Debatt: Elever rycks från musiken för att få extra stöd i matte
När vissa skolor kan frångå timplanen, få fler musiktimmar och särskilda resurser, medan andra kämpar för att alls få schemat att rymma musik, uppstår ett A- och B-lag i tillgången till estetiska ämnen, skriver musikläraren Karin Hassle.
Debatt I verkligheten är det ofta musik, idrott och andra praktisk-estetiska ämnen som offras när schemat inte går ihop, särskilt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller stora stödbehov, skriver musikläraren Karin Hassle.
Samtidigt som regeringen utreder spetsutbildningar i musik, skärper fokus på basämnen och bygger om stödet till undervisning i liten grupp, håller svensk skola på att delas upp i två musiksamhällen. Det ena för elever som redan lyckas – det andra för dem som riskerar att stå utan.
Spetsutbildningar i musik lyfts fram som satsningar på talang, kvalitet och det svenska musikundret. Samtidigt visar granskningar från Skolinspektionen att musikundervisningen redan i dag är ojämlik. När vissa skolor kan frångå timplanen, få fler musiktimmar och särskilda resurser, medan andra kämpar för att alls få schemat att rymma musik, uppstår ett A- och B-lag i tillgången till estetiska ämnen.
”Musiken hamnar sist”
I praktiken handlar detta om mycket konkreta val. En elev som går iväg till stöd i matematik samtidigt som klassen har musik. Ett schema där musiken hamnar sist och försvinner när något annat måste få plats. En elev som fungerar i musiksalen, men inte längre får vara där.
Alla elever har rätt till musikundervisning enligt styrdokumenten. Frågan är varför det i praktiken så ofta blir just de elever som behöver den mest som får minst.
Samtidigt betonar regeringens reformer svenska, matematik och studiero som skolans kärna, och stödet till elever i svårigheter organiseras i högre grad utanför ordinarie undervisning, i små grupper eller enskilt. I verkligheten är det ofta musik, idrott och andra praktisk-estetiska ämnen som offras när schemat inte går ihop, särskilt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller stora stödbehov.
Det är anmärkningsvärt. Forskning och kunskapsöversikter visar att musik kan vara en avgörande skyddsfaktor för motivation, delaktighet och psykisk hälsa, inte minst för elever som har det svårast i skolan. Ändå är det just dessa elever som ofta plockas bort från musiksalen när lärmiljön brister, grupperna är för stora eller stödet organiseras separat.
Vilka barn räknas?
När vi samtidigt bygger spetsutbildningar för några få ”särskilt begåvade” och reducerar musikundervisningen för elever som kämpar, skickar skolan en tydlig signal: vissa barns kreativitet och uttryck är värda att investera i – andra barns är det inte.
Frågan är inte om vi ska ha spets, starka basämnen eller bättre stöd. Frågan är varför detta så ofta sker på bekostnad av de ämnen som bär många elever genom skoldagen.
När musiken blir antingen spets eller bortval riskerar skolan att förstärka just de skillnader den säger sig vilja minska.
Vilka barn är det då som fortfarande räknas?
Karin Hassle är musiklärare och specialpedagog i Stockholm
LÄS ÄVEN
Debatt: NPF-eleverna är de första som sorteras ut ur musiksalen
Debatt: Det svenska musikundret vittrar sönder
Debatt: Musiklärarens verklighet är brutal
