Lära för livet – APL-resa till Spanien

Som ett Erasmusprojekt får elever från Praktiska gymnasiets skolor under tre veckor varje termin göra en utlandspraktik inom sitt framtida yrke. I år har nio elever från Praktiska Uppsala varit i främst spanska Córdoba men också i Italien, Cypern och Portugal.

– Praktiken var lyckad, jag lärde mig mycket och blev stärkt i min yrkesroll, säger Kirke, som utbildar sig till billackerare och jobbade som ensam tjej på en bilverkstad. Men mest av allt uppskattade jag kontakten jag fick med andra studenter och att man blev tvungen att vara mer självständig.

Madde, snart klar målare, håller med:

– Engelskkunskaperna är skrala i Spanien så man fick hanka sig fram med Google Translate, men det gav erfarenheter för livet att möta nya människor och kulturer.

Dels stärks eleverna i studieval och blivande yrkesroller, dels är det motiverande för de yngre eleverna att höra om möjlig­heten.

Emil, blivande elektriker, hade viss otur med sin praktikplats och tyckte inte att han fick lära sig så mycket som han hoppats på.

– De lät mig knappt göra några elinstallationer, säger han. Men jag hade aldrig varit utomlands innan så det var ändå en fantastisk chans.

Andra el-elever har haft bättre upplevelser – en fick följa med sitt företag på flera uppdrag i södra Spanien.

Praktikplatserna ordnas via organisationen Training Europe i Spanien, som även arrangerar elevernas boende med självhushåll på vandrarhem.  Premissen är att varje elev ska jobba på ett företag inom området hen utbildar sig inom, i regel klockan 8:30–13. Kirke fick som ensam tjej på verkstaden göra lackeringar, Madde var med sitt företag hos en privat familj som beställt en totalrenovering, och fick bland annat spackla och måla trappräcken.

I samband med elevernas praktik får även personal jobbskugga i syfte att stärka kunskaperna och kontakterna mellan EU-länderna. Den här gången, i maj 2024, var tre från elevhälsan med – specialpedagoger från Praktiska Örnsköldsvik respektive Uppsala samt kurator från Praktiska Täby.

Före resan får man göra en Learning agreement där man specificerar vad man önskar få ut av den.

– Mitt mål var att få kunskap om hur skolorna i Spanien arbetar utifrån ett inkluderande perspektiv och hur deras elevhälsa fungerar, säger Ingrid Dahlberg Nylund, specialpedagog som var med på resan.

Man bodde centralt i Córdoba, nära de judiska kvarteren, och tog varje dag buss till skolan, IES (Instituto de Secundaria) de Rafael de la Hoz, där engelskläraren Nati fungerade som kontaktperson och mötte med ett digert program.

– Det är en offentligägd skola för åldern 12–16, med 250 elever, omringad av ett låst järnstängsel med skolgård i mitten, berättar Ingrid. Under hela rasterna spelades ABBA på hög volym, inte för att vi svenskar var där utan för att det ansågs lugnande. Det var generellt en hög ljudvolym i skolan, inga ljudabsorbenter eller liknande.

På skolan finns också en grupp för elever med IF – under den här tiden var de sex stycken – som går kvar tills de fyller 21. De har en egen avdelning, där specialpedagoger med assistenter undervisar, men ibland också lektioner gemensamma med övriga skolan. Man varvar teoretiska moment med trädgårdsskötsel, bakning, konst, idrott, dans och annat. Man gör också olika studiebesök i staden för att eleverna ska få en uppfattning om sin hem­miljö. De befinner sig på olika utvecklingsnivåer och några får regelbundet stöd av en logoped.

– Men det tillhör inte vanligheterna med en särskild undervisningsgrupp för elever med IF i den vanliga skolan, säger Ingrid, och berättar att man i Spanien delar in eleverna i fyra grupper: A betecknar ”vanliga” elever i vanlig skola, B är vanlig skola med elever i behov av stöd i klasserna, C är som den i Córdoba, med en insprängd särskild undervisningsgrupp, och D är separata skolenheter för elever med IF.

Kanske kan den här typen av europeiska samarbeten inom prao och studie- och yrkesvägledning växa framöver, tänker Ingrid Dahlberg Nylund:

– Dels är det en fantastisk möjlighet för eleverna att stärkas i sina studieval och blivande yrkes­roller, dels är det motiverande för övriga elever i årskurs 1 och 2 att höra om möjligheten. De får också en inblick i hur det fungerar i andra EU-länder för olika yrkesgrupper.

– Jag reagerade på att maskiner och verktyg var omodernare än vad jag är van vid i Sverige, säger Kirke. Men de var fullt fungerande, så erfarenheten blir att det inte är prylarna utan yrkeskunskapen det hänger på, och att kunnandet växer när man får jobba på olika sätt i olika länder.

LÄS ÄVEN

Utbyggd elevhälsa kan lösa komvux-krisen

Arbetsintegrerat lärande: ”Blanda inte ihop AIL med AIU!”

Speciallärare med syv-missio