Kraftiga bidragsskillnader för landets folkhögskolor

Stödet till folkhögskolorna från regionerna har varierat kraftigt under flera år. Det består av två delar. Mobilitetsstödet delas ut av regionerna för invånare som är mantalsskrivna i ett län men som studerar på folkhögskola i ett annat län. Inomregionalt stöd ges från hemregionen om personen går på folkhögskola i sin hemregion.

För skolor som har många deltagare från flera olika regioner är mobilitetsstödet mycket viktigt för finansieringen. Det betonar Olle Westberg, generalsekreterare på Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO).

– De regionala stöden är en krånglig konstruktion. Vi har en finansiering där staten står för merparten och regionerna för 25 procent i mobilitetsstöd. Det är alla regioner överens om att följa men det har ändå varierat under åren. Men det stora problemet är det inomregionala stödet. Det varierar mycket över landet, svarar Olle Westberg.

Har skillnaden i den ersättningen stor betydelse?

– Ja, för den enskilda folkhögskolan kan det betyda mycket. Vi skulle vilja se att alla regioner betalar lika mycket i de två olika stöden. Nu ser förutsättningarna att driva folkhögskola olika ut i olika delar av landet, främst beroende på det inomregionala stödet, svarar Olle Westberg.

Kan det bli så att en skola väljer ut deltagare från andra län som betalar mer, för att få mer mobilitetsstöd?

– I enstaka fall kan det kanske vara att man prioriterar deltagare från andra län tack vare högre mobilitetsstöd. Det är konstigt att det kan få den effekten, säger han.

Det stora problemet är det inomregionala stödet. Det varierar mycket över landet.

RIO försöker nu påverka och förändra systemet när det gäller regionernas medfinansiering. Organisationen vill bland annat att filialer som ligger i andra län ska få del av mobilitetsstödet, något som inte är tvunget i dag.

– Vi anser också att skattebetalarnas pengar ska ge lika mycket till en skola oavsett vem som är huvudman och var skolan ligger.

Borde man ändra systemet helt med stöd från regionerna och samla alla pengar hos Folkbildningsrådet som sedan delar ut ersättningen per deltagare?

– Man skulle i alla fall kunna pröva den frågan, om inte annat skulle den ge en minskad administration. Man kan jämföra med gymnasieskolan som har en fastställd riksprislista för olika program, svarar Olle Westberg.

RIO genomförde år 2022 en undersökning om vad landets regioner betalade i mobilitetsstöd och inomregionalt stöd. Den visar att ersättningen skiljer sig mellan olika län både när det gäller mobilitetsstöd och inomregionalt stöd. SKR:s rekommenderade nivå för mobilitetsstödet var då 400 kronor per deltagarvecka. Den följdes av de flesta regionerna. Men några exempel på avvikelser var Norrbotten som endast hade en nivå på 95 kronor i inomregionalt stöd medan mobilitetsstödet låg på 400 kronor. Skåne betalade mindre till dem som studerade i ett annat län jämfört med dem som studerade på hemmaplan. Beloppen var 288 respektive 370 kronor. Stockholm låg lågt med under 300 kronor i de båda stöden. I år är det 19 av 21 regioner som betalar 430 kr per deltagarvecka i mobilitetsstöd. Region Stockholm och Skåne betalar 400 kr per deltagarvecka.

Samma nivå för alla

Johannes Sundelin (S) är ordförande i regionala utvecklingsnämnden i Norrbotten. Han kan inte historiken till att regionen endast betalat 95 kronor i inomregionalt stöd, alltså till deltagare på folkhögskola från det egna länet.

– Sedan år 2022 har vi satsat på folkhögskola och det inomregionala stödet har höjts till 206 kronor, säger Johannes Sundelin.

Men det är ändå lägre än mobilitetsstödet?

– Jo, men vi har ändå gjort medvetna satsningar på folkhögskola och folkbildning. Sakta men säkert vill vi även höja ambitionen med det inomregionala stödet.

Från och med 2026 finns det beslut på att mobilitetsstödet ska vara på samma nivå från alla regioner. Något som välkomnas av Annica Wallenborg Flynn, verksamhetschef för Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation (OFI).

– Syftet är att människor ska kunna bo i en region och studera på folkhögskola i en annan ort. Man ska kunna studera i hela landet och den region som tar emot ska få en ersättning för det.

Är det en brist att det inte finns någon överenskommelse om att även det inomregionala stödet ska bli lika stort från alla regioner?

– Det skulle vara önskvärt men jag kan samtidigt tycka att regionerna får avgöra det själva. Olika regionerna kämpar olika mycket med sin ekonomi. Till regionägda folkhögskolor kan det vara svårt att skilja på vad som ingår i huvudmannabidraget och det inomregionala stödet, svarar Annica Wallenborg Flynn.

Erik Peurell, handläggare på SKR, bekräftar att varje region från och med 2026 ska ge samma stöd till folkhögskolorna i mobilitetsstöd för de deltagare som studerar i ett annat län än där man är mantalsskriven.

– Det har varit upp till varje region att själv avgöra vilket stöd de har velat ge. Men så kom vi till en punkt där det inte höll längre och ett omfattande arbete gjordes för att de regioner som låg efter i stöd skulle komma upp till samma nivå trappstegsvis.

Regionerna bestämmer

Mobilitetsstödet får inte överstiga 25 procent av deltagarveckans värde. Så här står det på SKR:s hemsida:

”Så länge Folkbildningsrådet inte höjer värdet för deltagarveckan ytterligare ska regionerna inte betala mer än 442 kronor per deltagarvecka inom mobilitetsstödet, det vill säga 25 procent av 1 768 kronor.”

Kommer det att vara samma nivå även i det inomregionala stödet?

– Nej, det ingår inte i överenskommelsen utan det är upp till regionen själv att avgöra vilket stöd de vill ge till de folkhögskolor som verkar i det egna länet, svarar Erik Peurell. 

LÄS ÄVEN:

120 miljoner till språkstöd på folkhögskolan

Tiden för långtidsarbetslösa på folkhögskola fördubblas