
Sven Nordqvist har alltid någon bok på gång, i någon fas. Foto: Oskar Omne.
Många verktyg blir det. Sven Nordqvists verkstad innehåller det mesta. Både yxor och gitarrer. Foto: Oskar Omne.
Porträtt Sven Nordqvist vet inte alltid vad det han skapar ska mynna ut i. Han letar sig fram, lite som i livet i stort. Men en sak vet han; Gubben Pettson och Findus ska gå i pension. Nu längtar han efter något nytt, kanske efter att skriva något längre.
Om det arrangerades ett VM i idyll, då hade Sven Nordqvists sommarställe på en ö utanför Norrtälje legat bra till. Det var visserligen på annan ort, på den uppländska landsbygden, som Pettson, Findus och mucklorna kom till, men det är ändå lätt att se dem alla framför sig här. De olika byggnaderna är röda med vita knutar och Sven Nordqvist startar alla dagar på sommarhalvåret med ett dopp från bryggan. I korrespondensen innan vi träffas förklarade han att stigen in till huset är liten, så liten att somliga inte tror att man kan köra in där. Men det går, lovade han. Och det gick. Han som är arkitektutbildad, men som sedan lät tecknandet och illustrerandet ta över, bjuder på kaffe och kakor med choklad på. Mjölken varnar han lite för, sistadatum är passerat, men det stör honom inte.
Sven Nordqvist har alltid någon bok på gång, i någon fas. Foto: Oskar Omne.
Pettsons skapare Sven Nordqvist påminner om tjuren Ferdinand. Han trivs bäst där han kan vara nära naturen, i tystnaden och bara teckna, bygga och skapa. Han talar lågmält, lite långsamt på mjuk halländska. I slutet av meningarna slänger han ibland in ett ”Jaha”, för att visa att nu har han nog inte så mycket mer att säga om just det ämnet.
Som barn drömde han om att bli bonde och den där fascinationen för bondesamhället och livet på landet, den består. I idyllen trivs han bäst, den kärleken ligger djupt inne i honom på något sätt.
– Detta att ha ett hus och en bit mark och att klara sig själv på det, det var min dröm när jag kom upp i tjugoårsåldern. Jag tycker om att läsa gamla skildringar av hur det var på landet, som Ivar Lo-Johansson. Visst var det slitigt och jävligt, men det är något med att leva nära jorden som gör att jag känner mig hemma, säger Sven Nordqvist.
Inte minst Pettson är sprungen ur den andan och alla böcker Sven Nordqvist har ritat utspelar sig på landsbygden i ett landskap där de röda stugorna är vanliga.
Jag är mycket Pettson, det är jag. Han reagerar och gör ungefär som jag själv skulle ha gjort.
När sommarsäsongen tar slut, då kastar han sig in på Bokmässan i Göteborg för att signera böcker. En kontrast han tycker om. Resten av året bor han på Söder, mitt i vimlet, och uppskattar det. Då längtar han inte till mörkret eller kylan i det dåligt isolerade huset.
När tidningen Folkhögskolan besöker honom, arbetar han utan tidspress med illustrationerna till en ny bok om Mamma Mu, en sådan där i grov kartong riktad till de yngsta läsarna. Sven Nordqvist har alltid någon bok på gång, i någon fas. Det kan vara att han funderar, att han skissar eller gör färdigt. Och det finns alltid något på huset som ska göras eller möbler som ska renoveras.
– Och så läser jag och löser korsord. Bara har det skönt. Just nu läser jag Erik Eriksson, en släktkrönika om familjen Nygren. Jag tycker om hans sätt att skriva. Min fru läser väldigt mycket så hon brukar tipsa mig om böcker. Jag försöker också beta av de böcker man bör läsa, klassiker och Nobelpristagare och så, för att se vad det är för något.
Sven Nordqvist har gett ut 17 böcker om Gubben Pettson och Findus. Foto: Oskar Omne.
Fyrtio år har gått sedan den första boken om Pettson och Findus kom ut, ”Pannkakstårtan”. Barnboksskapandet började något år innan, med Agaton Öman och en vinst i en bilderbokstävling, och sedan kom Pettson in i bilden. 1993 blev det julkalender i tv, ”Tomtemaskinen”. En animerad tv-serie, flera långfilmer och så kallade halvanimerade långfilmer, har det också blivit om gubben och hans katt.
– Det skulle vara roligt att försöka sig på något annat. Du vet, när man börjar göra något nytt, så får man den där nybörjarglädjen. Man lyckas ganska bra och man blir entusiastisk. Det har jag känt i olika sammanhang, säger Sven Nordqvist som aldrig gör sina bilder i datorn, han tecknar allt för hand. Han tycker om hantverket.
