”Vi kan aldrig skylla ett problem på barnen”

Det har gått mer än tio år sedan Svartedalsskolan slog ihop de båda skolformerna i fritidshemmet. Stephanie Krljic har varit med från början, då som elevassistent, nu som arbetslagsledare för den anpassade grundskolans fritidshem.

När tidningen Fritidspedagogik kommer till Svartedalsskolan har det blivit dags för mellanmål. Varje eftermiddag börjar likadant för de båda grupperna. Först en stunds utevistelse för att ställa om från skoldag till fritids. Sedan mellanmål.

– Vi har en tydlig grundstruktur för hur dagarna ser ut. Därifrån kan vi sedan göra anpassade lösningar utifrån elevernas dagsform, säger Stephanie Krljic.

Efter mellanmålet har grupperna varsin samling, antingen i hemvisten Solen (anpassad grundskola) eller Liran (grundskola). Eleverna kan själva välja vilken samling de vill gå på, men samlingen i Solen är anpassad efter elever som behöver mer struktur över sin eftermiddag.

Långsiktigt arbete

Även om grupperna ibland delas upp är det genomgående för Svartedalsskolans fritidshem att verksamheterna går i varandra. Ibland är alla elever tillsammans, ibland i mindre grupper eller för sig själva med ansvarig vuxen. Målet är att alla elever till slut ska känna sig trygga med så många som möjligt, både personal och kamrater.

– Verksamheten blir mindre sårbar om eleverna lär känna fler och samtidigt blir det en utmaning att öppna upp sin värld lite mer. Men vi utgår alltid från individen för att sedan jobba på gruppnivå. Det är ett långsiktigt arbete som nu har lett till att vi till exempel kan ge oss av på utflykt och åka spårvagn med en stor grupp, säger Stephanie Krljic.

För grundskolans fritidshem blir också den stora personalgruppen i den anpassade grundskolan en tillgång. De 33 eleverna i den anpassade grundskolan har totalt 26 personal (varav 23 elevassistenter) medan grundskolans mellan 30 och 50 elever* har cirka fyra personal (lärare i fritidshem och elevassistenter) under eftermiddagen på fritids. Stephanies kollega Kajsa Scharfe, arbetslagsledare i grundskolans fritidshem, ser bara fördelar med att jobba tillsammans.

– Jag har också många elever som har särskilda behov och samtidigt ser jag hur de av mina elever som är mer självständiga gärna tar ett större ansvar. De älskar att hjälpa till och fungerar nästan som extra assistenter. De kör rullstolar, öppnar dörrar, checkar ut elever som går hem och jag ser hur de växer! säger Kajsa Scharfe.

Byggde om korridoren till fritidshemmet

Efter mellanmålet och samlingen har varje dag en bestämd aktivitet. Den här tisdagen är det skapande verksamhet i lokalen Stjärnan, ett före detta korridorsutrymme som Stephanie Krljic och Kajsa Scharfe byggt om för både rast- och fritidshemsverksamhet. På måndagar är det spel och gaming som gäller, på onsdagar är det dans och karaoke i blackboxen (ett svart rum för dans och musik) och på torsdagar och fredagar har alla idrott, som leds av Adam Ben Sassi, kollega till Stephanie i det anpassade fritidshemmet. 

Utöver de planerade aktiviteterna har eleverna alltid möjlighet att själva välja vad de vill göra. Ett särskilt motorikrum står till förfogande för de som vill hoppa studsmatta, träna balans eller något annat. Det finns ett sinnesrum med vattensäng, ljusslingor och tyngdtäcken för den som vill ha en stunds lugn och ro.

– Vi uppmuntrar till att elever tar egna initiativ och känner att de kan påverka sin vardag, säger Stephanie Krljic.

Gemensam planering – den viktigaste ingrediensen

Den viktigaste ingrediensen i samarbetet mellan skolformerna är den gemensamma planeringen. Varje fredag träffas Stephanie, Kajsa och deras fyra kolleger för att planera den kommande veckan tillsammans, men också för att inventera behovet av mer fortbildning. Genom att analysera situationer som uppkommit under den senaste veckan kan de utvärdera om verktygen var de rätta eller om de ska prova någon ny metod nästa gång.

– Vi kan aldrig skylla ett problem på barnen! Om vi inte kan lösa en situation, beror det snarare på att vi inte har rätt verktyg för att möta eleverna. Säg att en elev har problem med det talade språket. Om du då inte har kompetens i AKK (alternativ och kompletterande kommunikation, reds anm), hur ska du då möta den eleven? säger Stephanie Krljic.

