Hallonsten: Kultur är inte flum, det är ett fundament
Krönika Vi vet att samhället behöver vård, trygghet och utbildning. Men vad vi alltför sällan pratar om är det som gör livet rikt: skapandet. Musiken, bilderna, berättelserna – uttryck som påminner oss om vad det är att vara människa, skriver Anna-Karin Hallonsten.
Givetvis måste vi prata om samhällets behov av vård, trygghet och utbildning. Men vi lyfter alltför sällan det som verkligen berikar oss: skapandet. Musiken, bilderna, berättelserna. Det vi uttrycker när orden inte räcker till, inte för att vi måste, utan för att vi inte kan låta bli. På kursen ”Folkmusik på fiol” på Malungs folkhögskola möts unga och äldre i en miljö där tradition och nyfikenhet samspelar. Musikläraren Adrian Jones, som du får lära känna i det här numret, guidar deltagarna genom toner och känslor. Där råder gemenskap, inte konkurrens.
Konstnärligt mod
I ett klassrum 44 mil bort, på Sörängens folkhögskola, skapas något helt annat – rörliga bilder. Deltagarna går en animationsutbildning och ger dagligen liv åt figurer och berättelser. Bakom varje kortfilm finns timmar av tålamod, teknik och konstnärligt mod. Det är lätt att förbise värdet i den typen av utbildningar. I en tid där varje utbildning ska leda till anställningsbarhet väcker ord som folkmusik och animation kanske inte omedelbar respekt. Men skapandet bygger inte bara kultur, det tränar vår förmåga att uttrycka oss och förstå andra. Och det är det mest samhällsbärande vi har.
Behovet växer
När individer får lära sig att spela polskor, eller ge rörelse åt en tecknad karaktär, övar de inte bara teknik. De övar på att vara människor. På att känna att det de har inom sig faktiskt spelar roll. Och kanske är det just de förmågorna världen behöver mest just nu. I ett klimat där auktoritära ledare vinner mark blir förmågan att tolka och förstå ännu viktigare.
LÄS MER:
