Folkbildningsrådet på bokmässan – i en tid av oro

”Vad ska vi göra med varandra? Till folkbildningens försvar!” Så löd rubriken på ett extralångt men ändå välbesökt seminarium på årets bokmässa i Göteborg. Seminariet var ett slags startskott inför nästa års bokmässa, vars huvudtema kommer att vara folkbildning. Dagens grundfrågeställning handlade om hur folkbildningen kan ”bygga samhälle i en tid av splittring, desinformation, växande antidemokratiska krafter och sviktande tillit”.

I det inledande panelsamtalet, ”Till folkbildningens försvar”, diskuterade en rad kända debattörer folkbildning i ett vidare perspektiv, utifrån den tid vi befinner oss i. Vad innebär folkbildning och hur kan folkbildningen bli en kraft för demokratins förnyelse? Panelen endades om att folkbildningen i Sverige hade en avgörande roll för demokratins införande i början av 1900-talet och har en minst lika viktig roll att spela i dag.

– Det har aldrig varit viktigare med folkbildning, kan man säga, sa Åsa Wikforss och slog fast att grunden för ett demokratiskt samhälle är bildning och kunskap och träning i tolerans.

Det har aldrig varit viktigare med folkbildning.

Hon fick med håll av Anna Ekström, ordförande i rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (Rio) som påpekade att det finns en inställning i samhället om att demokrati är något vi fått.

– Det är helt fel! Demokratin hade aldrig kommit till stånd utan en aktiv folkbildning, sa hon.

Oro över samhället

Innan panelsamtalen inleddes värmdes publiken upp med en kulning av  operasångerskan Josefin Cedervall och poeterna JiIla Mosaed och Jenny Wrangborg reciterade egen lyrik, varav den senares var en specialskriven temadikt som inleddes med orden ”Lär dig sjunga tillsammans med andra innan sången förbjuds”.

En röd tråd under seminariet var en oro över vart vårt samhälle är på väg. Sverker Sörlin påminde om Maj-Gull Axelssons ord: om att vi låtit oss invaggas i någon slags trygghet ”och glömt att en dag kommer de och hämtar oss”.

Efter detta följde några ”vittnesmål”; tre personer som berättade om vilken roll folkbildningen spelat för dem personligen. Författaren Victor Estby, klädd i föreningen Arbetarskrivares tröja, presenterade sig som ”en produkt av folkbildningen”.

Kärleksbrev och slagverk

Biskop Michael Mogren berättade om en uppväxt där flera generationer bakåt gått på folkhögskola, vilket präglade familjen, där det alltid fanns utrymme för diskussion, medan Frida Edman, vd för Göteborgs stadsteater, läste upp ett kärleksbrev till folkbildningen.

Innan seminariet avslutades framträdde en slagverksensemble från Hulebäcks gymnasium. Därefter utbytte ytterligare några kända debattörer, bland annat Helle Klein och Ola Larsmo, sina tankar om hur folkbildningens olika delar kan arbeta för att stärka det kritiska tänkandet och de demokratiska samtalen. Och även Qaisar Mahmood, ledamot i Folkbildningsrådet, talade om folkbildningens betydelse för nykomna människor i vårt land – utifrån egna erfarenheter.

Läsning och skrivkunnighet

Paneldeltagarna diskuterade också, med bokmässan i åtanke, vikten av läs- och skrivkunnighet i sammanhanget. Slutligen inbjöd samtalsledarna publiken att höra av sig till någon av de organisationer som stod bakom seminariet med förslag på egna arrangemang. Alltifrån förslag på egna arrangemang till idéer om ämnen att ta upp.

Lena Ulrika Rudeke vid Göteborgs universitet, som är sammankallande för den arbetsgrupp som redan är i full färd med att planeringen, skickar en särskild hälsning till tidningen Folkhögskolans läsare:

– Vi hoppas verkligen att folkhögskolorna engagerar sig i folkbildningstemat vid nästa års bokmässa. Det är viktigt att alla delar av folkbildningen blir synliga!