Att kalla elever ”svaga” kan få negativa konsekvenser

Under sina år som lärare på grundskolan i SO, tyska och svenska – främst i Borlänge och Falun – reagerade både hon och hennes kollegor på klassificeringen av elever. 

– Vad menar vi egentligen när vi talar om svaga och starka elever? Jag blev alltmer intresserad av att titta närmare på frågan. 

I vintras försvarade hon sin avhandling vid Högskolan i Dalarna. Den bygger på intervjuer med lärare i grundskolan, på en granskning av opinionstexter i media och på en genomgång av statliga utredningar hundra år tillbaka i tiden.

Många begrepp har försvunnit

Begreppet ”svaga elever” har funnits med genom alla år. Men vad som har lagts in i begreppet har varierat över tid.

– En intressant sak är att många andra begrepp som använts för att beskriva avvikande, såsom ”sinnesslö”, ”idiot” eller ”psykopat” inte längre finns kvar i vårt sätt att beskriva elever på. Men ”svag elev”, det lever vidare. 

Under första halvan av 1900-talet kunde ”svag elev” förstås som en elev som inte når tillfredsställande resultat eller är i behov av mycket hjälp och stöd.

– De offentliga utredningar som jag har studerat visar att nuförtiden lägger man in olika saker i begreppet såsom elever med NPF, elever med utländsk bakgrund eller elever vars föräldrar är lågutbildade. 

Tycker du att man helt ska upphöra med begreppen starka och svaga elever?

– Jag vill inte ha någon bestämd uppfattning om vilka begrepp som bör användas, men det är viktigt att vi tar oss tid att ifrågasätta och granska vårt eget språkbruk. Om en elev behöver extra stöd att till exempel utveckla sin avkodning så ska vi tala om just det.

Kan missa specifika behov

Risken med att bunta ihop elever i grupper är att man kan missa de specifika behov som varje elev har, och behoven varierar förstås från elev till elev. Även Skolinspektionen har slagit fast att beskrivningar av elever som ”svaga”, ”medel” och ”starka” utgör ett hinder för elevernas utvecklingsmöjligheter.

– Visst kan man jobba med en grupp elever med liknande utmaningar, jag gör det själv som speciallärare i Falun idag. Men att tala om dem som en grupp ”svaga elever” kan få negativa effekter. 

I de fokusgrupper hon hade med lärare, slogs hon av hur svårt det uppenbarligen är att släppa begreppen svaga och starka elever.

– De flesta av lärarna var kritiska mot begreppen, men i samtalen kunde jag märka att de ändå använde dem, nästan omedvetet smög de sig in.

Olyckligt att ställa elvegrupper mot varandra

I sin avhandling vill Therese Friberg ta upp ytterligare en risk med att använda begreppen: Att de bidrar till att skuldbelägga vissa elever för andra elevers misslyckanden. 

– Historiskt talade man om att fattiga elever ”smittade” andra elever, att de drog ner andra elevers resultat. Idag talar man exempelvis om att de elever som beskrivs som ”svaga” får sin utbildning ”på bekostnad av andra”, jag ser det framför allt i opinionstexterna. 

Hon tycker att det är olyckligt att ställa elevgrupper mot varandra, konsekvensen blir att man börjar argumentera för att de elever som skolan beskriver som svaga ska separeras från andra elever.

– Men istället för att lägga ansvaret för problemen hos eleverna, bör man fråga sig vad som kan ändras i skolans arbete eller i politiken.

Här hittar du avhandlingen.

LÄS ÄVEN

Satsningen som stärker barns taluppfattning

Kunskapen fastnar när eleverna använder alla sinnen

Lärares ämneskunskaper avgörande för elevers resultat

Nycklarna för att få med sig pojkarna i undervisningen