Låt barnen hitta egna lösningar

Många förskolor arbetar redan mycket med hållbar utveckling: De går till skogen, pratar om att man inte får skräpa ner, besöker återvinningsstationen, och kanske också läser böcker om hållbarhet.

– De flesta förskolor arbetar med till exempel sopsortering, säger forskaren Maria Hedefalk vid Uppsala universitet.

– Men när jag gjorde undersökningen inför min doktorsavhandling blev jag ändå förvånad över hur mycket barnen kan om miljö och klimat; hur många egna tankar de hade kring detta.

De barn som själva har fått göra skillnad blir mer engagerade vuxna.

Därför tycker hon att det är dags att ta nästa steg:

– Vi vuxna tror ofta att vi måste fylla barn med rätt kunskap och som förskol­lärare är det lätt att tänka att man ska lära barnen vad som är rätt och fel i hållbarhetsfrågor.

Till viss del är det bra, menar Maria Hedefalk, fakta måste man naturligtvis ha. Men i stället, tycker hon, skulle man kunna problematisera det ett varv till – låta barnen själva pröva olika tankar och komma fram till egna slutsatser.

Maria Hedefalk undersökte i sin avhandling Förskola för hållbar utveckling hur förskollärare undervisar om hållbar utveckling och slogs av hur kloka barnen var.

– De barn som själva har fått göra skillnad blir mer engagerade vuxna, därför kan man inte hasta förbi frågor om hållbar utveckling i förskolan och det bästa är när barnen får undersöka och hitta egna idéer och lösningar.

Förskollärare får inte ge barn dåligt samvete och göra undervisningen till aktivism, menar Maria Hedefalk; man måste kunna prata om att många flyger till Thailand på vintern och få i gång barnens tankar och frågor om flyget, utan att komma med pekpinnar.

– I din barngrupp finns kanske morgondagens uppfinnare som om några år utvecklar flygplan som går på miljövänligt bränsle.

Däremot kan det vara utmanande för de vuxna i barnens närhet när man arbetar med hållbarhetsfrågor i förskolan. Maria Hedefalk berättar om ett projekt i Australien, där barnen har med sig egen lunch till förskolan. Uppdraget var att undersöka vad de packade luncherna i och det visade sig att många hade dem i plastpåsar. De började undersöka vilket material som var bäst ur ett hållbarhetsperspektiv och kom fram till att plast inte var det mest miljövänliga materialet.

Forskaren Farhana Borg, vid Högskolan Dalarna, tycker även hon att man ska börja på barnens nivå. De är inte ansvariga för klimatförändringarna och som förskollärare ska man inte skrämma dem. Hennes doktorsavhandling, Caring for people and the planet: Preschool children’s knowledge and practices of sustainability, kom för ett drygt år sedan. I den har hon tittat på fyra teman: Ekonomisk jämlikhet, dela med sig, åter­vinning och transport­användning, för att göra begreppet hållbarhet konkret för förskolebarn. De flesta av oss tänker enbart på miljö när vi pratar hållbarhet, men begreppet innefattar även social och ekonomisk hållbarhet. Vad är då det? Farhana Borg tror att förskolor arbetar med social hållbar utveckling utan att vara medvetna om det, eftersom frågor om demokrati, jämställdhet och allas lika värde räknas som social hållbarhet.

– Jämlikhet är både ekonomisk och social hållbar utveckling, att utrota fattigdom och hunger, som Agenda 2030 arbetar med, säger Farhana Borg.

I sin studie såg hon att flera barn kunde tänka sig att dela med sig av sitt godis till kompisar och att några ville skänka pengar till föräldrar, syskon eller fattiga människor.

– För barn betyder ekonomi inte bara pengar, utan de tänker på lördagsgodis, fredagsmys och leksaker, sådant de kan köpa för pengarna. I förskolans undervisning kan man tala om det, så att barnen kan relatera till det, och fundera på om man måste ha nya saker hela tiden. Man kan också tala om människor som inte har råd att köpa nya saker hela tiden, som de flesta av oss tar för givet.

Ofta, säger Farhana Borg, tar barnen hem kunskapen från förskolan och blir som poliser hemma när de får tala om hållbarhet i förskolan.

– De ifrågasätter att föräldrarna tar bilen överallt, till exempel.

För Farhana Borg handlar hållbarhet om dessa sju ”R”: Reuse, reduce, redistribute, recycle, rethink, respect och reflect.

Och det är dem man måste tala om med förskolebarnen. För, som hon säger:

– Man måste börja arbeta mot de globala målen för hållbar utveckling redan i förskolan – för att skapa ett rättvist och hållbart samhälle för alla så krävs ut­bildning på alla nivåer.