Debatt: Sluta säga ”fritids” – det heter fritidshem

Vi måste börja tala om fritidshemmen med samma respekt som vi gör om andra delar av skolan. Det heter fritidshem, och den som är utbildad att arbeta där är lärare i fritidshem – inte "fritidslärare" och definitivt inte "personal på fritids".

Samtidigt som förskolan har lyckats gå från ”dagis” till att etableras som en självklar del av utbildningssystemet, halkar fritidshemmen fortfarande efter – språkligt och statusmässigt. Att säga "fritids" kanske låter oskyldigt, men det speglar en förminskning av den pedagogiska verksamhet som faktiskt bedrivs där. Vi talar trots allt inte om ”matte” när vi menar matematikundervisningen, eller om ”gympa” när vi menar ämnet idrott och hälsa – i varje fall inte i officiella sammanhang.

”Fritids” förminskar verksamheten

Fritidshemmet är inte bara en plats där barnen vistas efter skoldagen. Det är en pedagogisk verksamhet med ett tydligt uppdrag enligt läroplanen, och den leds av utbildade lärare. Att reducera detta till ”fritids” suddar ut det professionella uppdraget och bidrar till att yrkesgruppen osynliggörs.

För språket spelar roll. När vi envisas med att kalla fritidshemmet för ”fritids”, suddar vi också ut skillnaden mellan pedagogisk verksamhet och barnpassning. Och när vi säger ”fritidslärare” i stället för ”lärare i fritidshem”, placerar vi automatiskt yrket i ett slags språkligt B-lag – trots att utbildningen är lika akademisk och kvalificerad som andra lärarutbildningar.

Det är dags att vi ger fritidshemmet och dess lärare den respekt de förtjänar – också i språket. Börja med att säga vad det faktiskt heter: fritidshem. Och låt oss kalla yrket vid dess rätta namn: lärare i fritidshem.

Jimmy Kissi Andersson är biträdande rektor i fritidshem på Lycée Français Saint Louis och tidigare lärare i fritidshem.

LÄS OCKSÅ:

Debatt: ”Fritidshemmet är inte ett stödhjul – det är motorn

Hadar lyfter fritidshemmets undervisning i ny bok

Forskaren: Lärarna i fritidshem undervisar på unikt sätt