Nya lagen – trassel eller lyft?

Illustration: Cecilia Heikkilä

Kritikerna var många och lagrådet avstyrkte förslaget. Ändå kom beslutet om att göra barnkonventionen till en del av den svenska lagstiftningen i början av sommaren. På den presskonferens där förslaget presenterades motiverade barn-, äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren (S) det med att ”Sverige är ett barnvänligt land, men kan göra mer” och att lagstiftningen är ”symboliskt viktig”.

Anna Östberg, barnrättsjurist på Rädda Barnen, håller med om det. Hon är nöjd med att barnkonventionen blir svensk lag.

– Vi har ju kämpat för det här i väldigt många år, så vi var förstås jätteglada när riksdagen röstade igenom det, säger hon.

Sedan beslutet fattades har Rädda Barnen märkt av ett ökat intresse för barnkonventionen och fått många frågor om vad förändringarna kommer att innebära.

Det finns inte någon poäng i att göra barnkonventionen till svensk lag.

Anna Östberg drar därför slutsatsen att lagstiftningen faktiskt har ett stort symbolvärde.

– Det är väldigt pedagogiskt på så sätt att alla i Sverige förstår vad en lag är. Det är en tydlig signal till samhället om att det här måste tas på allvar. Och jag tror att det kommer innebära en statushöjning för barns rättigheter genom att det bland annat kommer att ställas högre krav på de yrkesgrupper som arbetar med barn och fattar beslut i ärenden och mål som rör barn, säger hon.

Sverige har varit juridiskt bundet att följa barnkonventionen ända sedan 1990 då den ratificerades. Det har inneburit att vi vart femte år har rapporterat till FN:s barnrättskommitté om vad som gjorts för att tillgodose barns rättigheter. Men fram till nu har den alltså inte gällt som svensk lag. I stället har lagarna anpassats för att överensstämma med barnkonventionens bestämmelser. Dessa anpassningar kommer att fortsätta även framöver, samtidigt som konventionen dessutom blir en egen lag.

– Barnkonventionen blir nu en egen rättskälla. Det betyder att ett ombud för barn i olika tvister eller rättsprocesser kan hävda att ett beslut strider mot barnkonventionen och att domstolar och myndigheter då måste beakta barnkonventionen i högre utsträckning än tidigare, säger Anna Östberg.

Mest aktuellt tror hon att det kommer bli i de fall där speciallagstiftningen saknar skrivningar om barnets bästa. I socialtjänstlagen finns till exempel redan en skrivning om att barnets bästa särskilt ska beaktas vid åtgärder som rör barn. Men i utsökningsbalken, som behandlar utmätningar av föräldrars skulder, finns inte några liknande skrivningar.

– Det står ingenstans att barnets bästa ska tillgodoses vid en utmätning av föräldrars skulder, trots att ett sådant beslut kan påverka ett barn, och det får den praktiska betydelsen att barnrättsperspektivet kan missas. Barnkonventionen som lag kan då tydligt markera att barnets bästa ska beaktas, utredas och redovisas i samtliga mål och ärenden som rör barn, säger Anna Östberg.

Alla är inte lika positivt inställda. Forskaren Johan Vamstad, docent i statsvetenskap vid Ersta Sköndal Bräcke högskola, har i en rapport undersökt vilka följderna blir av att göra barnkonventionen till lag. Han har bland annat tittat på Norge och Finland där den är lag sedan många år tillbaka.

– Det jag kommer fram till är att det generellt sett inte finns någon poäng i att göra barnkonventionen till svensk lag. Det finns exempel på andra länder som har inkorporerat den där det inte finns något samband med hur starka barnrättigheterna är, och i Sverige ligger vi redan väldigt långt fram i de här frågorna.

Johan Vamstad är rädd för att beslutet kommer att skapa en juridisk oreda och tycker inte att symbolvärdet räcker som motivering.

– För det första är det en tillfällig effekt. Och för det andra, kunde vi inte ha lyft barnkonventionen ändå – utan att ändra på lagen? Fanns det inget bättre sätt att få den där uppmärksamheten?

Han tror att Sverige kommer gå ungefär samma väg som Norge har gjort i frågan. Där blev barnkonventionen lag redan 2003. Inledningsvis föreställde sig många att det skulle innebära stora skillnader. Men efter ett tag började man förstå att allt i konventionen inte gick att bokstavstolka och började anpassa den till norsk lagstiftning.

– Efter nio år var man nästan tillbaka där man började, inte riktigt men ganska nära. Det var en förnuftstolkning och norsk tillämpning, vilket i princip var det man hade innan, säger Johan Vamstad.

För förskolans del tror han inte att den nya lagen kommer få särskilt stor betydelse. Barnkonventionen har redan en stark ställning i förskolan och finns med som styrande dokument tillsammans med läroplanen.

– Jag kan inte se att den får någon direkt påverkan. Om jag ska spåna skulle det kunna påverka rätten till förskola. Kanske blir det svårare att neka exempelvis EU-medborgare välfärdstjänster som förskola och skola, men det är som sagt en spekulation.