Debatt: Skriva för hand kräver mycket träning

Sabrina Di Tullio är lärare och specialpedagog på Kunskapsförbundet Väst i Vänersborg.

Finmotorik, orientering av pappersutrymmet och pennfattning är väsentliga element för att skapa en koppling mellan kropp och sinne, mellan läsning och skrivning. I detta arbete finns mycket att utveckla och träna på. För handskrift hjälper och utvecklar elevernas läsning och vice versa, skriver debattören.

För att kunna utveckla skrivförmågan hos barn behöver alla pedagoger som arbetar med förmågan förstå hur man gör. I den här artikeln behandlas hur barnens skrift utvecklas och vad som är viktigt för pedagoger att tänka på. För mig, och i mitt arbete har pedagogiska och didaktiska teorier och praktik alltid varit viktiga. Jag har tidigare arbetat i Italien och nu här i Sverige som pedagog och dessutom arbetat mycket med språkinlärning och fördjupat mig inom olika inlärningsvariationer så som dyslexi och dyskalkyli. Jag tror att när vi kan reflektera över teorin och omsätta den i praktiken så kommer vi se en stor positiv förändring i skolan.

Efter att ha jobbat med många elever med inlärningssvårigheter har jag utvecklat observationstekniker och praktiska arbetstekniker, från den grafiska linjen till de olika studiemetoderna. I den här texten begränsar jag mig till att arbeta med det grafiska strecket (gesten), en viktig utgångspunkt för barn som börjar skriva och därför också att läsa och sedan utveckla sin kunskap.

Barnets utveckling börjar med att skriva, rita med impulsiva svepande gester och snabba armrörelser. De utförs med höger eller vänster hand. Sedan utvecklas barnet genom att få mer kontroll över sin motorik och gesternas riktning.

Alla nödvändiga steg

För att kunna genomgå denna utveckling är det viktigt att arbeta med kroppsuppfattningen, att lära känna sin kropp. Gymnastik och träning av psykomotoriska funktioner hjälper till att förstå de rumsliga och relationella koordinater som barnet möter i vardagen, såsom ovan/under/över/under/fram/bak och så vidare. Även när man skriver finns det koordinater: av arket och bokstäverna. Det är viktigt att skapa en koppling mellan kropp och sinne. Detta hjälper och utvecklar både läsning och skrivning.

För att utveckla skrivandet är det viktigt att följa vissa steg. Vilka färdigheter krävs för att utveckla skrivandet?

  • Motor (gripande)
  • Perceptuell (rymdhantering)
  • Psykomotorisk (öga-hand-koordination, rum-tid, riktning).

Men också den grafiska gesten har speciella steg med utvecklingen av linjerna:

  • Vertikal linje
  • Sned linje
  • Vågrät linje
  • Öppen linje
  • Stängd linje
  • Cirkel
  • Korsning av linjer
  • Storlekskontroll
  • Moturs stängning av cirkeln

Alla dessa steg är nödvändiga för att utveckla skrivandet. Att skriva och läsa är instrument och verktyg för att komma åt och producera skriftspråk. Men att läsa och skriva är separata uppgifter. Här kommer vi att fokusera på skrivandet och de olika faserna, som börjar före skolan, utifrån Ana Teberoskys och Emilia Ferreiros forskning och studier. Naturligtvis går inte alla barn igenom dessa stadier i samma ålder. Som vi väl vet är varje barn unikt och har sin egen utvecklings- och lärandetakt.

Rita är första formen av skrift

I ”The activities of interpretation and production of writing begin before school, as part of the activity of preschool age” visar Teberoskys och Ferreiros, i en serie undersökningar som de genomförde med barn från olika länder och från olika samhällsklasser, att barn börjar lära sig skriva långt innan grundskolan.

De delade upp skrivstegen på följande sätt:

  • Odifferentierad förstavelseskrivning – grafisk odifferentiering av teckning och skrift.

För barn är den första formen av skrivande att rita; de skiljer inte på att rita och skriva. Under detta skede är det karakteristiskt att barn ”läser” det de ritar, även om de varierar sin läsning varje gång de tillfrågas. Det viktiga med detta faktum är att småbarnet ger sin teckning ett syfte och får berätta om den som om den vore skrift.

Men denna grafiska brist på differentiering mellan att rita och skriva varar inte länge. På kort tid kommer barnet att gå vidare till differentieringsstadiet, där de redan grafiskt kan känna igen skillnaden mellan att rita och skriva. Däremot tar de fortfarande med bilderna i bokstäverna, så att bilden stödjer skriften för att ge den mening.

  • Differentierat stadium.

I denna fas kan barnet redan skilja teckningar från bokstäver. Men de gör samma bokstäver för alla ord eller meningar.

  1. Förstavelsenivå
    Barnet upptäcker att för varje bokstav har olika ljud.
  2. Stavelsebildande nivå
    På denna nivå representerar barnet varje ljudenhet med en bokstav. Varje stavelse motsvarar alltså en bokstav. OA (TO MAT)
  3. Stavelsebildande – alfabetisk nivå
    Här skriver barnet med både vokaler och konsonanter. Vissa bokstäver upptar stavelsevärdet, men andra motsvarar fonem. ME DI I (ME DI CIN)
  4. Alfabetisk nivå
    Barnet behärskar redan syftet och värdet av stavelser och bokstäver. Men de kan ännu inte bemästra specifik stavning, såsom versaler och gemener, skiljetecken, blanksteg, ändringar mellan bokstäver (b och v, c och z, m och n) etc. Dessa misstag kommer barnet sedan lära sig att rätta till när de fortsätter interagera med det skrivna språket.

Finmotorik, orientering av pappersutrymmet och pennfattning är väsentliga element för att skapa en koppling mellan kropp och sinne, mellan läsning och skrivning. Även i detta arbete finns mycket att utveckla och träna på. För handskrift hjälper och utvecklar elevernas läsning och vice versa.

Sabrina Di Tullio, lärare och specialpedagog, Kunskapsförbundet Väst – Vänersborg

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Grundskolläraren