Dahl: Utan lärobok blir det fruktansvärt mycket merarbete
Annat Att vara ”läroboksbunden” har länge ansetts negativt. Frigörelsen har lett till vissa besparingar hos huvudmännen, men en fruktansvärd massa merarbete hos lärarna, skriver matteläraren Olof Dahl.
Det är fruktansvärt svårt att skriva läroböcker. Mitt eget tafatta försök att skriva en lärobok (i oceanografi för kursen Naturvetenskaplig specialisering) är knastertorrt, fullt av grova överförenklingar och klumpiga formuleringar – sådana som kräver förklaring av författaren. Och det är det jag själv kan se, troligen finns det rena faktafel också. Så jag tycker att man ska ha all förståelse för att författarna av läroböcker gör misstag. Däremot kunde man ju önska att förlagen såg till att ta in både faktagranskning och pedagogisk granskning på en helt annan nivå än man gör i dag. Förlagen behöver också vara drivande i att problematiska texter skrivs om.
Trots alla problem med läroböcker tycker jag att de fyller många viktiga funktioner. Att vara ”läroboksbunden” har länge ansetts negativt. Frigörelsen har lett till vissa besparingar hos huvudmännen, men en fruktansvärd massa merarbete hos lärarna, röra för eleverna, ofta betydligt sämre material och rejäla mängder olaglig kopiering. Samtidigt sägs det ofta att den administrativa bördan har ökat för lärarna.
”Varför inte följa boken?”
En stor del av den administrativa bördan består i delande av planeringar, lektionsmaterial, sammanfattningar och detaljerade instruktioner inför prov. Här kan läroboken avlasta rejält om man tillåter sig att huvudsakligen använda den i stället för eget material.
Grovplanering? Varför inte följa boken? I de allra flesta fall fungerar det bra, så länge man inte fastnar i något tänk om att ett uppslag motsvarar en lektion eller liknande. Om man tycker det är bättre eller roligare att avvika från bokens ordning är det ju inte fel det heller, men då får man automatiskt en lite större administrativ börda (sedan måste man naturligtvis kontrollera att boken följer kursplanen).
Har eleven varit sjuk? Utnyttja boken: ”Vi har gått igenom saker motsvarande sidorna 46–52, börja med att läsa dem och försöka göra övningarna.” Boken är naturligtvis inte lika bra som att vara med på lektionen, men förhoppningsvis tillräckligt bra och en bra utgångspunkt för dig om du behöver hjälpa eleven.
Vad kommer på provet? Boken ger struktur: ”Kapitel 6–8 och det vi gjort tidigare. Glöm inte sammanfattningarna i slutet på kapitlen, där står det viktigaste.” Här finns mycket tid att spara. Vissa elever vill ju att man sammanfattar det viktigaste, men det finns i allmänhet redan markerat i boken på ett eller annat sätt.
Även missar kan bli användbara
Ibland kan även dåliga avsnitt bli användbara. Låt eleverna läsa dem och sedan ställa frågor om det som är oklart. Jag har haft en del väldigt givande lektioner med det upplägget. Det är faktiskt lite förvånande att inte läroboksförfattarna utnyttjar detta mer själva. Om en problematisk framställning är nödvändig kan man ju utnyttja det. ”Vad är missvisande med bilden på sidan 35?” kan ju vara en oerhört bra övningsuppgift.
Så använd din lärobok! Som en bonus blir kanske eleverna dessutom bättre på att läsa.
Olof Dahl är lärare i matematik och fysik på Franklins gymnasium i Mölndal.
LÄS ÄVEN
Dahl: Enstaka misstag får inte väga för tungt i matten
Dahl: Vi borde tramsa lite mer i skolan