Det märks att hon är inne på sin hjärtefråga. Stephanie Krljic har vuxit upp med en syster som sitter i rullstol och saknar tal. De kommunicerar med ögon och kroppsspråk, så när Stephanie som knappt 20-åring började som elevassistent på Svartedalsskolan hade hon redan en ryggsäck full med erfarenhet.

– I dag känner jag hur viktigt det är att ge vidare den kunskapen till andra, oavsett profession i skolan, säger hon.

Fredagsmötena har alltid fyra punkter på agendan: systematiskt kvalitetsarbete och fritidspedagogisk planering, då målen kontinuerligt utvärderas; elevärenden på individnivå, till exempel kartläggningar för att hitta rätt verktyg till varje elev, förhållningssätt, till exempel fallstudier för att utveckla strategier, och rutiner och vägledande regler för personalen.

I stället för att prata om problem, pratar vi om lösningar.

– I stället för att prata om problem, pratar vi om lösningar. Om det till exempel finns en elev som vägrar gå in i matsalen behöver vi ta reda på varför. Det kanske är en elev med autism som har jättesvårt för lukten av lök, då kan en lösning vara att låta eleven äta i ett annat rum, eller bara något så enkelt som att gå in i matsalen från andra sidan där det luktar mindre. Det är enkelt att tänka att det handlar om trots, men ju mer vi vet desto fler strategier kan vi hitta.

Utvärderar behovet av kompetensutveckling 

De gemensamma mötena är därför också ett bra forum för att identifiera vilken kompetens som behövs i gruppen. Om det till exempel är många nyanställda lärare eller elevassistenter kanske det behövs en studiedag i AKK eller att en av specialpedagogerna håller en föreläsning om diagnoser och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Det finns personal här på skolan som är duktig på de praktiska metoderna, som teckenspråk eller tekniska hjälpmedel, men det gäller att identifiera vilka verktyg det är vi behöver.

Och eleverna får också en kompetensutveckling av bara farten genom det inkluderande arbetssättet. Det börjar första dagen på höstterminen när eleverna kommer till skolan. Då går Stephanie Krljic runt i alla klasser och berättar om sina elever.

– För de nya är det ovant att eleverna i anpassad grundskola finns överallt på skolan. Jag förklarar att det finns elever som ser vuxna ut, men som leker med lego eller sitter i sandlådan. Jag berättar att det tar olika tid för att lära oss saker. Och så låter jag dem fråga. De kan till exempel fråga om olika diagnoser.

Inget ”vi och dom”

Alla vi pratar med är överens om resultatet. Eleverna i grundskolan utvecklar en förståelse och empati för sina skolkamrater, samtidigt som eleverna i den anpassade grundskolan lär sig tänja på sina gränser och utvecklar både färdigheter och mod.

– Här är det inte ”vi och dom”. Även i grundskolan finns ju elever som har särskilda behov och här behöver ingen känna sig utanför. Genom olikheterna skapas också en tolerans. Om mina elever börjar bli lite för högljudda i matsalen accepterar de en tillsägelse för att de vet att det finns elever i den anpassade grundskolan som är ljudkänsliga, säger Kajsa Scharfe.

– Varje dag ser vi hur elever låter andra gå före i kön till matsalen bara för att de vet att de inte klarar av att vänta. Eller om någon förlorar kontrollen och plötsligt börjar skrika, då tittar de inte eller skrattar åt personen utan hjälper hellre till, säger Stephane Krljic.

Båda har genom skolledningens försorg fått möjligheten att studera till lärare i fritidshem på deltid med en GRY-utbildning (grundlärarprogrammet för yrkeserfarna). Kajsa Scharfe blev klar för tre år sedan och för Stephanie Krljic återstår några månaders studier innan hon har sin formella behörighet. Flera av deras kollegor, däribland Adam Ben Sassi, har också gått eller går samma utbildning.

– Vi känner oss verkligen satsade på. Det här sättet att jobba hade aldrig fungerat om vi inte hade haft en biträdande rektor som skapat möjligheter och ser till att vi får de verktyg vi behöver. Jag har till exempel sju timmars planeringstid i mitt schema varje vecka, säger Stephanie Krljic. 

LÄS ÄVEN:

Deras samarbete får undervisningen att lyfta

Debatt: Låt oss lärare i fritidshem göra det vi är bra på

Elevers egna initiativ viktiga i fritidshemmets teknikundervisning

Över en halv miljon elever på fritids – men lärarna blir allt färre