lugn, att vara trygg i en stressig stund.
Det har gått fort, nu har Martin Mutumba hand om sin egen förskoleklass och han tänker att han är på rätt plats i livet. Han vill gärna följa sina elever upp i ettan och sedan vill han studera vidare för att bli behörig. Sommaren tillbringade han med läsa läroplanen och skoldokument och han har också läst ett par kurser vid sidan av jobbet.
Läraren Johanna Jaraquemada är hans mentor och förebild i arbetet.
– Jag vill att barnen ska känna att ”Åh vad det är kul att lära sig”. Jag vill vara en sån lärare som Johanna, en som ser alla barnen, en som bryr sig om alla barnen, förklarar Martin Mutumba som inte tvekade när han fick erbjudandet om att ha en egen klass.
Foto: Oskar Omne
– Det är viktigt att få mycket ansvar och jag gillar ansvar, säger Martin Mutumba.
Johanna Jaraquemada sitter en bit ifrån honom. Hon beskriver sin kollega som superlugn, väldigt snäll och omtänksam. Och att han inte duckar för frågor om sitt förflutna.
Nu tillbringar Martin Mutumba sina dagar i ett klassrum där de flesta av eleverna har indisk bakgrund. De pratar indiska språk och engelska – och väldigt lite svenska. Martin Mutumba säger att det får ta tid att lära dem svenska och att få dem att inte bara prata med barn som pratar samma språk. De övar fraser som ”Tack så mycket” och ”Ja, jag är här” och lär sig vad olika frukter heter.
– Jag har såna sjuka mål. Jag vill att alla barnen ska kunna prata svenska när vi är klara med det här läsåret. Jag ska ha sett det unika hos dem och låtit alla prata, säger Martin Mutumba.
Engagerat pratar han om vikten av struktur – under lunchen, under leken, under samlingarna, och återkommer till att det ska vara roligt att komma till skolan.
Han avslutar med ett citat från en tränare han en gång hade: ”Kul är inte alltid bra, men bra är alltid kul”.
I dag saknas 65 000 lärare. Samtidigt jobbar många obehöriga lärare i skolan – som vill bli behöriga.
Här är de behörighetsgivande vägarna in till läraryrket:
Samtidigt har Lärarförbundet krävt bland annat att arbetsgivarna prioriterar behörighetsläget och att stat tillsammans med huvudmän tar ett större ansvar för former och villkor för behörighetsgivande utbildning. Förbundet har till exempel föreslagit att en myndighet ska få ansvar för att se till att behörighetskompletterande och behörighetsgivande utbildningar ges utifrån dagens behov.
Granskning Lärarna fick aldrig ta del av pengarna. ”Vi har inte fått någon ursäkt”
Lön Sveriges Lärares ombudsman tipsar om vad du bör tänka på gällande din lön.
Elevhälsa Står med öppna armar: ”Kan passa dem svag teoretisk begåvning”.
Debatt Arne Engström applåderar Liberalernas vändning i frågan om extra anpassningar
Debatt Lärarna är skeptiska, men Kristina Axén Olin (M) försvarar kulturlistorna
Krönika Är det någon som har ordning på något här? Haaallååå??
Digitala nationella prov Efter kaoset och fackets krav – inga digitala nationella prov de närmaste åren.
Vuxenutbildning Lillemor Malmbo: ”Vad jag vill se är nationella regleringar”
Debatt ”Att kräva att en elev har sin dator och sin penna är inte hårt... det är verkligheten”
Arbetsmiljö Budskapet: ”Alla som bryr sig bör dyka upp”.
Elevhälsa Tvingas hitta egna lösningar: ”Många sätter E istället för F”.
Debatt Professor Thomas Nygren om varför den vetenskapliga grunden i skolan brister.
Likvärdighet Ny rapport varnar: ”Det är ett svek mot barnen och eleverna.”
Skolpolitik Avgörande frågorna klubbades på partiets landsmöte.
Elevhälsa För begåvade för anpassad undervisning – men kognitivt begränsade för att klara skolan.
Valet 2026 Splittrade Liberaler ska rösta om friskolorna – stort väljarstöd för vinststopp.
Slutreplik Niclas Fohlin: ”Jag förespråkar en evidensinformerad praktik.”
Krönika ”Tänk om vi fick resurser att bemöta de där knorrungarna innan det är försent.”
Debatt Debatten om det relationella perspektivet på undervisning fortsätter.
Replik ”Niclas Fohlin tycks invända med att lärares olikheter i att praktisera en metod reduceras till siffror”, skriver Susan Sall
Debatt Hanna Schmidt, 16 år: ”Elever vägrar att göra uppgifter, vill inte lyssna och är respektlösa”
Debatt ”Finansieringen är grunden till hur arbetet fungerar på skolan”
Digitala nationella prov Sätter press på utbildningsministern: ”Lärare och elever får inte betala priset”.
Debatt ”Ge oss hellre en tidig julklapp: Slopa DNP hela läsåret”.
Digitala nationella prov Lärarens vädjan efter nytt besked om digitala nationella proven: ”Gör likadant i vår”
Digitala nationella prov Lärare och rektor i gemensamt skyddsstopp för digitala proven: ”Stressande”
Gymnasieskola Kritiken: ”Undervisningstiden hanteras väldigt slapphänt.”
Gymnasieskola Ny utredning: ”Vi vill täppa igen kryphålen för friskolorna.”
Krönika ”Vem bär ansvaret för att ha slösat sönder min tid under alltför många år?”
Debatt Han vill utveckla SFI-undervisningen i stället för att införa språktester.
Debatt Begärde ut lärares prov – nu introducerar företaget AI-rättning.
Skolmyndighet Så arbetar skolmyndigheterna för att lärare ska få bästa vetenskapliga stöd.
Skolverket Joakim Malmström svarar på Riksrevisionens kritik: ”Stort städarbete”
Krönika ”Vi befinner oss i någon slags jättelik experimentfas och är fortfarande lika förvirrade.”
Skolmyndighet Lärare och facket stämmer in i kritiken mot skolans myndigheter.
Digitala nationella prov Uppgivna läraren: ”Lägg ner provplattformen – bara Simona Mohamsson kan göra det.”
Arbetsmiljö Juristen: Därför är domen ett problem.
Undervisning Pristagarens Ayaz Razmajooeis bästa tips för att automatisera matten.
Krönika ”Vi är kvar på ruta ett – hur går det till?”
Digitala nationella prov Haveri för lärare och elever som testade: ”F till Skolverket”
Krönika ”Det handlar inte om bestraffa barn – utan om att rädda de andra.”
Debatt Lärarens varning inför valårets utspel: ”Skolan känns splittrad”.
Debatt ”Handlar mer om hur skolsystemet i stort hanterar frågor om makt, ansvar och tillit”
Friskolor 26 av 30 granskade kommuner måste bli bättre på att identifiera oseriösa aktörer.
Krönika ”Plocka bort barnen – så kommer alla svårigheter att lösas.”
Arbetsbelastning Nya siffror från Arbetsmiljöverket: ˝Oacceptabelt”.
Arbetsmiljö Sex av tio lärare på fritidshem bevittnar kränkningar varje vecka.
Slutreplik ”Dags att avskaffa fri utdelning på skattefinansierad utbildning”, skriver Marcus Larsson.
Debatt Academedia svarar Marcus Larsson om vinsterna: ”Välkommen att besöka oss”.
Debatt Debatten om specialpedagogerna: ”Handlar inte om att tala i egen sak”