Barngruppernas storlek behöver lyftas

Vi fick ett mejl till redaktionen. Ett väldigt uppgivet brev från signaturen
”en gammal fritidspedagog” som bland annat skriver så här: ”Det går inte att hålla reda på vad 45–50 elever i 7–8-årsåldern gör och var de är när man är ensam personal.

När något inträffar som kräver att man går undan i samtal så står valet mellan att strunta i incidenten eller att strunta i de övriga 45–50 eleverna och lämna dem ensamma.” Mejlet kommer samtidigt som de stora barngrupperna i förskolan åter förs upp i debatten. Till politikernivå. Jag tänker att frågan också borde diskuteras när det gäller fritidshemmen. För den bubblar i sociala medier där lärare i fritidshem delar med sig av avskräckande siffror.

I det nya numret av Fritidspedagogik har vi undersökt hur corona påverkar fritids. Även här har barngruppernas storlek betydelse, exempelvis för hur det går att följa riktlinjerna. Men det visar sig också att pandemin ibland inneburit färre, och framför allt friskare, barn på fritids. Ni kan också läsa ett porträtt av en känd profil i fritidspedagogikvärlden, Hadar Nordin. En person som både inspirerar och provocerar. I det här numret berättar han om hur han vill förändra förutsättningarna för fritids.