”På fritidshemmet lär barnen sig att ställa frågor”

”Hur stora bubblor kan man göra med bara tvål och vatten?” Frågan ställdes inte i ett klassrum, utan vid handtvätten före mellanmålet. Det började som ren lek, barnen experimenterade själva med händer, tvål, vatten, handfat och nyfikenhet. Bubblor växte, sprack, skimrade. Någon höll en i flera sekunder. Någon försökte blåsa in en till. Någon ropade: ”Kolla, det är som ett regnbågsskal!”

Frågorna bubblade lika mycket som vattnet: ”Varför blir bubblor runda?”, ”Varför spricker de?”, ”Varför skimrar de i färg?”

Vi pratade ytspänning, ljus, luft och hud. Naturvetenskap mitt i vardagen. Inga planerade lektioner, inga färdiga arbetsblad. Bara barnens egna upptäckter som fick styra samtalet. Det blev kroppsligt, konkret och framför allt väldigt roligt.

Det situationsstyrda lärandet får ta stor plats

Vad är situationsstyrt lärande – och varför är det så kraftfullt i fritidshemmet? Det innebär att undervisningen utgår från den aktuella situationen, barnens spontana frågor, handlingar och intressen. Det är ett förhållningssätt där pedagogen inte bara planerar i förväg, utan också är lyhörd för det som händer i stunden och använder det som utgångspunkt för lärande.

I fritidshemmets kontext är detta särskilt betydelsefullt. Här finns tid, utrymme och flexibilitet att följa barnens nyfikenhet. När ett barn fascineras av en bubbla, ett ljud, ett mönster eller en känsla, kan pedagogen ta vara på det och fördjupa samtalet. Det är ett lärande som är kroppsligt, relationellt och ofta lekfullt, och samtidigt djupt meningsfullt.

Undervisning som bygger på tillit

Situationsstyrd pedagogik stärker barnens känsla av att deras tankar räknas. Det bygger på tillit: till barnens förmåga att tänka, fråga och utforska, och till pedagogens förmåga att väva in kunskap i vardagen. Det är också ett sätt att konkretisera läroplanens skrivningar om att undervisningen ska utgå från elevernas behov, intressen och erfarenheter.

I fritidshemmet är detta inte ett komplement – det är kärnan. Det är här vi ser hur lärande kan uppstå i ett handfat, i ett samtal eller i ett skratt. Och det är här vi som fritidslärare får möjlighet att visa hur undervisning kan vara både situationsstyrd och systematisk, både lekfull och lärorik.

Lgr22 ger oss stöd

”Undervisningen ska ta till vara elevernas nyfikenhet och lust att lära samt utgå från deras behov, intressen och erfarenheter.” Lgr22, fritidshemmet.

Det är precis vad som händer när vi låter en bubbla bli startpunkten för ett samtal om naturvetenskap. Vi undervisar, men vi gör det med barnens nyfikenhet som drivkraft. Vi visar att kunskap inte alltid kommer från en bok, utan lika gärna från ett handfat.

Och det är inte bara kunskapen som växer. Självkänslan gör det också. När ett barn får höra: ”Bra fråga! Den där är faktiskt ganska klurig” – då händer något. Lärandet blir en gemensam upptäcktsfärd, där barnets nyfikenhet får vara kompass.

”Lär sig ställa frågor och undersöka”

Oftast är det bara tvål och vatten. Men det kan bli så mycket mer. En bubbla kan bli ett regnbågsskal, ett samtal om fysik, ett minne av att lärande är något vi gör tillsammans. Det är vardagsmagi och fritidshemmet i sin mest utforskande form.

Och nästa gång någon frågar ”Vad lär man sig egentligen på fritids?”, då kanske svaret är: ”Man lär sig att ställa frågor. Att undersöka. Att tänka. Och att se världen i en bubbla.”

Men framför allt lär man sig att kunskap inte är något som bara levereras uppifrån. Den kan växa ur vardagens små ögonblick, ur barnens egna upptäckter och ur pedagogens förmåga att se magin i det enkla. Det är där fritidshemmet visar sin unika styrka – som platsen där nyfikenhet blir lärande och där varje bubbla kan rymma en hel vetenskap.

Maria Ljung är lärare i fritidshem i Stockholm. 

LÄS OCKSÅ:

Forskaren: Lärarna i fritidshem undervisar på unikt sätt

Hon vill öka kunskapen om fritidshemmets undervisning

Hadar lyfter fritidshemmets undervisning i ny bok

Debatt: ”Fritidshemmet är inte ett stödhjul – det är motorn”