– Jag är en händig person som tycker om att göra saker med händerna. Bygga och fixa.
Ibland har han funderat på att skriva, för funderar mycket det gör han, om han skulle klara av det. Han bedyrar att han inte känner sig som en författare alls. Han är tecknare, men en tecknare som skriver text till många av sina bilder.
Jag trivs allra bäst med att sitta med mina teckningar.
Men när han hör andra författare prata om att de själva inte vet vad det ska bli av det de gör, att det är en upptäcktsresa även för dem, då tycker Sven Nordqvist att det låter spännande. Det där med att börja på något för att se vad det blir av det.
– Jag trivs allra bäst med att sitta med mina teckningar och det jag tycker är allra roligast, det är att hålla på med de här stora bilderna som jag har gjort i ”Var är min syster?” och ”Hundpromenaden”.
Just ”Var är min syster?”, från 2007, är en konstupplevelse, lika mycket som en bok. Den är spännande, vacker och lite sorglig, men den är också så detaljrik, så lekfull, så galen, att det går att hitta nya saker, nya blinkningar, varje gång man läser, eller tittar i den. Den är speciell även för Sven Nordqvist, den bok han tycker blev bäst.
– Den är gjord just på det sättet jag pratade om nyss. Jag visste inte riktigt vad det skulle bli av den. Jag började skissa på den för länge sedan och då ritade jag bara det som föll mig in. Det var roligt att inte ha några planer för annars har jag alltid ett manus att utgå ifrån, eller en bestämd idé från början till slut. Det är ett mer konstnärligt sätt att arbeta på. Man får leta sig fram. Jag var inställd på att det skulle ta lång tid, att jag skulle få sitta länge med varje bild.
Sven Nordqvist trivs med att snickra, bygga och klura ut lösningar. Men de riktigt stora byggprojekten har han inte längre energi nog att dra igång. Foto: Oskar Omne.
Resonemanget här och nu kring vad han vill göra började med en fråga om framtiden för Pettson och Findus, det är nog så att det inte blir fler böcker om dem.
– Tänk att det skulle gå så bra, säger Sven Nordqvist innan han klurar högt kring vad det är som har gjort gubben och hans katt så omtyckta.
– Findus har en vuxen omkring sig hela tiden, en vuxen som tycker om honom och alltid finns till hands. Ändå lever han ganska fritt, han springer runt där på gården och kan göra lite vad han vill. Men han känner sig alltid trygg.
Naturen är viktig för Findus som visserligen inte har några kompisar, eller ja, han har hönorna som han kan leka med. Och gubben.
– Jag tänker mig ett förhållande mellan en pappa eller en morfar och ett barn, det är nog alltid detsamma. Det är samma behov man har, var man än är någonstans i världen.
Sven Nordqvist bor i Stockholms innerstad och vid Yxlan utanför Norrtälje.
Teckningarna, alla detaljerna, har förstås också varit betydelsefulla för framgångarna. Sonen Jesper var nyfödd när Sven Nordqvist skrev ”Pannkakstårtan” och åren därefter tillbringade de mycket tid tillsammans eftersom både han och hans fru har arbetat hemifrån.
– Det inspirerade mig att se hur Jesper tänkte, reagerade och uppförde sig, det kan återkomma i Findus och det han gör. Men när Jesper och Petter hans bror blev äldre, var det svårare att hitta den sortens inspiration, ler Sven Nordqvist och fortsätter:
– Jag är mycket Pettson, det är jag. Jag ansträngde mig inte för att hitta på något speciellt om den gubben. Han fick reagera och göra ungefär som jag själv skulle ha gjort. Lite överdrivet ibland, men i princip är det samma figur som jag.
Att han skulle hålla på med sin sista bok, eller att den till och med kanske redan är skriven, så tänker han aldrig. Det finns
alltid något nytt inom honom, den kreativiteten har inte mattats. När Sven Nordqvist säger det, blickar han upp mot rummet där han brukar sitta och teckna. Han tycker ju så mycket om det, att rita och måla sina bilder.
Ålder: 78 år.
Bor: Södermalm, Stockholm, och Yxlan utanför Norrtälje.
Familj: Gift med Eva. Två vuxna pojkar.
Är: Illustratör och barnboksförfattare och skapare av ”Pettson och Findus” och ”Nasse”.
Utbildning: Studerade till arkitekt vid Lunds tekniska högskola. Som examinerad arbetade han två år i yrket, sedan som lärare vid samma lärosäte.
