Lästips: Självutlämnande prosa utan pedagogiska pekpinnar
Erik Cardelus hyllar Kerstin Thorvall som skulle fyllt 100 år i år. Foto: Nelleke Dorrestijn och Wikimedia commons
Läsning Det finns många poänger med att läsa Kerstin Thorvall detta märkesår, skriver Erik Cardelus.
I år skulle författaren Kerstin Thorvall (1925–2010) ha fyllt 100 år. Hon är en föregångare i den moderna svenska litteraturen, en utomordentlig stilist som banade väg för den autofiktiva romankonst som dominerat under de senaste decennierna. Mest kontroversiell blev romanen ”Det mest förbjudna” (1976), där hon med slående uppriktighet skildrar sitt gränsöverskridande liv, sitt starka erotiska begär, sin otrohet och bristfälliga föräldraskap, men även uppgörelsen med mamman. Beundrad och baktalad var Kerstin Thorvall länge, inte minst under det annars så frigjorda 1970-talet. Något som är värt att påminna sig om idag.
Långt senare, år 1993, tog hon sin stora revansch med succéromanen ”När man skjuter arbetare”, den första delen i en hyllad uppväxttrilogi med början på 1930-talet och framåt.
Här möter vi de två lärarna Sigfrid och Hilma, vars kärlekshistoria förmörkas av mannens svåra psykiska sjukdom. En läroverksadjunkt från södra Sverige, med radikala idéer och bräckligt psyke, möter en småskollärarinna i Tärnaby. De bosätter sig i Sollefteå, där fadern får anställning på läroverket. Snart får de dottern Signe, kring vilken berättelsen sedan vävs. Egentligen har fadern Sigfrid avråtts från att skaffa barn, på grund av sin genetiska predisposition till att glida in i psykotiska tillstånd, där sexuell gränslöshet är framträdande. Men enligt dåtidens patriarkala ordning steriliseras i stället modern efter Signes födelse för att inte sprida ”den genetiska smittan” vidare. Skuggan från dåtidens utbredda rasbiologi vilar tung och mörk över berättelsen.
Viktig arbetarhistoria
Här berättas också ett stycke viktig arbetarhistoria, knuten till skotten i Ådalen 1931. Dessa två tematiska spår synliggörs redan i romanens första meningar, där ljuset riktas mot fadern och dottern:
”Där var alltså den stora nervösa pappan som gick fram och tillbaka i herrummet innanför de tre fönstren ut mot Storgatan. Rastlöst som en isbjörn gick han där medan han upprepade ’Det är fruktansvärt, dom skjuter på arbetarna, dom har sänt ut militären för att skjuta på dem, härifrån till Sollefteå har soldater hämtats för att skjuta på arbetarna, det är fruktansvärt…´Medan hon som var hans nästan sexåriga dotter och var med i detta herrum med fönster mot Storgatan, såg och hörde utan att förstå. Mer än att det var fruktansvärt.” (s.13)
Trilogins andra del – ”I skuggan av oron” – börjar med ett telefonsamtal, där vi får följa den sexåriga dotterns och moderns reaktion på Sigfrids bortgång på den psykiatriska kliniken i Umeå. Skammen, sorgen och såren finns där hela tiden, men livet går vidare. Oron över att Signe ska utveckla samma psykiska tillstånd som fadern finns där hela tiden hos modern, en galopperande skräck.
Tiderna blir bättre, men mor och dotter lever i en frätande symbios. De lämnar småstaden Sollefteå, skvallret och baktaleriet där. Eskilstuna följs av Uppsala, där Hilma återupptar sitt arbete som småskollärarinna, medan det andra världskriget mullrar i bakgrunden. För Signe leder vägen bort, först via studentexamen och sedan mot en framtida karriär som modetecknerska på Berghs i Stockholm. Men frigörelsen blir inte lätt, speciellt då Signe väljer att gå sina egna vägar livet igenom.
Väl värd att lyfta i svenskundervisningen
Det finns många poänger med att läsa Kerstin Thorvall detta märkesår. För det första är hon en imponerande stilist, väl värd att lyfta i svenskundervisningen eller i bokcirkeln. Dessutom pekar hennes prosa framåt, mot dagens många självutlämnande kvinnliga författare som skriver djärvt och drabbande om ämnen som sex, psykisk ohälsa och normkritik, utan att för den skull vifta med pedagogiska pekpinnar.
Slutligen ger Thorvalls uppväxtskildring en bild av det svenska 1900-talet, en stark och sårig folkhemshistoria speglad i ett ungt strävsamt lärarpar som får en dotter som sedermera blir en kontroversiell författare.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
LÄS ÄVEN
Fem bra böcker om lärares liv under krig
Debatt: Idag hedrar vi alla lärare och bibliotekarier
Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap
