Jag tror inte att någon enda lärare i Sverige motsätter sig påståendet att det är viktigt att ha goda relationer till sina klasser och elever. Tyvärr har detta begrepp börjat missbrukas. Det har förvandlats från att vara ett naturligt förhållningssätt mellan lärare/elever till att bli ett lärarfientligt mantra som upprepas av skolmyndigheter, huvudmän, rektorer och elevhälsa när elever stör undervisningen, beter sig illa eller inte lyckas i ett ämne:  

– Varför bråkar din elev? Varför får din elev inte godkänt i ditt ämne? Varför vill din elev inte anstränga sig? Varför skolkar din elev? Varför beter sig eleven illa mot dig? Har du problem med din relation till eleven?

Används som vapen

Det odefinierade och luddiga begreppet ”relationskompetens” används idag som ett vapen mot lärare som försöker göra det som i grunden är skolans uppdrag: Fostra barn och unga att bete sig väl genom tydliga krav, gränssättning och konsekvenser.

Budskapet från skolledningar och specialpedagogiskt marinerade kollegor med karriärambitioner är glasklart: Om du som lärare hade jobbat mer ”relationellt” skulle problemen aldrig uppstått. Eleven hade aldrig bråkat, skolkat eller skrikit i ditt ansikte. Eleven hade blivit mer motiverad och inte fått F i ditt ämne.

Lärarfientligt och saknar evidens

Detta nya värdegrundsvapen är inte bara lärarfientligt och skadligt för god undervisning, studiero, korrekt betygssättning och fostransuppdrag. Denna felaktiga tolkning av vad goda relationer är, saknar dessutom evidens.

Den brittiske pedagogen och skoldebattören Thomas Bennett (även grundare och chef för researchED) med lång erfarenhet av just beteendearbete i skolan förklarar varför vi är så snett ute: ”En god relation är resultatet av ett väl fungerande arbete med beteenden – inte tvärtom”. En god relation handlar enligt Bennett om två saker:

1. Hur människor beter sig mot varandra.
2. Hur de värderar varandra.

Vill man som lärare bygga goda relationer, gör man det genom att lära elever hur man uppför sig mot vuxna och klasskamrater. Det arbetet bygger inte på lismande kompisskap från lärarhåll eller ett undergivet servicebeteende. Tvärtom. Det präglas av omsorg men även av höga förväntningar. Av respekt men även av gränser.

Tabu med gränssättande

Så varför har vi så grovt misstolkat begreppet relationer i skolsammanhang? 

Enligt Bennett beror det på att goda relationer och fungerande undervisning ofta förekommer samtidigt. Mycket av den forskning som finns på området bygger alltså på korrelation, inte på kausalitet. Forskarna drar helt enkelt den felaktiga slutsatsen att goda relationer leder till goda beteenden hos elever. Men det stämmer alltså inte.

Krav ses som riskfaktorer eller hinder.

Just gränssättande har tyvärr blivit tabu inom den specialpedagogiska falangen. Konsekvenser beskrivs som skadliga för individen. Krav ses som riskfaktorer eller hinder som ska ”avlägsnas”. Lärare som insisterar på vikten av fostran misstänkliggörs, ifrågasätts eller får höra att de ”inte nått fram” till eleven.

Särskilt allvarligt blir det med elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf). Här används ofta specialpedagogiska tolkningar för att sänka förväntningarna och undvika beteendeträning, trots att just dessa elever ofta är i störst behov av förutsägbarhet, ramar och konsekvenser.

Han står inte bakom den

Skolverkets stödmaterial svämmar idag över av texter om relationskompetens och relationellt lärande och beskriver det som en undergörande trollformel för gott beteende och godkända betyg. I P1 dokumentären ”Diagnosinflationen” får vi gång på gång höra att allt runt eleven står och faller med läraren som relationsbyggare. Flit, uppförande, egen ansträngning eller för den delen teoretisk begåvning finns överhuvudtaget inte med i den specialpedagogiska ekvationen.

Psykologen Love Grahn säger i P1 Morgon att skolmyndigheterna investerat hårt i föreställningen att elevers inlärningsförmåga kan öka genom goda relationer till läraren – en föreställning han inte ställer sig bakom:

– Om man hårdrar det, betyder det att jag skulle kunna segla mig igenom Teknisk fysik på KTH – bara jag fick relationsskapa tillräckligt med professionerna där. Men saken är att jag är ganska medioker i matte så jag skulle inte ha en chans.

Love Grahn går så långt som att kalla det gigantiska material om relationer som skolmyndigheterna producerat för ”psyko-babbel”.

Det är att ta ansvar

Tragiskt nog har vi idag en växande andel lärare som helhjärtat satsar på att bli omtyckta av elever i stället för att satsa på att lära dem saker. I specialpedagogiska sammanhang har detta börjat väga tyngre än att eleverna får lära sig hur man beter sig mot andra människor. Eleverna blir fellärda.

Thomas Bennett lyfter fram att ingen gemenskap överlever utan tydliga normer och konsekvenser. Det gäller familjer, arbetsplatser och samhällen och givetvis även skolor. Att ställa (realistiska) krav på elever är alltså inte att lida av en brist på relationskompetens. Det är att ta ansvar.

Dags att backa upp

Det är dags att man i svensk skola slutar prata om relationsskapande på ett flummigt, ovetenskapligt och lärarfientligt sätt. Det är dags att skolmyndigheter, huvudmän, skolledningar och specialpedagogiskt marinerad skolpersonal slutar använda begreppet ”relationskompetens” som ett vapen mot lärare som gör sitt jobb, dvs ställer krav, kräver ordning och sätter korrekta betyg. Det är hög tid att alla lärare som försöker arbeta långsiktigt och genomtänkt med barn och ungas lärande och beteenden – oavsett vilka diagnoser de har – inte motarbetas och ifrågasätts utan stöttas och backas upp.

Åtminstone om man menar allvar med att relationsskapandet mellan lärare och elev är viktigt. Om man menar att lärande i skolan är viktigt.

Frågan är bara om man gör det, eller om det är helt andra saker som ligger bakom att man använder begreppet som slagträ mot den traditionella delen av lärarkåren.

Jag vet vad jag tror.

LÄS MER:

”Dags att avliva myten om relationer och lärande

”Relationen är ett verktyg – inte ett mål”

HP Tran: Nej, relationer till eleverna är inte en förutsättning för lärande

Forskaren: ”Att lärande kräver goda relationer är ingen myt”