Flera problem för satsning på kulturskollärare

Självfallet finns lärare som gått kurser vid de sex utpekade lärosätena, men de torde vara färre än vad många hade hoppats.

– För oss kulturskollärare kan det vara svårt att komma loss och gå utbildningar när vi redan har fullt sjå med att få ihop våra scheman, säger Marianne Eriksson som är musiklärare på Luleå kulturskola.

Liksom många andra välkomnade hon regeringens satsning på Kulturskoleklivet när det lanserades 2019. Tanken var både att ge fortbildning till befintliga kulturskollärare och locka nya förmågor till kulturskolorna genom främst pedagogiska påbyggnadskurser.

Universitet hoppar av

De lärosäten som fick i uppdrag att utforma kurser var Umeå universitet, Göteborgs universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Stockholms konstnärliga högskola och Stockholms musikpedagogiska institut (SMI). I år hoppar Stockholms universitet av, men de andra fortsätter.

Vissa övergripande kunskaper om utfallet finns förvisso, Kulturrådet lät en konsult utvärdera insatserna för perioden 2020–2022. Slutsatserna visade på att det fanns en del ”utvecklingsområden”. 

Utredaren Fabian Sjö på Kulturskolecentrum, som lyder under Kulturrådet, var med och tog fram underlag till studien:

– Uppföljningen tyder på att det varit svårt för vissa lärosäten att fylla alla platser på kurserna.  Det verkar bland annat bero på att kulturskolorna, utifrån sina resurser, har svårt att släppa iväg lärare på fortbildning.

Konsultföretaget Ramboll skriver i rapportens sammanfattning att där fanns ”utbildningar av hög kvalitet, men som få tar del av”. Man konstaterar vidare att lärosätena hade svårt ”att nå ut till och motivera yrkesverksamma och högskoleutbildade konstnärer att delta i utbildningar och välja en yrkesbana som kulturskolepedagoger”.

I utvärderingen efterfrågas också ökade resurser från kommunerna för att stärka förutsättningarna för kompetensutveckling.

De undersökta åren, 2020–2022, präglades av pandemin – därför blir det extra intressant att undersöka perioden därefter. Ansvarig för den nya utredningen blir just Fabian Sjö:

– Vi kommer att ta in synpunkter från alla inblandade parter. Det blir särskilt intressant att ta reda på hur kulturskolorna själva ser på saken. Vi måste mer i detalj undersöka vilken typ av kompetens hos personalen som chefer efterfrågar, men också på vilket sätt utbildningen bör utformas för att fler ska ta del av Klivet.

Marianne Eriksson i Luleå håller med:

– Det är förstås stora skillnader mellan kulturskolorna i små respektive stora kommuner, på platser långt från högskoleorter har man uppenbara problem med att tillsätta tjänster. Vi behöver få en djupare kunskap om behoven hos alla typer av kulturskolor.

Samtidigt är hon mån om att vidga frågeställningen, ta ett helhetsgrepp:

– Vi skulle önska att de såg oss som en tydlig del av utbildningskedjan, det behövs någon form av nationell reglering av kulturskolan. Då skulle det bli lättare att få till en riktad lärarutbildning till ”lärare i kulturskola”. Och det skulle i framtiden bli självklart att de som jobbar med undervisning i kulturskolan är utbildade lärare. Men vi är långt ifrån det i dag.

Utbildningsdepartementet lyser med sin frånvaro

När kulturskoleutredningen presenterades 2016, minns hon, var både utbildningsministern och kulturministern närvarande och Kulturskoleklivet kom att ingå i den proposition som följde på utredningen. Då var signalen tydlig: Det handlade också om en utbildningssatsning.

– Men nu tycks det bara vara en fråga för kulturdepartementet, säger Marianne Eriksson.

Fabian Sjö:

– Det kulturella utbildningsnätet är en viktig fråga, och när det gäller högskoleutbildningar inom kulturområdet är det förstås viktigt att både utbildnings- och kulturdepartementet är involverade. Bägge departementen kommer också vara mottagare av vår översyn av Klivet.

LÄS ÄVEN

Ny rapport: Kulturskolan ökar utbudet i utsatta områden

Het debatt om kulturskolan i riksdagen

Så vill Sveriges Lärare reglera kulturskolan

Tre lärare om hur kulturskolan kan lyfta