Replik: Nej, fonologisk medvetenhet är inte passé

Linda Fälth, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet, svarar på Johan Kants debattartikel om fonologisk medvetenhet.

Debatt I sin debattartikel ifrågasätter Johan Kant betydelsen av fonologisk medvetenhet, bland annat genom ett påstående om att forskarna Usha Goswami och Peter Bryant skulle ha ”falsifierat” sin egen teori redan 1990. Det påståendet är grovt missvisande, skriver Linda Fälth i en replik.

Linda Fälth

Idag 07:01

Att undervisa barn i kopplingen mellan språkljud och bokstav är inte att ”drilla” – det är att ge dem nyckeln till det alfabetiska systemet. Fonologisk medvetenhet innebär att kunna uppmärksamma, urskilja och hantera språkets ljud, en förmåga som är avgörande för att förstå hur talat språk relaterar till skrivet.

I sin debattartikel ifrågasätter Johan Kant betydelsen av denna färdighet, bland annat genom en anekdot från Özz Nûjen och ett påstående om att forskarna Usha Goswami och Peter Bryant skulle ha ”falsifierat” sin egen teori redan 1990. Det påståendet är grovt missvisande. Vad de faktiskt visade var att fonologisk medvetenhet omfattar flera nivåer – inte bara fonem, utan även större ljudenheter som början och slut i ord, så kallade onset–rime-strukturer – och att dessa samverkar i läsutvecklingen. Deras forskning nyanserade begreppet och visade att barn använder olika nivåer av ljudanalys under sin läsutveckling. Den stärkte, snarare än försvagade, kopplingen mellan fonologisk medvetenhet och läsinlärning.

Forskningen är entydig

Fonologisk medvetenhet innebär till exempel att höra att sol och sommar börjar med samma ljud, att ros rimmar med mos, eller att sax består av fyra fonem: /s/–/a/–/k/-s/. Det är inte en undervisningsmetod i sig, utan en grundläggande språklig förmåga som läsning på alfabetiska språk vilar på.

Forskning visar entydigt att förmågan att hantera språkljud är en stark prediktor för läsförmåga, särskilt i kombination med undervisning i bokstav–ljud-koppling (Castles et al., 2018; Hulme et al., 2015; Lundberg, 2010; Snowling et al., 2022).

Att utveckla fonologisk medvetenhet är mer komplext än man tror, ljud påverkas av omgivande ljud och skiljer sig mellan dialekter. Just därför krävs medveten och stöttande undervisning. Dess betydelse är väldokumenterad: som grund för att förstå att ljud representeras av bokstäver är fonologisk medvetenhet central i läsinlärningen.
Det är sant, som Kant antyder, att svenskan har ortografiska undantag. Men just därför måste barn börja med regelbundna ord som sol, ros och mat – där bokstäver och ljud följer tydliga mönster – innan de möter ord som get, gilla eller geni. Gradvis progression är inte rigiditet, utan kognitiv hänsyn: ortografisk kunskap byggs genom struktur, inte genom att kasta barnen direkt in i undantag.

Barn lär sig läsa genom att förstå hur bokstäver representerar ljud, inte genom att memorera varje ord som en bild. Undervisningen behöver därför präglas av struktur, regelbundenhet och meningsfull träning. Och det är fullt möjligt att göra detta med glädje, lekfullhet och variation – något tusentals skickliga lågstadielärare visar varje dag.

Linda Fälth, lärare, specialpedagog och professor, Växjö