Debatt: Slöjd gör hela samhället mer motståndskraftigt

Slöjd tränar oss i att använda det vi har till hands, lösa problem och skapa både funktion och skönhet. Det är precis de förmågor vi behöver när världen omkring oss förändras. Ändå saknas slöjdens perspektiv i beredskapsdebatten.

När vi idag talar om beredskap är det oftast i termer av lager, logistik och teknik. Vi diskuterar energiförsörjning, transporter och digitala system. Allt detta är förstås viktigt. Men det finns en dimension som ofta glöms bort: vår förmåga att själva kunna skapa, laga och förstå de saker vi omger oss med.

Denna förmåga – som i slöjden kallas handens intelligens – är mer än hantverksskicklighet. Den är ett sätt att tänka och handla i världen. Att kunna tälja en smörkniv, sticka sockor eller laga en trasig stol är inte bara praktiska färdigheter; det är också övningar i problemlösning, uthållighet och kreativitet. Det handlar om att använda det material som finns till hands och att se möjligheter där andra ser hinder.

Skönhet och problemlösning

Forskning visar att handens arbete påverkar hur vi tänker. Filosofen Richard Sennett beskriver i The Craftsman (2008) hur hantverk utvecklar ett särskilt slags kunnande där funktion, skönhet och problemlösning samspelar. Neurologer har påvisat att manuella färdigheter stimulerar hjärnans plasticitet och stärker vår kognitiva flexibilitet. Med andra ord: när vi övar händerna övar vi också hjärnan.

Det är denna kombination – görande och tänkande – som gör slöjden så relevant i en tid av osäkerhet. Att kunna tillverka, reparera och anpassa sig är inte ett romantiskt sidospår, utan en kärnkompetens för framtiden.

Begreppet resiliens – förmågan att stå emot och återhämta sig från kriser – är idag centralt i både klimat- och säkerhetsforskning. Studier av lokalsamhällen (Berkes & Folke, 2000) visar att de samhällen som bäst klarar förändringar är de som har ett starkt praktiskt kunskapsarv.

Där människor kan förvandla lokala resurser till fungerande lösningar, där lagande och återbruk är en del av vardagen, finns en robusthet som inte kan köpas för pengar.

Slöjd är just detta: ett praktiskt kunskapssystem som lär oss att göra mycket med lite, att hushålla med resurser och att hitta lösningar när färdiga alternativ saknas.

Ingen nostalgisk syssla

Vi lever idag i en digital tid, där mycket av vår kunskap finns lagrad utanför oss själva – i databaser, appar och artificiell intelligens. Det ger oss fantastiska möjligheter, men också en påtaglig sårbarhet. Vad händer om strömmen går? När lamporna slocknar och skärmarna blir mörka kan vi inte längre fråga AI om råd. Då måste vi kunna förlita oss på något mer grundläggande: våra händer, våra sinnen och vår gemensamma kunskap om material och tekniker. Att veta hur man hanterar en kniv, en virknål eller en sax är i det läget mer än en färdighet – det är en trygghet.

Det finns en risk att slöjd reduceras till en nostalgisk syssla, en bild av mormors stickkorg eller farfars snickarbänk. Men slöjd är inte bara en tillbakablick. Det är en resurs för framtiden. Att kunna skapa saker med händerna är att öva sig i att tänka långsiktigt, att se skönhet i det enkla och att värdera det vi har.

Slöjd är dessutom en demokratisk kunskap. Den kräver inga stora resurser, bara vilja och träning. Den kan delas, läras ut och utvecklas i gemenskap. I en tid då många känner oro för framtiden kan slöjd ge en känsla av egenmakt: jag kan, vi kan, tillsammans kan vi.

Måste ta större plats i debatten

Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart och motståndskraftigt samhälle bör slöjd få en tydligare plats i beredskaps- och hållbarhetsdiskussionen. Det gäller både i skolan, där ämnet ofta hamnar i skymundan, och i den offentliga debatten där slöjdens potential sällan synliggörs.

Att sticka sockor, tälja slevar eller väva tyg kan tyckas små handlingar. Men i själva görandet ligger övning i precis de förmågor vi behöver mest: tålamod, kreativitet, problemlösning och tillit. Det är egenskaper som inte bara gör oss bättre slöjdare – de gör oss också bättre rustade att möta framtidens utmaningar. Slöjd är, kort sagt, en beredskapsfråga. Ju förr vi inser det, desto starkare blir vårt samhälle.

Carina Lindberg, ordf. Västerbottens Läns Hemslöjdsförening

• Denna debattartikel har tidigare publicerats i Västerbottens-Kuriren. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren.

LÄS ÄVEN

Debatt: Slöjd blir ett allt farligare ämne i skolan

Dubbel glädje när slöjden är på riktigt

Söderberg: Många elever saknar en rimlig chans att bli bra på slöjd

Forskaren: Nej, slöjd är inte ”fritt arbete”

Söderberg: De yngsta får en egen dator – men ingen slöjd