Flera fällor när lärare ska motverka rasism

Jan Jämte har forskat om rasism och antirasism sedan 2007 och har under nästan tre års tid följt ett trettiotal lärare som jobbat med att motverka rasism i ett stort forskningsprojekt.

Tillsammans med sin forskarkollega Emma Arneback har han skrivit boken ”Att motverka rasism i förskolan och skolan”. Där presenterar de sex olika arbetssätt som lärare kan ha i sin verktygslåda. Men vi får inte titta in i lådan riktigt än.

– Lärare är ofta väldigt lösningsfokuserade och vill direkt veta hur de ska göra. Men då kan de hamna fel direkt, ungefär som om en kirurg skulle operera en patient utan diagnos, säger Jan Jämte.

Som exempel på hur komplext svaret kan bli berättar han om frågan han ofta får när han är ute och föreläser: ”Men om en elev öppet kränker en annan elev i klassrummet, är det inte bara att säga ifrån på skarpen då?” Svaret ska inte visa sig så enkelt. Vi måste helt enkelt börja med diagnosen. Så vad är det vi har att göra med?

Olika uttryck av rasism

Exemplet ovan handlar om ett individuellt uttryck för rasism, med en elev som öppet säger en rasistisk kommentar till en klasskamrat. Det är den typ av rasism (den som syns och hörs) som skolor historiskt har jobbat mest med. Men Jan Jämte målar upp en mer komplex bild av situationen i dag – från strukturell rasism i samhället (och skolan) till individuella attityder som i värsta fall leder till öppen rasism.

För den som drabbas är förstås de uppenbara kränkningarna jättesvåra att hantera, men det är ofta de mer subtila formerna som tär på längre sikt – som utestängningar, mikroaggressioner och osynliggörande. Det kan till och med vara så att de som utsätter andra för den här typen av subtila kränkningar inte ens reflekterar över att de gör det.

– Det är en komplex problembild, från omedvetna värderingar till öppna kränkningar, och då går det inte att bara ha en metod för att jobba med dessa problem, säger Jan Jämte.

Kartlägg först

Skolan behöver jobba både främjande (till exempel med demokratiska värden), förebyggande (riktade insatser utifrån det man ser, till exempel med relationer) och åtgärdande (ingripa direkt om något händer). I slutändan blir det viktigt att välja arbetssätt utifrån den problembild som finns i den egna verksamheten, menar Jan Jämte.

En kartläggning är en viktig start – till exempel med hjälp av intervjuer, observationer eller trygghetsvandringar. Resultatet kan bli att skolan väljer ut något att jobba med, till exempel hur de fysiska platserna på skolan används och av vilka. Är exempelvis pingisbordet till för alla? Kan alla vårdnadshavare ta del av skolans information? Hur talas det om olika elever i skolans personalrum? Har alla grupper av elever och lärare samma förutsättningar?

När problembilden klarnat är det dags att fundera över vilka de sex arbetssätten skolan ska jobba med och på vilket sätt.

Om vi går tillbaka till exemplet med eleven ovan, vad tycker du läraren ska svara?

– Det är många överväganden som ska göras och svaret är väldigt situationsbundet. När en elev blir utsatt är läraren skyldig att agera för att stoppa kränkningen och arbeta för att det inte händer igen. Samtidigt vill jag som lärare inte förlora relationen med den elev som utsätter. Och så sitter där 28 elever till som påverkas av hur jag agerar i stunden. Situationen kan aktualisera en rad arbetssätt, från att arbeta relationellt med enskilda individer till att problematisera normer i klassen och synliggöra förutsättningar för demokratisk dialog.

Unika möjligheter i skolan

Jan Jämte poängterar att skolan, till skillnad från många andra platser i samhället, har en unik möjlighet att arbeta långsiktigt. För det handlar ju inte bara om en lektion, utan om dagar, veckor och år, som samma elever och personal kommer till skolan. Då hinner den enskilda läraren bygga relationer som skapar möjligheter till förändring.

Vilket arbetssätt du som lärare väljer, hänger alltså ihop med problembilden du vill jobba med. En grund är ofta det relationella arbetssättet som skapar förutsättningar för mötet och dialog över tid. För eleven som blivit utsatt kan du jobba med det frigörande arbetssättet för att stärka och bygga självförtroende. För klassen som helhet kanske du väljer att jobba med kunskapsutvecklande insatser eller stärka det demokratiska samtalet, och på hela skolan kan ett interkulturellt arbetssätt vara ett val.

LÄS ÄVEN

Stort forskningsprojekt om högerextremism i skolan

Lärare hyllas av förintelseöverlevaren

En av fyra utsatta för kränkningar i skolan

Älska olikheter, se möjligheter