Samtalen som får barnen att utveckla sitt språk

Till vänster: Wilma och Alva äter mellanmålet i skogen. När det är mellanmål på fritidshemmet hittar Carolina Bricer ibland på ”prats­tarter” för att få igång barnens samtal runt bordet. En gåta eller frågor exempelvis om vad de gillar att äta till fredagsmyset. Till höger: Carolina Bricer samlar ihop barnen som ska med på skogsutflykten. Foto: Johan Strindberg
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

I sitt språkutvecklande arbete har fritidshems­lärarna på T1-skolorna i Linköping funderat
mycket över hur de pratar med eleverna. Målet har varit att skapa både fler och mer ömse­sidiga samtal som hjälper barnen att utveckla sin uttrycks­förmåga.

Läraren i fritidshem Carolina Bricer ropar upp namnen på de runt 30 barn som ställt upp sig på två led på skolgården, men hon har svårt att göra sig hörd i sorlet. Till sist bär det ändå iväg med gruppen till Vallaskogen. Uppgiften den här eftermiddagen är att skapa naturkonst. 

I skogsgläntan instrueras barnen att i grupper göra en ram på marken och fylla den med saker de hittar på marken. Några tar god tid på sig och gör en jätteram av långa trädgrenar, andra skyndar sig att bli klara för att få äta mellanmål och leka. 

– Vi har hittat kantareller! ropar en pojke, men tvingas konstatera att det var ”fejkkantareller” när han och Carolina Bricer undersöker svamparna närmare. 

Läraren i fritidshem Carolina Bricer har ett språkutvecklande arbetssätt. Här med Lech. Foto: Johan Strindberg

Carolina Bricer förklarar att aktivitetens syfte främst är samarbete, men att hon tänker på det språkutvecklande i alla aktiviteter. 

– Jag ställer frågor om vad de hittat och de kanske lär sig några nya ord, men här är tanken framför allt att de ska prata med varandra. 

Fritidshemmet har deltagit i Ifous forskningsprogram ”Fritidshemmets pedagogiska uppdrag”, vars mål varit att öka kvaliteten i verksamheten och att undersöka hur fritidshemslärare själva ser på undervisning i fritidshem. Med hjälp av ett värderingsverktyg som de fick av forskarna fick de först utvärdera sin egen verksamhet. De såg att språk och kommunikation var det område i läroplanen som de främst behövde utveckla. 

– Samtidigt visade skolans resultatuppföljning att eleverna i F-3 behövde träna mer på att återberätta och skriva. På så vis kunde vi knyta ihop det med skolans mål och ändå behålla fritidshemmets särart. Vi samverkar mycket med klasslärarna i arbetet, säger försteläraren i fritidshem Hanna Almcrantz, när vi innan skogsutflykten träffar henne, Carolina Bricer och kollegan Marcus Skön i ett av skolans mötesrum.

Nicolas har hittat mossa som han ska fylla sitt konstverk med.

Det språkutvecklande arbetet inleddes med en intensiv period med många aktiviteter kopplade till återberättande, högläsning och skrivande. Nu har de språkutveckling som ett underliggande fokusområde oavsett vilket tema fritidshemmet arbetar med.

– Aktiviteter i all ära, men hur fångar vi upp samtalen på mellanmålet och på skolgården? Som en del i forskningsprogrammet observerade vi fritidsavdelningarna och hur vi pratar med eleverna. Vi såg till exempel att vi pratar mindre med barnen när vi är ute. Mycket av interaktionen var förmaningar som ”klättra in på taket, Pelle!”.

Forskningsprojektet har gett dem en större medvetenhet om hur de ställer frågor till eleverna och att det är bättre att ställa öppna frågor i stället för ja- och nej-frågor.

– Jag tänker på det språkutvecklande när jag planerar för samlingen och ställer de där extra följdfrågorna för att eleverna ska utveckla sina svar. Ofta behöver man också ställa motfrågor för att försäkra sig om att barnen förstått när man ger instruktioner, säger Carolina Bricer.

Nicolas och Alva vill snabbt bli klara med uppgiften för att kunna leka fritt i skogen.

Marcus Skön brukar i slutet av dagen samla ihop barnen som är kvar och ha en liten samling med fokus på språkutveckling. 

