Tioårige Vincent går redan på högstadiet: ”Roligare nu”

I en undersökning gjord av Sveriges Lärare svarar majoriteten av lärarna att man inte kan tillgodose alla elevers behov i undervisningen på grund av för stora klasser och många elever med särskilda behov.

Åtta av tio lärare svarar att eleverna inte når så långt som de skulle kunna göra. Sju av tio lärare anser att duktiga elever inte får den stimulans de behöver.

I Sverige beräknas det finnas cirka en procent särskilt begåvade elever. En av dem är Vincent Borghol Mpatsiaris. Han har en IQ på 145, utan diagnos, vilket är en väldigt hög siffra eftersom bara två procent av befolkningen har över 130.

Det är inte alltid lätt att känna sig inklu­derad när man är extra begåvad och för Vincent som är mycket vetgirig och vill lära sig nya saker blev skolan en besvikelse. Han hade redan höga förkunskaper och blev uttråkad.

I dag går han på Hermodsdalsskolan i Malmö, dit han bytt efter en tid på Spångholmsskolan i Bara.

”Jag lär mig ingenting”

En gång hade Vincents mamma Lilian Borghol bett att få vara med under en lektion i engelska eftersom Vincent upplevdes som stökig. På lektionen spelade eleverna ordbingo och Vincent tittade på sin mamma och sa: ”Jag kan redan flytande engelska mamma, jag lär mig ingenting.”

– När jag frågade var han lärt sig det så fick jag svaret: ”På nätet.” Det visade sig stämma och han har dessutom ett perfekt uttal och rättar mig ibland på resor.

Vincent lärde sig att läsa och räkna redan vid tre års ålder och han ställde frågor som var ovanliga för hans ålder. Han lärde sig nya saker väldigt snabbt och även hans logiska tänkande var välutvecklat jämfört med andra barn i förskolan.

Båda föräldrarna är lärare

Hans föräldrar Lilian Borghol och Dimosthenis Mpatsiaris är båda lärare och väl insatta i skollagen. De stred för att få lärare, rektor och huvud­man att förstå att Vincent måste få en stimu­lerande skolgång och undervisning på adekvat nivå för att må bra. Föräldrarna var medvetna om att denna målgrupp kan utveckla psykisk ohälsa om de inte får rätt förutsättningar, men deras framsteg var små och frustra­tionen stor.

– Vi försökte påtala hans behov för skolan redan i förskoleklass. Vi skickade Skolverkets handledning för undervisning av särskilt begåvade elever, men blev inte tagna på allvar.

Hemma var Vincent harmonisk och nyfiken men i skolan blev hans beteende utmanande och provocerande för att söka stimulans.

– Det var en förvirrande situation för oss som föräldrar. Den elev som skolan beskrev för oss var främmande och den son vi beskrev för skolan var lika främmande för lärarna.

A-nivå i samtliga delar

I slutet av årskurs tre vägrade Vincent till och med att delta i lektionerna och hans föräldrar bekostade själva ett WISC-test som visade att Vincent hade ett IQ på 145.

Först efter WISC-testet kartlades Vincent, men endast i tre ämnen. Genom nationella prov i matematik, engelska och svenska för årskurs 6 visade han A-nivå i samtliga delar utan att få fram ett kunskapstak då han inte testades högre. Familjen fick hjälp av Stiftelsen för hög begåvning, som tog över som Vincents ombud och det började röra på sig.

Skolledningen tog beslut om att flytta upp Vincent tre årskurser. Vincents föräldrar märkte att han blev mycket gladare och mer engagerad i skolarbetet när han fick mer utmaning.

– Det var som att han äntligen fick använda hela sin potential och göra det han älskar – att lära sig nya saker och tänka på ett djupare plan. Närvaron i skolan ökade radikalt men vi måste understryka att det här är en ständigt pågående process med dessa barn. Deras snabba inlärning fortsätter även efter årskursuppflyttningen och de kommer snabbt ifatt.

En utmaning att möta behoven

För extremt begåvade elever kan det vara svårt, eller rent av omöjligt, att hitta jämnåriga att föra resonemang med. De har en kognitiv förmåga som motsvarar en ålder långt över deras kronologiska. Vincent konstaterades som nioåring ha en kognitiv förmåga som en 17-åring.

– Till vår fördel är vi lärare, maken förste­lärare i matematik och jag yrkeslärare på försäljning- och serviceprogrammet. Trots det är det en utmaning att möta Vincents behov. En annan fördel är att vi har en stark familj, Vincents två äldre bröder och lillasyster finns aktivt med i Vincents liv, säger mamma Lilian Borghol.

De har gemensamma intressen såsom börshandel, matematik, piano, spel och träning. Vincent och hans pappa diskuterar ofta matematik och börshandel. Vincent sökte själv upp Avanza och började följa börsen. Han gav sina föräldrar börstips som visade sig vara riktigt vinstgivande och de fick så bra avkastning att de kunde renovera sitt kök.

– Vi fick tidigt introducera biblioteket, Google, appar och andra lärprogram, allt för att träna upp hans förmågor att till exempel söka kunskap och information på egen hand. I dag är han väldigt duktig på informationssökning och är dessutom källkritisk, säger Dimosthenis Mpatsiaris.

Redaktör för Mensas tidning

Vincent följer med intresse vad som händer i världen och har bland annat blivit mini-redaktör för Mensas tidning Legatus Mensae och ska sitta med i ungdomsrådet tillsammans med forskare och experter i Stiftelsen för hög begåvning.

Vincent själv har redan planer på vad han ska syssla med i framtiden.

– Jag vill bli matematiker och forskare, samtidigt vill jag fortsätta med min konst och ha utställningar, men även satsa på min skådespelarkarriär och fortsätta hjälpa barn med hög begåvning.

LÄS MER:

Lärarna utbildas för att stötta särskilt begåvade elever

”Särskilt begåvade elever behöver också stöd”

Satsning för särskilt begåvade elever – så gick det sen

Han är lärare med fokus på särskilt begåvade elever

Forskning om särskilt begåvade elever – med lärarna i fokus

”Varför pratar vi om särskilt begåvade elever som små vandrande explosioner?”