Barns hjärnor är som flugpapper för ord, skriver kognitionsforskaren Peter Gärdenfors i sin bok ”Hur orden får mening”. Och ändå förefaller det som att vi begränsar tillgången på ord genom att vi inte gör orden till några att vara nyfikna på. Men också då vi säger att ord antingen är lätta eller svåra.

För en del elever som upplever skolan som besvärlig och otillgänglig är ordet ”svår” närmast förstått som en varningssignal om att inte ge sig in i den utmaningen. Det svåra riskerar att bli ett misslyckande. Men att förklara ord som lätta är precis lika besvärligt. Kanske vi tycker att plastbricka hör till de lättare och glömmer bort att ordet kan vara både en namnbricka och en bricka man bär sin mat på.

Ord har alltid inneburit äventyr

Jag har aldrig betraktat ord som lätta eller svåra. Ord har alltid inneburit äventyr och tankeverksamhet. Mamma lockade mig in i ordens fantastiska värld genom att låta mig klura på ord. Hon var latinare och tyckte om att härleda ord. Ja, hon sa så redan då jag var fem år fyllda. Så jag tyckte också om att härleda ord. Det var liksom smittsamt.

En lärare vill stötta och hjälpa. Kanske på bekostnad av det äventyr som kommer av att vi inte ännu förstår. Som vore det okända farligt. Som om vi måste kratta för utmaningarna. Minimera dem genom att förklara och åter förklara och skrämma barn att tro att de måste veta och kunna allt.

I boken ”Man måste tänka på allt” återges Ulf Starks texter och tal om barnlitteraturen. Han skriver att barn är vana vid att inte veta. Det är mer eller mindre ett naturtillstånd för dem. Det är först i skolan de upptäcker att de mycket snabbt måste kunna. I romanen ”Ett annat liv” skriver PO Enquist att ”i barnets uppfostran fastslås vilka frågor barnet bör besvara, och där fastslås också svaren”. Ja, hjälp tänker jag. Var är mellanrummen för deras tankar och deras vetgirighet?

Öppna dig för det du inte känner till

Jag tror vi ska våga öppna oss för det vi inte känner till, läsa något som får oss att tänka och ger oss vindlande vägar och okända möten. Där orden inte genast plockas sönder och placeras i snäva kategorier utan att orden och texten, litteraturen och poesin blir tankegods utanför vår kontroll. Låta det vi möter få oss att tänka på samma sätt som Mattias Timander skriver om den första bok han läste: ”Jag vart som chockad riktigt av hur mycket tankar man fick i skallen.” 

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.

LÄS ÄVEN

Körling: Så kan skolan möta barnens oro för krig

Körling: Därför fortsätter jag envist hälsa på alla elever jag möter

Körling: Pippi Långstrump behövs när galenskaperna sprider sig

Körling: Schemalägg en lästimme varje skoldag!

Körling: Fler borde ha min mammas tillit till lärare

Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”