Övrigt:
Krönika Vi vet att samhället behöver vård, trygghet och utbildning. Men vad vi alltför sällan pratar om är det som gör livet rikt: skapandet, skriver Anna-Karin Hallonsten, redaktör.
Reportage I ett decennium har vuxna med intellektuell funktionsnedsättning fått digitala färdigheter för att kunna ta större plats i samhället.
Krönika ”Folkhögskolan är en motkraft i dagens polariserade samhälle.”
Krönika Gym, nybakad kaka och folkhögskola är lika med demokrati, och sommarlov.
Nyhet Jörgen Stridh: Nu börjar vårt arbete med att undersöka om vi kan flytta till en annan folkhögskola.
Krönika Vad händer när ungdomar och pensionärer pluggar sida vid sida? På Bromma folkhögskola är det inte bara möjligt – det är vardag, berättar läraren Sara Silfverskiöld.
Så gjorde vi Om alla ska kunna vara en del av samhället krävs det krafttag, annars riskerar många personer med funktionsnedsättning att falla mellan stolarna.
Nyhet Markaryds folkhögskola har begärt sig själv i konkurs. Styrelsen såg ingen annan utväg.
Samhälle Riksdagspartierna ger svar på frågan om folkhögskolans betydelse och hur de vill bidra till att säkra skolformen.
Porträtt Musikern och fiolläraren Adrian Jones på Malugns folkhögskola hyllar njutningen och lusten. Och trögheten.
Nyhet Ambitionen med Åsa folkhögskolas debutfestival Åsadalen var att mötas bortom debatt. Alla röster fick komma till tals, från höger till vänster. Målet med den återkommande festivalen är en folkbildande fest där lokala politiker, deltagare och namnkunniga röster i samhällsdebatten deltar.
Nyhet Hellidens folkhögskola har brottats med ett underskott på 4,3 miljoner och Sommenbygdens folkhögskola har varit nära konkurs. Efter tuffa åtgärder har båda skolorna lyckats vända den negativa utvecklingen.
Ledare Vi lever i den politiska hållhakarnas tid. Med utgångspunkt i Norden har vi en demokratisk infrastruktur som blir än viktigare att stå upp för, skriver Tomas Rosengren, ordförande Sveriges Lärare Folkhögskolan.
Nyhet Signild Håkansson har varit en del av folkhögskolan i över 50 år och ser hur den fortfarande bygger på idéerna från 1868, att ge människor verktyg att växa och delta i samhället.
Nyhet För 350 år sedan avrättades 62 personer för häxeri. Nu hålls en minnesdag för att hedra både dåtidens och nutidens offer för ryktesspridning.
Debatt Musikutbildningen på Wiks folkhögskola onödig. Så uttrycker sig sverigedemokraten Jonathan Othén i en film i sociala medier. Musikerförbundet ger svar på tal.
Nyhet Efter bidragsfusk och ett återbetalningskrav på 6 miljoner kronor läggs Albins folkhögskola i Landskrona ner.
Reportage Att sätta studieomdömen är komplext. På Birkagårdens folkhögskola strävar lärarna efter en samlad bild av varje deltagares utveckling, med hjälp av diskussioner, konferenser och nära pedagogiska relationer.
Nyhet Fyra dagar efter påve Franciskus död invigde Sverige äldsta katolska folkhögskola, S:ta Birgittas, sina nya lokaler i Älvsjö.
Krönika Linda Häntak om känslan av att ha förlorat fighten mot livets alla mätstickor.
Forskning Nu har de tolv första studenterna vid forskarskolan tagit en licentiatexamen.
Krönika Lärande sker inte bara i skolan – det formas i livet, kulturen och i mötet med andra, skriver Anna-Karin Hallonsten, redaktör på Folkhögskolan.
Budget Regeringen har återigen valt att bortse från Sveriges folkhögskolor. Det framgår i vårändringsbudgeten som presenterades den 15 april.
Så gjorde vi Det politiska engagemanget har ökat på Åsa folkhögskola sedan Morgan Hammarlund drog igång Demokratipatrullen.
Ledare "Krasst sett finns det ingen lärarlegitimation som har bäring i folkhögskolan." Det skriver Tomas Rosengren, ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskola.
Forskning Folkhögskolan kan bidra till att öppna musiklivet för fler. För dagens musikvärld är extremt ojämlik, enligt forskarna.
Debatt Det är inte rimligt att folkhögskolor i välmående områden klarar sig medan skolor i förorter och glesbygden monteras ner. Det skriver Ellie Cijvat, Kinna Skoglund och Kristina Lugo Méndez.
