Snacksalig – stötta barns språkutveckling

Språket skapar världen, både den inre och den yttre. Hur vår inre monolog låter, vad vi tänker, förstår och känner. Men också vad vi kan berätta och påverka. Om barn inte får träna tillräckligt på att sätta ord på sin verklighet och lyssna på andras blir det svårt att samspela.

– Språket är oerhört viktigt under hela upp­växten. Det är en del av identitetsutvecklingen. Barnets egen auktoritet växer i takt med att det kan uttrycka sig, säger Petra Magnusson, lektor i svenska vid Hög­skolan i Kristianstad.

Alla vet att språket har en avgörande betydelse för allt annat lärande. Ett av syftena med skolan är att varje elev lär sig använda svenska språket ”i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt”. Fritidshemmet har sedan förra året fått ett tydligare uppdrag att arbeta språkutvecklande. Samtidigt finns utmaningar eftersom alla barn har olika förutsättningar. Ordförrådet redan i treårsåldern påverkar nivån av läsförståelse senare. Det finns ett starkt vetenskapligt samband mellan skolresultat och föräldrarnas utbildningsnivå, antalet böcker i hemmet och om barnet har eget rum. Högutbildade föräldrar läser oftare högt för sina barn, pratar mycket med dem och ställer utmanande frågor. De här skillnaderna i hemmiljö mellan elever har också ökat i Sverige. Barn som växt upp med ett annat modersmål än svenska kan dessutom ha en extra utmaning. En vanlig orsak till att flerspråkiga elever misslyckas i skolan är att de inte förstår skol­svenskan tillräckligt bra, enligt Skolverket. Här finns mycket att göra.

Det finns stora möjligheter att skapa en rik språkmiljö, kompensera för språksvaga hemmiljöer och stötta flerspråkiga barn

– Fritidshem och skola har ett kompensatoriskt uppdrag. Ett språkutvecklande förhållningssätt är ett sätt att arbeta med det. Men man ska också jobba med språket för alla barns individuella utveckling, säger Petra Magnusson.

Så hur gör man då i praktiken? Petra Magnusson har, tillsammans med fem fritidspedagoger/lärare i fritidshem i Kristianstads kommun, tittat närmare på arbetet med barns språk i ett kollegialt lärandeprojekt. Deltagarna diskuterade forskning om språkutveckling i relation till fritidshemmets uppdrag. Lärarna filmade hur de pratade med barnen i vardagen och analyserade vad de såg. Det hela ledde till ett utvecklingsarbete.

– Vi såg att i deras goda fritidsverksamhet fanns redan ett språkutvecklande arbete, men också en ­potential att erbjuda mer, säger Petra Magnusson.

– Vi utforskade fritidsmiljön ur ett språkligt perspektiv och såg att det fanns massor med aktivitet, men att det handlar om att medvetandegöra lärarna om möjligheterna i den dagliga miljön, fortsätter hon.

Iakttagelserna visade att man i fritidshemmet arbetar aktivt med språklig stöttning på olika sätt. Vuxna visar på samtalsformer, erbjuder alternativa formuleringar och introducerar nya ord och uttryck. Lärarna ställer även mycket frågor, uppmuntrar berättande och lyssnar aktivt när barnen pratar.

– Det blir naturligt med språklig stöttning i fritidshem för det finns alltid autentiska samtal om det man håller på med just nu, säger Petra Magnusson.

Ett par vardagliga tillfällen som studerades i projektet var utelek, mellis och samling. Utomhus introducerade pedagogerna nya ord och uttryck – som ”vinden viner” och ställde frågor som ”hur känns det?”. De vuxna visade på en personlig samtalskultur, gick fram till varje barn, pratade på nära håll och lyssnade aktivt på svaren.

Ett sätt att jobba ännu mer språkutvecklande ute i storgrupp är att man låter ett barn förklara hur en lek går till i stället för att en vuxen gör det, tipsar Petra Magnusson.

– Ge det språkliga utrymmet till barnet. Det finns många situationer där man kan göra det mer.

Under de studerade mellanmålen fördes samtal både mellan barnen och mellan barn och vuxna. Fritidspersonalen satte noga ord på vad som serverades och gjorde inspel som ”Menar du att du vill ha skinka, prickig korv eller ost?”. Särskilt flerspråkiga elever fick hjälp att namnge saker i lugn och ro. Språkstöttningen gjordes på ett sätt som inte upplevdes som tillrättavisande, betonar Petra Magnusson.

– Man gav eleven nya sätt att uttrycka sig på utan att skriva på näsan vad som är rätt eller fel. Man formulerade om i stället för att rätta.

Liknande mönster syntes vid samlingen. Där ställde de vuxna många aktiva frågor för att få igång berättande: ”Vilka var ni som lekte det?”, ”Hur tänker du då?” ”Jag förstår att du blir störd när N avbryter”. ”Menar du att ni räknade ihop resultatet?” …

Några problem lärarna upplevde i arbetet var att taltiden mellan barnen blev ojämnt fördelad. Pedagog­erna upptäckte också att de pratade mest med vissa barn. När barnen samlades i grupp med en pedagog var det framför allt den vuxne som fick taltiden.

Att få prata mycket i fritidshemmet och utveckla ordförrådet är extra viktigt för barn som inte kan svenska eller har språksvårigheter av olika slag. Pedagogerna i projektet var lite självkritiska på den här punkten. ”Vi stjäl otroligt mycket taltid”. ”Vi lägger svaren i munnen på dem” och ”Sju-sekunders-regeln är jättebra!” var några av kommentarerna. Det fanns bland deltagarna en tanke om att språket ”alltid finns med” under dagen. Att man försöker skapa trygga miljöer där alla barn vågar prata, att man tänker på hur man själv uttrycker sig och att man alltid förbereder sin högläsning i förväg så att det blir en positiv stund. Lärarna funderade också på hur de arbetar med språkutveckling genom estetiska uttryck som musik, rytm och ramsor.

– I det kollegiala lärandet kring språk fick de inneboende kompetenserna och yrkeskunnigheten hos lärarna i fritidshem ett forum som stärkte dem, säger Petra Magnusson.

Hon tycker att fritidshemmet är en språklig resurs som det borde forskas mer om eftersom kommunikation har en så stor plats där. Man pratar och lyssnar mycket, och man läser och skriver utifrån barnens intressen. Lärare i fritidshem arbetar, liksom förskollärare, med en process­orienterad didaktik som utgår från barnens egna intressen för att stödja dem i deras långsiktiga sociala utveckling. Allt detta gör att det på fritidshem finns stora möjligheter att skapa en rik språk­miljö, kompensera för språksvaga hemmiljöer och stötta flerspråkiga barn, enligt Petra Magnusson.

Hon ger några fler tips: Det första man ska göra är att utgå från elevernas erfarenheter och bjuda in barnen att dela med sig mer och börja aktiviteterna i det.

– Det andra är att hela tiden uppmuntra till språklig aktivitet och interaktion.

Det tredje är att fråga sig: hur kan vi språkligt ge stöd där språket brister, både för barn med svenska som modersmål och för flerspråkiga ­elever?

Petra Magnusson tror att arbetslag kan få mycket att hända bara genom att prioritera ett mål som språkutveckling och arbeta med det genom kollegialt lärande.

– Lärarna jag mött tycker att de blivit mer medvetna både om hur de jobbar med språk och hur de uttrycker sig kring sin yrkesroll. De har insett och erkänt sin kompetens, vilket är väldigt positivt.