– Jag ställer frågor som ”Om du måste välja mellan att hoppa fallskärm eller dyka i havet, vad väljer du och varför?” för att motivera dem att ge argument för sin åsikt. I går ville jag att de skulle tänka efter om de hade lärt sig något nytt under dagen eller tränat på något de redan kunde. Jag använde ordet ”reflektera” och det ledde till en diskussion mellan två elever om betydelsen av orden reflektera och repetera. Det roliga var att en av dem sedan konstaterade att han hade lärt sig något nytt: vad ordet reflektera betyder, säger Marcus Skön och skrattar.

Vilka utmaningar har ni upplevt med arbetssättet?

– En stor utmaning har varit att få med sig kollegorna. Vi ska egentligen vara två utbildade på varje avdelning, men jag är ensam ansvarig på min avdelning och det är svårt att driva arbetet när man inte har någon att bolla med, säger Carolina Bricer. 

Rektorerna har varit med i forskningsprogrammet och det har hjälpt att förankra det hos alla. Likaså att hela arbetslaget varit med och diskuterat arbetssättet på arbetslagsmöten. 

– Det blir lättare när alla ser nyttan med det. Det var en aha-upplevelse för många när fritidseleverna som vi hade jobbat intensivt med fick bättre resultat i skolan efteråt – då slog vi oss för bröstet för att vi hade jobbat med det kompletterande uppdraget, säger Hanna Almcrantz. 

Är inte risken att det blir mer skola för barnen? 

– När vi hade sagotema blev det kanske lite skolifierat eftersom vi instruerade barnen att de skulle skriva sagor, med hjälp av kort, i par som vi bestämde. Men det ledde till att många tog med sig sagoskapandet till den fria leken, och skrev nya sagor med kompisar som de valde själva. Då blev det på deras villkor. Vi hade skapat en möjlighet för dem, säger Carolina Bricer. 

Marcus Skön och hans kollegor märker att barnen lär sig nya ord genom det språk­utvecklande arbetet.

Utmaningen med frivilliga aktiviteter är å andra sidan att de elever som vill vara med på en skrivande aktivitet ofta redan är bra på att skriva. 

– Vi hade det problemet när treorna hade sagoverkstad med skolbibliotekarien. Hur skulle vi nå dem som verkligen behövde öva på att skriva? Eleverna hade en lång skoldag bakom sig och då ville vi inte tvinga dem att skriva även på fritids, så det frivilliga fick råda. Förhoppningsvis når vi de eleverna i samtalen i stället, säger Hanna Almcrantz.

Att jobba aktivt med samtal får även andra effekter, konstaterar hon.

– Vi märker att tryggheten hos barnen ökar. Vi har faktiskt sett på trygghetsenkäterna att fler barn svarar att de kan prata med alla vuxna på fritidshemmet. 

Forskningsprogrammet ”Fritidshemmets pedagogiska uppdrag”

• Forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Fritidshemmets pedagogiska uppdrag” pågick i tre år, 2019-2022, och hade som syfte att utveckla kvaliteten och likvärdigheten i fritidshemmen, samt att undersöka hur lärare i fritidshem själva ser på undervisning i fritidshemmet. 

• Yrkesverksamma lärare i fritidshem har i samarbete med forskare fått arbeta med att utveckla sina arbetsformer med stöd i forskning och beprövad erfarenhet. 

• Projektets fokus har även varit på samarbete mellan fritidshem och skola, rektors ledning av fritidshemmet, samt att undersöka hur fritidshemmets roll som en del av utbildningen kan stärkas.  

• Programmet var ett samarbete mellan det fristående forskningsinstitutet Ifous, Högskolan i Gävle och Linnéuniversitetet, kommunerna Linköping, Österåker, Stockholm och den fristående huvudmannen Bladins stiftelse. 

• Slutrapporten ”Fritidshemmets pedagogiska uppdrag – undervisning och ledarskap på fritids” finns att läsa på Ifous hemsida. 

LÄS ÄVEN

Fritidshemmet väcker sexåringarnas läslust

Debatt: Skolifieringen av fritidshemmet är oroväckande

Debatt: Vi bör synliggöra fritidshemmets betydelse!

Studie: Lärare i fritidshem undervisar genom lek