Dagbok får fart på skrivandet

Ämnesövergripande. Eleverna blir jätteengagerade, säger Kajsa Holm.

Tanken på att göra ett stort arbete kring Anne Franks dagbok uppstod den 27 januari i år, på Förintelsens minnesdag.

– Den dagen pratade vi om andra världskriget och jag märkte att eleverna blev intresserade och ville veta mer, säger Kajsa Holm som undervisar i år 5 på Vårbyskolan i Huddinge söder om Stockholm.

Tillsammans med en kollega som undervisar i engelska kom hon fram till att eleverna var mogna att läsa Anne Franks dagbok. Under sex veckor kretsade lektionerna i svenska, engelska och bild kring den unga flickans öde på 40-talet.

Alla svensklektioner inleddes med att Kajsa Holm högläste ett stycke ur boken och efter ett samtal om vad de nyss läst fick eleverna skriva ett kapitel i en egen dagbok. Men inte en personlig sådan, de tilldelades varsin karaktär som Kajsa Holm hittat på och som de själva fick utveckla.

– De fick en lapp där det stod namn, ålder, familjemedlemmar och vänner. Alla var i Anne Franks ålder och levde samtidigt som henne. De kom från Tyskland, Polen eller Holland och upplevde alltså kriget. Resten fick eleverna hitta på själva. Varje karaktär var kompis med någon annan karaktär i klassen, så att eleverna kunde spåna två och två om hur deras skola såg ut eller vad de gjorde på fritiden, berättar Kajsa Holm.

Dagbok är en genre som passar bra för skrivövningar i årskurs 5, anser hon. Berättande och beskrivande text i jag-form är lagom utmanande. Varje kapitel eleverna skrev i sina egna dagböcker inspirerades av det stycke de just läst i Anne Franks dagbok, dels innehållsmässigt, men framför allt berättartekniskt.

– Första gången de skrev i dagboken skulle de till exempel berätta hur de hade fått dagboken och beskriva sina egna, alltså sin karaktärs, egenskaper.

Att läsa och skriva parallellt är givande på många vis, anser Kajsa Holm. Framförallt ger det den inspiration som behövs för att alla ska komma i gång med skrivandet och förstå hur man kan beskriva en känsla eller ett skeende, säger hon.

– Jag upplever det här projektet som väldigt positivt på det sättet att alla elever har varit engagerade. Upplägget har passat de flesta och ämnet har fängslat dem. Jag måste erkänna att jag i början var lite osäker på om eleverna var mogna för Anne Frank, men det har de verkligen visat sig vara. Vi har många nyanlända elever, flera från Syrien som har upplevt krig på nära håll och att få skriva om sina känslor i en dagbok som inte är personlig har nog varit ett bra sätt för dem att bearbeta och prata om vad de varit med om.

Vad dagboken skulle fokusera på, kriget eller det vanliga livet med kompisar och relationer, har eleverna fått bestämma själva.

– Från Anne Frank har de fått inspiration till både och. Vissa dagböcker blev glada och positiva, medan andra var väldigt sorgliga och hemska.

Efter svensklektionerna har eleverna tagit med sig sina kunskaper om Anne Frank in på engelsklektionerna. Där har de fått skriva dikter utifrån de känslor som väckts av boken.

– När eleverna direkt får ta med sig kunskap från ett ämne till ett annat, blir de väldigt stolta över vad de kan. Vi lär

are upplevde också att de tog undervisningen mer på allvar när de märkte att vi var många som var inblandade.

Även bildämnet har varit del av Anne Frank-projektet. Där har eleverna fått göra porträtt av sina dagbokskaraktärer och bland annat fått inblick i vilka frisyrer och kläder som barn på 40-talet hade.

– De elever som vanligtvis är omotiverade i bild blev helt plötsligt jätteengagerade. Det är häftigt att se hur ett ämne kan lyfta ett annat, säger Kajsa Holm.

Hela projektet avslutades med en utställning som resten av skolan och föräldrar kunde ta del av.