Nyligen läste jag ett kapitel ur Narnia högt för mina sjuor. Trots att boken i många avseenden lämpar sig för yngre läsare, är det många som uppskattar den. Kampen mellan det goda och onda som utspelar sig i fjärran land bakom den hemliga skåpdörren är fortfarande fascinerande! Eleverna har inte läst den och många har numera inte heller sett filmen. Boken är förvisso lättläst, men det slog mig hur många av orden som eleverna sannolikt inte förstår.

Några ord ur kapitlet var: husmanskost, maka (sig), stygga, urskulda, pulsade (fram), ideligen, kullfallna, skenbenen, mörbultad, betalt för gammal ost, villade bort, huka, spiror, valvet, triumferande, underrätta, stångjärnshammare, understår.

När jag frågade eleverna efteråt blev min farhåga besannad. Eleverna hade bara vaga aningar om vad de betyder. Vissa av orden har jag full förståelse för att de vid första anblicken känns främmande, men om man petar i stångjärnshammare och skenbenen borde man åtminstone kunna gissa sig till att det rör som om någon sorts hammare och ett ben av något slag. Spiror och valv förekommer i beskrivningen av Paravel, vilket ger läsaren ledtrådar att de finns i ett slott. En van, uppmärksam och fokuserad läsare drar den sortens snabba slutsatser.

Läsare erövrar gradvis fler ord

Det finns inget bättre sätt att lära sig ord än att läsa dem i ett sammanhang. Jag brukar visa eleverna hur jag gör och tänker när jag stöter på ord som är obekanta. När Edmund kommer till Vita häxans slott utan Peter, Susan och Lucy ilsknar hon till: ”Hur understår du dig att komma ensam? röt häxan så att det dånade i salen. Sa jag inte åt dig att ta med dig dina syskon?” Häxan är förgrymmad (det anstår inte en drottning att vara arg eller att säga våga) när Edmund inte hållit sin del av avtalet. Att då leta sig fram till innebörden av ordet understår blir inte särskilt svårt. 

Senare under dagen frågade jag mina nior om de kände till orden ur Narnia. Några log medlidsamt och sa: ”Vi kan inte heller alla.” En elev räckte upp handen och förklarade i alla fall vad husmanskost är och gav några aptitliga exempel. Därefter började vi läsa Carrie av Stephen King, som i sin uppbyggnad både dramaturgiskt och språkligt är av en helt annan karaktär än Narnia.

Några ord från bokens fruktansvärda inledning gav eleverna huvudbry på en gång: anträffbar, obevekligt, offerlamm, driftkuckun, groteskt, vidskepelse, hörsägner, kväljande, avsmak, absorberande, förfärade, mässade, pulpet, maska, underkuvandet. 

Det går inte att stanna på varannan rad och förklara orden. Eleverna måste läsa dem och själva tänka på i vilket sammanhang de förekommer. Av kontext och närliggande ord går det att förstå vad de obekanta orden betyder, först på ett ungefär och och vid tillräckligt många exponeringar kan en djupare förståelse växa fram. Det är så en läsare gradvis lär sig och erövrar fler och fler ord.

Trots läslarmen händer inget

Efter dagens läsning med eleverna tänkte jag tillbaka på hur jag själv gjorde under mina år som bokslukare, då jag plöjde igenom det ena äventyret med Biggles efter det andra. Från början hade jag ingen aning om vad vissa ord betydde, men det spelade inte så stor roll. Det var upplevelsen av alla äventyr och det goda kamratskapet som skapade lust att läsa. Genom läsningen fick jag dock till slut ett hum om vad hangar, flottilj, kompani, regemente, division, operation, reträtt, koloni och underrättelsetjänst är.

Elever som inte läser regelbundet kommer att få svårt att tillägna sig ord och språket kommer sannolikt begränsa möjligheterna i livet. Trots att vi känner till detta samband saknar skolelever både läromedel och böcker. Mer än hälften av landets skolor står utan bemannade skolbibliotek. Lärare uppmanas av skolmyndigheter att välja andra vägar än läsning i undervisningen om det blir för svårt att läsa. Bara sex procent av eleverna i årskurs nio läser fem sidor eller mer sammanhängande skönlitterär text en vanlig skoldag.

Många suckar över och oroar sig för att det knappt finns några bokslukare kvar. Men det är väl egentligen inte så konstigt? Det märks faktiskt inte att läsning är viktigt, varken i skolan eller i samhället utanför med nedlagda folkbibliotek och minskade anslag till hela kultursektorn. När läsande lärare vrålar sig hesa om elevers bristande läsförmåga och sjunkande läsintresse kontrar en icke-läsande rektor, lärare eller specialpedagog: ”Har ni testat att läsa Zlatan-boken?” 

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga, krönikör i Ämnesläraren och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Sandström: Har du godkänt eleven, lille vän?

Sandström: Chocka inte eleverna med orimliga muntliga krav

Sandström: Svårt att få studiero i klassrummet när det är disco på skolgården

Sandström: Tapetsera klassrummet med bevingade ord!

Svenskläraren hissar och dissar alla böcker på läslistan

Sandström: Vi glömmer bort att elever måste ta eget ansvar