Den senaste tiden har det haglat snillrika förslag på hur vi bäst ska få ordning på svensk skola. Elevinflytandet ska bort, skoluniformen ska in. Det ska bli no excuses-skolor med kadaverdisciplin, akutskolorna ska bli fler och det ska bli fritt fram för lärare att muddra elever och leta i väskor efter skumma prylar. 

Jag måste vara ett universalgeni! Jag ser nämligen ett tydligt mönster! Jag menar, dessa förslag betonar ju med all önskvärd tydlighet att det egentligen finns ett enda utkristalliserat jätteproblem i svensk skola. Barnen!

Självklart om man tänker efter

Ja, låt oss tala om elefanten i rummet. Om barnen inte kan sluta vara barn så är det banne mig på tiden att åtminstone införa elevfria skolor!

Det är ju självklart om man tänker efter. Barn är ju i allmänhet lite dingdong liksom. De har massa spring i benen, de har tokiga fantasier, de vill göra kullerbyttor och stå på händer. De vill leka att de är superhjältar eller ponnyhästar! De är ju heltokiga!

För att inte tala om tonåringarna! De är ju fullkomligt uppochner på alla sätt. Ena stunden är de glada och nästa sekund är de åskmoln. De tänker jobbiga existentiella tankar, ifrågasätter när de får order, blir förälskade på löpande band och fattar inte alls alltid vitsen med att ha prov om kolets kretslopp eller Sveriges minoritetsspråk.

Då är allt tryggt och lugnt

I en elevfri skola skulle man slippa alla dessa ofärdiga vuxna som inte fattar varför man ska stå i raka led, buga och bocka, lyssna artigt och alltid göra vad man blir tillsagd. Ja, där skulle korridorerna vara tysta. Ingen skulle vika pappersflygplan i klassrummen eller sjunga högljutt när det ska vara tyst. Läraren skulle kunna stå längst fram och mala på om sitt utan att bli överröstad, utan massa jobbiga frågor eller ungar som slarvat bort sina pennor. 

Inget skulle störa läraren i hennes idoga dokumentation.

Vilken drömmig tillvaro! I den elevfria skolan får alla lärare hundra procent inflytande. Inga barn behöver komma med finurliga perspektiv eller störa med skratt och livliga diskussioner. Här hinner man med både planering och efterarbete av undervisning. Inget skulle störa läraren i hennes idoga dokumentation. Klassrummen skulle vara dödstysta, i korridorerna kunde man höra en knapp falla och inte en enda gång måste man ödsla tid på att bygga relationer och sånt trams. I den elevfria skolan är allt tryggt och lugnt.

... och det blir även billigt

Kortsiktigt blir det också oerhört billigt. Här snackar vi verkligen budget i balans! Jag menar, i den elevfria skolan slipper vi dividera om sånt där kostsamt jox som läromedel, skolbibliotek, vikarier, elevhälsa, reglerad arbetstid och mindre elevgrupper. Inga fler F kommer att delas ut, inga fler katastrofdyra plattformar för digitala nationella prov, lägg ner hela Skolverket för tusan! Ojojoj, i år blir det inget budgetunderskott.

Kanske kommer vi lärare någon gång i något svagt ögonblick sakna de där bubbliga korridorerna. Kanske kommer vi ibland tänka tillbaka på en tid när dagarna bestod av underfundiga frågor, tankespjärnande utmaningar och känslan av att få göra skillnad. Ja, någon gång ibland kanske vi skulle längta till en tid när våra dagar var fulla av underbara yrvädersungar, truliga tonåringar och spretiga människovarelser i olika utvecklingsfaser. 

Allt kommer lösa sig självt

Men lite svinn får man tåla. Alla blir nostalgiska ibland. 

Och om man ska tro på den samtida skoldebatten är det bara att konstatera faktum. Barnen förstör skolan. Om bara barnen kunde plockas bort fullständigt – eller åtminstone om barnen kunde sluta vara barn – så kommer precis alla svårigheter att lösas av sig självt!

Jag lyssnar på skolpolitiken och säger det igen: Elevfri skola – lösningen på våra problem!

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här

LÄS MER:

”No excuses”: Räddning – eller skola för zombier

Wiman: Jag skulle vilja ha en Excuses-skola i stället

Kritik mot visitation av elever: ”Hål i huvudet”

Wiman: Fjams! Det är inte mitt jobb att leta efter vapen i elevers väskor