Nedskärningar Personer med funktionsnedsättning är de som drabbas mest av dagens nedskärningar i folkhögskolan, på grund av kraftigt minskade stödresurser.
Politik Sverigedemokraterna visade upp sin bästa sida på Marieborgs folkhögskola förra veckan, men gav få svar.
Budget Folkbildningsrådet begär 277 miljoner kronor i permanent stöd för att kunna möta samhällets växande behov inom utbildning och arbetsmarknad.
Nyhet Allt fler folkhögskolor erbjuder kurser för socialpedagoger. Det berättar Charlie Sanrell, ordförande i branschorganisationen för utbildningarna.
Porträtt Nu syns Charlotta Björck både i Mello-cirkusens efterfestprogram och i dokumentären ”Jag ska bara gråta lite först”. Hon anser att två saker borde vara obligatoriska i livets utbildning: Att arbeta inom vården och att gå på folkhögskola.
Så gjorde vi Många folkhögskolor har som mål att skapa kursöverskridande möten. På June folkhögskola har man lyckats.
Reportage På Sigtuna folkhögskola utbildas socialpedagoger som rustas för att kunna möta unga med psykisk ohälsa.
Ledare ”Vi glömmer lätt att demokratin är ett hantverk som kräver mer av dig i form av att förstå samhället som ett ’vi’ som vi ska få att fungera tillsammans”, skriver Tomas Rosengren.
Nedskärningar 67 procent av landets folkhögskolor har tvingats minska på antalet lärare och cirka hälften har lagt ner särskild kurs. Det visar Folkbildningens rapport "Nedskärningarnas konsekvenser".
Forskning Många folkhögskollärare efterfrågar fortbildning i specialpedagogik. Samtidigt använder man sig redan av framgångsrika specialpedagogiska arbetssätt, enligt forskaren Louise Malmström.
Reportage Hagabergs folkhögskola arbetar med flera jobbspår för deltagare som gått utan arbete en längre tid. En framgångsfaktor är samverkan med kommuner, Arbetsförmedlingen och näringslivet.– Vi stärker deltagarna och vi kan anpassa kurserna efter företagens behov, säger Reband Raza, lärare och projektledare för Vägen på skolan.
Nedskärningar Snart flyttas 20 deltagare från Biskopsgårdens folkhögskola till Nya varvet i Göteborg, och ersätts med SFI-elever. De berörda är kvinnor och första generationens invandrare.
Porträtt Folkhögskolläraren Johanna Bernhardson gör dokumentärfilm om sin pappa Kjell, och hans bröder Ronny, Kjell och Roy – Andersson.
Krönika Erik var den blygaste av de blyga när han kom till folkhögskolan. Emma var håglös utan självförtroende. Han blev elevkårens ordförande som alla frågade om hjälp, medan Emma beslöt sig för att ta sig ut i samhället. Läs folkhögskolläraren Kerstin Eldhs krönika.
Samarbete Tanzania är det enda land utanför Europa med folkhögskolor. Tidigare fick många stöd från svenska vänfolkhögskolor, men tiderna förändras, nu gäller samarbeten på lika villkor.
Beredskap Folkhögskolan behöver användas för att stärka civilförsvaret i dagens orostider. Det betonar Anna Ekström, ordförande för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO).
Reportage Målen kan vara olika på kursen Livskonsten och söktrycket är högt. En deltagare har nyligen gått ut gymnasiet, en annan har nått pensionsålder.
Bidrag Nu startar FolkisUng där åtta folkhögskolor har valts ut för att stärka unga som varken arbetar eller studerar. Mycket handlar om att individanpassa för den här gruppen så att de hittar vägar vidare, berättar Gabrielle Melander, biträdande rektor vid Västerbergs folkhögskola.
Folkbildningsutredningen Sveriges Lärare har många synpunkter på Folkbildningsutredningens förslag, men är ändå relativt nöjda.
Så gjorde vi Intresset för beredskap vid kriser eller hot om krig har ökat markant. Folkhögskolläraren Hugo Malm är en av profilerna.
Folkbildningsutredningen Nu har RIO lämnat sitt remissvar till utbildningsdepartementet. Vissa synpunkter är omfattande. Exempelvis att utredningen använder begreppet folkbildning på ett slarvigt sätt.
Krönika ”Här har vi alltså en kille med intellektuell funktionsvariation som 50 år efter Frida Kahlos död gör det han kan för att lindra hennes smärta.”
Skolmiljö Skurups folkhögskolas internatbyggnaderna har stora upprustningsbehov: trappor som vittrat sönder, sprickor i väggar och fasader, och värmereglering som inte fungerar.