Så ser lärare på barns fysiska aktivitet i fritidshem
Rörelse skapar gemenskap, men det perspektivet hamnar ofta i skymundan, enligt forskaren Jonas Johansson, med en bakgrund som fritidspedagog och idrottslärare.
Forskning
Varför är det viktigt med rörelse i fritidshem och skola? Ett vanligt svar är att det leder till bättre inlärningsförmåga och motverkar övervikt. Forskaren Jonas Johansson tycker att andra skäl borde betonas mer:
– Att barn får röra på sig tillsammans är också ett viktigt socialpedagogiskt mål.
Med en bakgrund som både fritidspedagog och idrottslärare hade han funderat länge på motiven bakom önskemålen att barnen borde vara mer fysiskt aktiva.
Frågan har blivit än hetare på senare år med barnens tilltagande skärmanvändning. Avhandlingen, framlagd nyligen vid Göteborgs universitet, heter ”Det stillasittande hotet” och borrar i frågan varför det ses som ett hot.
– Jag tycker inte att det finns något självklart svar på frågan, säger Jonas Johansson.
I sin studie har han undersökt hur frågan behandlas bland policyaktörer som Världshälsoorganisationen (WHO) och OECD, hur den beskrivs i fackliga tidskrifter i Sverige och hur personal i fritidshem ser på den.
Legitimeras med bättre skolresultat
I sina fokusintervjuer med personal på två fritidshem slogs han av hur de inledde sina svar på ett sätt och hur de sedan utvecklade sina svar på ett annat sätt.
– Jag uppfattade att de först svarade det som förväntas av dem, med hårda fakta, att rörelse motverkar övervikt och gör att barn presterar bättre i skolans teoretiska ämnen. De tycktes liksom behöva legitimera arbetet med barns rörelse på det sättet.
Men när samtalen fördjupades kom fler argument fram.
– De berättade mer ingående om de aktiviteter som de initierade, hur de ledde till gemenskap och sammanhållning, hur de bidrog till att minska risken för konflikter. De såg helt enkelt aktiviteterna som en del i det socialpedagogiska arbetet med barnen.
För stort fokus på undervisning
Och där är Jonas Johanssons huvudpoäng: Det traditionella socialpedagogiska perspektivet, som tidigare präglade fritidshemmens verksamhet, har i alltför hög grad fått träda tillbaka för perspektivet att fritidshemmet ska präglas av kunskaper och lärande.
– Bägge perspektiven ska självfallet vara med, men jag tycker att pendeln slagit för långt när man i så hög grad talar om ”undervisning” i fritidshem och kallar barnen för ”elever”.
Du skriver att det naturvetenskapliga synsättet är det mest vanliga, vad har du för exempel på det?
– Det blev väldigt tydligt när jag gick igen dokumenten från WHO och OECD. När de skriver om effekterna av minskad fysisk aktivitet hos barn ligger fokus på risken att de blir överviktiga. Och att det i sin tur kommer att belasta samhället i form av ökade kostnader för sjukvård. Barn ses som ett problem, som ett hot, om de blir tjocka.
Det sociala perspektivet glöms
Hans genomgång av ett antal nummer i tidskrifterna Läraren och Skolvärlden (som sedan lärarnas två fackförbund gått ihop ersatts av Vi Lärare) visar att även där saknas i hög grad det socialpedagogiska perspektivet:
– Artiklarna betonar i synnerhet hur hjärnan påverkas av fysisk aktivitet, hur det bidrar till bättre inlärningsförmåga. Det är också ett slags naturvetenskapligt perspektiv som leder till en instrumentell syn på barnen.
Utifrån intervjuerna med fritidshemmens personal för han också ett resonemang om vad som utgör en fysisk aktivitet och hur skolan som helhet ska kunna främja dessa aktiviteter.
– Som gammal idrottslärare är jag en av de första att medge att fysiska aktiviteter i alltför hög grad kommit att förknippas med idrottsämnet och med idrottsliga aktiviteter. Barn rör ju på sig på raster också och i fritidshemmet.
Riskerar att utesluta många barn
Jonas Johansson menar att den idrottsliga dominansen riskerar att utesluta många barn som har andra intressen. Så vad kan göras annorlunda?
– Titta på skolgårdarna. Fotbollsplaner och basketkorgar, tydliga signaler om vad barnen bör intressera sig för. Jag tror att vi måste tänka annorlunda. Många är intresserade av hästar, kanske kan man bygga hinderbanor?
Och framför allt:
– Bli bättre på att fråga barnen själva! Lyssna till vad de skulle vilja göra för att kunna röra på sig på ett mer lustfyllt sätt.
Här kan du läsa avhandlingen ”Det stillasittande hotet”.
LÄS OCKSÅ:
Här får styrda raster barnen att släppa loss
Larmet: 2 av 3 elever rör sig för lite
Knepen som får tjejerna att ösa på under rasten
Elevledda aktiviteter – en växande trend
Unga rörelseledare lyfts fram på "Rastens dag"