Debatt: Lågstadiematten som skadar barnens självkänsla
”Självkänslan slås undan hos barn som gång på gång misslyckas – trots att de anstränger sig”, skriver läraren Alexandra Carlsson.
Debatt När elever om och om igen förväntas repetera sådant de ännu inte är mogna för händer något allvarligt: det är inte bara förståelsen som uteblir – självbilden tar skada, skriver debattören.
Svensk skola lägger i dag mycket stora mängder undervisningstid på matematik redan i låg- och mellanstadiet. Samtidigt ser vi hur matteglädjen dör tidigt, hur elever fastnar i mekanisk repetition och hur självkänslan slås undan hos barn som gång på gång misslyckas – trots att de anstränger sig.
Detta är inte ett individproblem. Det är ett tidplansproblem.
Lgr22 slår fast att undervisningen ska anpassas efter elevers förutsättningar och bidra till förståelse, lust att lära och tilltro till den egna förmågan. Ändå organiserar vi matematikundervisningen som om alla barn tidigt vore mogna för abstrakt symbolhantering, flerstegsuppgifter och omfattande huvudräkning.
Svårt att hantera abstrakta begrepp
Utvecklingspsykologisk forskning visar att yngre barns tänkande i huvudsak är konkret och situationsbundet. Förmågan att hantera abstrakta begrepp, generaliseringar och flera tankeled samtidigt utvecklas senare. Trots detta ägnas stora delar av låg- och mellanstadiet åt abstrakta moment som tiotalsövergångar och algoritmer – ofta utan tillräckligt konkret stöd.
När elever om och om igen förväntas repetera sådant de ännu inte är mogna för händer något allvarligt: det är inte bara förståelsen som uteblir – självbilden tar skada. Elever börjar tidigt se sig som ”dåliga på matte”, trots att problemet i själva verket är fel tajming.
Samtidigt vet vi att samma matematiska innehåll ofta kan läras betydligt snabbare i högre ålder. När arbetsminne, begreppsförståelse och abstraktionsförmåga har utvecklats går det som tog år i mellanstadiet ibland att befästa på veckor i högstadiet. Varför pressar vi då fram avancerad matematik innan hjärnan är redo?
Handlar inte om att sänka kraven
I stället behöver vi våga omfördela undervisningstiden. Låg- och mellanstadiet bör prioritera läsning, som stärker språk och begrepp, samt idrott och fysisk rörelse, som utvecklar koncentration och stresstolerans. Matematik bör här främst ske genom konkret arbete: spel, pengar, visuella talbilder och laborativt material – inte genom ensidig repetition av abstrakta moment.
Mer avancerad, abstrakt matematik hör hemma i högstadiet, när elevernas kognitiva mognad gör det möjligt att resonera, generalisera och arbeta i högre tempo utan att matteglädjen offras.
Att flytta matematiken i tid är inte att sänka kraven. Det är att rädda både förståelsen och självkänslan.
Alexandra Carlsson
Lärare F–9, tidigare förskolechef
Undervisar i dag i anpassad grundskola, högstadiet, Eskilstuna
LÄS ÄVEN
Debatt: Svag teoretisk begåvning är inget övergående fenomen
Ny studie: Skolan spär på ungas psykiska ohälsa
