Krönika
Lyssnade på radion på väg till jobbet i morse. Vad pratade de om … jo skolan.
Var det ett reportage om hur fantastiska alla människor som jobbar i skolan är? Vilket oerhört viktigt jobb de gör? Nu är det äntligen dags att investera i skolan på allvar?
Nej, det pratades om beslutet om ett nationellt mobilförbud i grundskolan.
Jag tror inte mobilfrågan är slutdiskuterad i och med det här och inte heller att det blir så stor förändring på golvet, men jag blir ändå nyfiken.
Nu när vi då ska få ett nationellt mobilförbud i grundskolan – vem ska då göra det här i skolvardagen? Är det så att vi nu äntligen får mer resurser till skolorna för att göra dessa uppgifter?
Insamlandet kommer ta tid
För det är väl ändå inte tänkt att det är en läraruppgift? Ska jag som lärare ta av min värdefulla undervisningstid för att samla in mobilerna? Eller lämna ut mobilerna, något som blivit en minst lika delikat uppgift. Ska värdefull ämnestid tas för att administrera mobilförfarandet? Min tid med eleverna för att just undervisa och hjälpa dem i sitt skolarbete känns alldeles för värdefull för det.
Insamlandet i sig kan ju faktiskt komma att ta en del tid i anspråk. Helt beroende på både min och elevernas dagsform. Ibland har jag all energi och förmåga att utan minsta tvekan ta både eventuell diskussion, från elev som kanske inte har den bästa dagen och vägrar lämna in sin mobil. Medan jag andra dagar inte har den bästa dagen. Kopiatorn kanske har strejkat, kollegan är sjuk så jag förväntas vikariera eller skolfotograferingen som kastar om min dagsplanering. Därav att insamlandet av mobilr kanske inte blir lika smidigt. Energin som då tas för att samla in mobiler från ibland motvilliga elever får direkt inverkan på kvalitén på lektionen.
För oavsett hur god relation du har till dina elever så finns det dagar när det lättare blir konflikter. En konflikt med elever om att då samla in mobiler gör inte dagen lättare för någon.
Utlämnandet av mobilen kan också i sig skapa otrygghet och diskussion. Just att hitta rätt vuxen, som kan låsa upp rätt rum för att därefter lämna ut rätt mobil. Många moment för en ung person att själv ordna med. Återkommer till det.
Om det nu skulle vara lärarens uppgift så vill jag i den här tankebanan inte ens gå vidare i tanken på hur vi får alla pedagoger att göra det här på samma sätt. Och för den delen under ramen för sin lektionstid. Allt så att allt mobilhanterande flyter smidigt under hela skoldagen, hela skolveckan, hela terminen och hela läsåret – läsår efter läsår.
Eftersom vi nu får ett nationellt mobilförbud i grundskolan hoppas jag naturligtvis att det är extra personer som kommer att anställas för att administrera förbudet. Då blir det ju verkligen toppen. Personer med både tid och en massa tålamod att genomföra denna uppgift.
Visst kommer det anställas extra personer som ska administrera förbudet?
Ponera att det går 900 elever på en skola – de flesta har nog en mobil.
Var ska alla dessa mobiler säkert förvaras?
För det är väl inte tänkt att det är en läraruppgift att finna trygg förvaring för alla dessa mobiler under en skoldag?
Eftersom vi nu får ett nationellt mobilförbud i grundskolan hoppas jag naturligtvis att det är extra personer som kommer att anställas för att administrera förbudet.
Eller ska läraren lämna undervisningssituationen för att låsa in mobilerna i annat rum? Alternativt med ena ögat ständigt vaka över de 30 mobiler – som just denne pedagog för tillfället har under sitt ansvar – är i tryggt förvar samtidigt som undervisning pågår?
Vilket leder till nästa delikata fundering kring mobiler och återlämnandet. Ja, enkelt är det ju om alla lämnar in när dagen börjar och får tillbaka när dagen slutar.
Men hur gör vi då med återlämnandet av mobilerna när en elev ska exempelvis till tandläkaren eller blivit dålig under dagen?
För det är väl inte tänkt att jag som lärare ska lämna undervisningssituationen för att lämna ut telefonen till den elev som ska iväg under dagen? Kommer då eleven dessutom tillbaka efter tandläkarbesöket – vem ska då se till att mobilen åter blir inlämnad? för det är väl inte tänkt att vara en sak som jag som lärare ska göra?
Sen har vi det här med att få gå till affären som ofta är brukligt att de äldre får göra på sin rast. Få ungdomar idag har ett betalkort – allt finns i mobilen. Vem ska då administrera det förfarandet?
För det är väl inte tänkt att det ska bli en läraruppgift?
Slutligen så händer det dagligen att elever kommer sent till skolan. Vem tar ansvaret att samla in de mobilerna – för det är väl inte tänkt att det är en läraruppgift att hålla koll på elever som kanske kommer in senare alternativt är någonstans på skolan men inte just där mobilerna samlas in?
Hur gör vi med de elever som ganska snabbt börjar ha två telefoner med sig?
För det är väl inte tänkt att jag som lärare måste kolla igenom deras kläder (skulle väl inte ens vara något vi får göra) för att se om eleven helt enkelt fört med just två mobiler?
Att samla in mobilerna i sig är inget som jag har något emot men det väcker helt klart några funderingar. När det nu är ett nationellt mobilförbud i skolan från och med nästa år.
För det är väl inte tänkt att jag som lärare ska ta av min värdefulla tid med mina elever för att administrera mobiltelefoner?
För jag hoppas verkligen att det finns ett svar på dem och att det inte landar på den enskilde läraren i klassrummet, eller på varje enskild skola, att sätta upp riktlinjer och direktiv hur man ska göra.
Och som en ytterligare fundering – varför gör man inte i stället det som verkligen skulle göra direkt skillnad i skolan? Fler personer med rätt kompetens in i skolan. Kunde vi göra grupperna mindre så skulle många av de ordningsproblem som det nu lagstiftas kring faktiskt direkt minska.
Om vi exempelvis bara kunde ha tagit alla pengar som den här mobildiskussionen kostat – alla debatter, artiklar, intervjuer kring om mobilerna ska samlas in eller inte och i stället direkt satsa dem på att minska storleken på klasserna? Skulle troligen blivit en läskigt hög siffra – helt i stil med kepsens vara eller icke vara under lektionen och andra heta potatisar som har cirkulerat under åren.
Oftast inte förbud som behövs
Fler personer ger direkt mer tid att se varje elev och hjälpa dem med de strategier och verktyg som de behöver för att utvecklas som individer – oftast är det ju faktiskt inte förbud som behövs utan någon som är där för att undervisa, är närvarande i rummet och finns där för eleven.
Nationellt mobilförbud i skolan från 2026. Jag är inte emot en mobilfri skoldag men jag skulle gärna vilja veta hur det praktiskt ska gå till. För jag hoppas att det här inte är ytterligare en sak som ska ta min värdefulla tid från mitt kärnuppdrag nämligen undervisningen?
LÄS MER:
Maria Wiman: Vi gör oss en otjänst om vi fördömer skärmar i skolan helt