Debatt: Naivt att tro att AI stärker barns lärande
”AI gör det lätt att hoppa över den period som nästan alltid är nödvändig för att lära sig på riktigt – perioden där man känner sig lite korkad”, skriver fritidsledaren Patrik Hellman.
Debatt Jag märker när något saknas och kan själv fylla i det: vilka följdfrågor som borde ställas, vilka antaganden som måste granskas, vilka delar som är rimliga och vilka som är ren utfyllnad. Det filtret har inte en trettonåring, skriver debattören.
Jag har varit övertygad om att AI är ett rättvist verktyg. Ett sätt att ge barn och unga något som de annars kanske saknar: lugn hjälp. Struktur. Någon som svarar utan att sucka. Jag har tänkt att om de bara använder det rätt så kan det bli ett lyft – snabbare lärande, mer mod att testa idéer, mindre ensamhet i skolarbetet.
Men jag börjar tro att jag har varit naiv när jag diskuterat det med mina ungdomar. För jag har sett AI genom mina egna ögon.
Jag har en grund att stå på
När jag använder AI gör jag det med ett filter som jag glömmer bort att jag har. Jag har läst mycket. Jag har gjort misstag. Jag har en känsla för när något är för snyggt. Jag hör när ett svar låter smart men egentligen inte säger något. Jag märker när något saknas och kan själv fylla i det: vilka följdfrågor som borde ställas, vilka antaganden som måste granskas, vilka delar som är rimliga och vilka som är ren utfyllnad.
Det filtret har inte en trettonåring. Och där spricker min tanke om att rätt användning mest handlar om ansvar.
Jag tror att rätt användning i första hand handlar om förkunskaper. Om att ha ett eget språk. En egen karta i huvudet. Utan det blir AI inte en mentor – den blir en ersättning. Inte för intelligens, men för ansträngning.
Det är det som är farligt. För vad händer när man får färdiga svar innan man ens har hunnit få frågor? När man får ett välskrivet resonemang innan man ens har haft tid att sitta och brottas med att skriva ett halvdåligt?
Så går det till i praktiken
Jag har hört hur det går till i praktiken. En ungdom berättar hur de klistrar in en skoluppgift, får ett perfekt svar, lämnar in – och är nöjd. Men när jag ställer en enkel följdfråga, typ ”varför blir det så?” eller ”hur skulle du förklara det här för någon annan?”, så tar det stopp direkt. Inte för att ungdomen är dum. Utan för att svaret aldrig var dennes.
AI gör det även lätt att hoppa över den period som nästan alltid är nödvändig för att lära sig på riktigt – perioden där man känner sig lite korkad. Där man har fel. Där man famlar. Där man bygger förståelse långsamt och klumpigt.
AI kortsluter den processen för AI är som mest kraftfullt för den som redan kan en hel del. För den som kan hålla emot. Som kan använda det som byggmaterial, inte facit. Men för den som ännu inte byggt grundkunskapen kan AI bli en genväg som ser ut som lärande, men som i praktiken gör tänkandet svagare.
Kanske är AI inte främst ett verktyg för unga att lära sig – åtminstone inte i början. Kanske är det tvärtom: att AI måste komma sist, inte först. När man redan har något att jämföra med.
Patrik Hellman, fritidsledare Södertälje kommun
LÄS ÄVEN
Debatt: AI på lågstadiet skapar hopp för framtiden
Debatt: AI riskerar att fördjupa kunskapsklyftorna
