Debatt: Extra anpassningar används som en ”väntsal”

Bakom varje siffra i statistiken finns ett barn som tappat tron på sig själv, ett barn som kanske aldrig fick chansen i tid, skriver F–6-läraren Sofia Theodoridou.
Debatt Vi har skapat ett system där man agerar först när eleven misslyckats inte när signalerna syns. Det är som att låta en patient gå obehandlad tills sjukdomen blir kronisk, skriver F–6-läraren.
Varje år lämnar tusentals elever grundskolan utan att ha uppnått kunskapskraven. De blir siffror i en statistik som vi har vant oss vid att se. Men bakom varje procentsats finns ett barn som tappat tron på sig själv, ett barn som kanske aldrig fick chansen i tid. Trots att forskning sedan länge visar att tidiga insatser ger större effekt fortsätter Sverige att göra tvärtom, stödet sätts in försent ibland först i årskurs nio.
Forskning som bland annat lyfts av Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) visar att elever som får tidiga stödinsatser i läsning, språk och matematik har betydligt bättre chans att nå målen i årskurs nio. Internationellt används metoder som Response to Intervention (RTI), där elever identifieras redan i lågstadiet och får systematiskt hjälp. Men i Sverige fastnar många skolor i mellanläget ”extra anpassningar” en kategori som infördes 2014 för att minska byråkratin men som i praktiken ofta fördröjer beslut om särskilt stöd.
Får ofta hjälp försent
En rapport från Sveriges Lärare, ”Skolan går inte i repris” (2024), visar att många elever aldrig får det stöd de har rätt till. Extra anpassningar används som en ”väntsal” snarare än en språngbräda. De elever som verkligen behöver hjälp får den ofta när det redan är försent.
Problemet ligger inte bara i lärarnas vilja och kompetens utan i systemet. Sverige har ett skolväsen där huvudmannaskapet är splittrat och där kommuner och friskolor tolkar lagstiftningen olika. Skolinspektionen konstaterar i sin årsrapport från 2024 att stödarbetet ofta brister i samverkan mellan klasslärare, resurspersonal och elevhälsa.
Till detta kommer resursbrist, hög arbetsbelastning och administrativt tryck vilket gör att många lärare tvingas ”vänta och se” om eleven kanske klarar sig själv. Vi har skapat ett system där man agerar först när eleven misslyckats inte när signalerna syns. Det är som att låta en patient gå obehandlad tills sjukdomen blir kronisk.
Vår modell är reaktiv
I både Finland och Norge är tidiga stödinsatser en självklar del av skolans struktur. Redan på förskolan kartläggs barns språkutveckling och samarbete mellan skola, förskola och hem sker systematiskt. I Finland används en tredelad modell för stöd: allmänt, intensifierat och särskilt där det allmänna stödet sätts in direkt när svårigheter uppmärksammas. Det gör att färre barn behöver omfattande specialundervisning senare.
Den svenska modellen har istället blivit reaktiv. Vi väntar tills eleven faller trots att vi har både verktyg och forskning som visar hur vi kunde ha förebyggt.
Mina fem krav
Detta skulle vi i Sverige behöva förändra!
- Lagstiftning som tydliggör tidsgränser för när stöd ska sättas in, inte bara ”när behov uppstår”.
- Nationella modeller för tidig kartläggning i läsning, språk och matematik redan i årskurs 1.
- Fler speciallärare och specialpedagoger med uppdrag att arbeta förebyggande inte bara åtgärdande.
- Resurser till skolor med socioekonomiska utmaningar så att tidiga insatser inte blir en lyx för välmående skolor.
- Forskning och uppföljning som jämför stödinsatser mellan kommuner och med våra nordiska grannar så att vi vet vad som fungerar.
När vi inte lyckas ge stöd i tid handlar det inte bara om skolresultat det handlar om framtidstro. Barn som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet riskerar att stå utanför arbetsliv, utbildning och samhällsgemenskap. Att vänta med stöd är därför inte bara ineffektivt det är odemokratiskt.
Alla barn har rätt till en rimlig chans att lyckas. Den chansen börjar inte i årskurs nio. Den börjar i förskoleklass! Vi har vetat länge vad forskningen säger. Det som saknas är inte kunskap utan mod att agera tidigt. För varje år vi väntar tappar vi fler barn.
Och som Sveriges Lärare så tydligt uttrycker det: SKOLAN GÅR INTE I REPRIS!
Sofia Theodoridou, grundskollärare i F–6.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Grundskolläraren
LÄS ÄVEN
Debatt: Låga krav på NP i årskurs 3 straffar barnen på sikt
Debatt: När ordförrådet är begränsat faller läsförståelsen