Söderberg: Jag fixar inte att utgå från elevernas intresse

”Eva är cool.” Så stod det plötsligt på tavlan efter en lektion i veckan. Var det ironiskt menat? Ett skämt? Eller menade eleven faktiskt allvar? Mycket kan man kalla mig – men cool? Nja.

Under hela min lärartid har det talats om att vi lärare måste försöka fånga elevernas intressen, utgå från deras värld för att de ska ha lust att lära sig. Själv tycker jag att det är mer logiskt att försöka skapa ett intresse för ämnet utifrån den jag är, och mitt sätt att göra det på är att vara mig själv. Att på alla sätt visa hur kul jag har när jag slöjdar, hur mycket det betyder för mig och vilken nytta jag har av det i alla lägen. 

Försöket rann ut i sanden

Lusten kommer ju sällan av sig själv när man är nybörjare, det är okej att kämpa lite för att något helt nytt också ska kännas lustfyllt. Jag har ändå testat då och då att tillmötesgå elever som inte ”kommer igång”. Eleven som ägnade all ledig tid åt Minecraft lockades att sy en kudde i lappteknik, med kvadrater som tillsammans skulle bilda ett motiv från spelet. Det gick sådär. Hen tröttnade när symaskinen krånglade, begreppet sömsmån kändes obegripligt, eller egentligen tröt orken redan när alla kvadrater skulle klippas ut. Försöket rann ut i sanden och eleven fortsatte spela Minecraft utan att ha lärt sig undervisningens innehåll.

Jag tror helt enkelt inte att jag kan lura barn på det sättet. Åtminstone har jag aldrig hittills lyckats. Kanske har jag för svårt att förställa mig. Det blir inte trovärdigt. Och jag tänker att det är bra att elever i skolan får möta olika sorters vuxna – olika åldrar, olika personligheter, jag är jag och eleven är sin egen och arenan vi möts på är skola och utbildning. Jag har allt lättare med åren att stå för att min roll i skolan är att undervisa utifrån min verktygslåda trots tips om att bonda med eleven på dess arena. Jag fixar det inte helt enkelt.

Jag är supernörd, helt enkelt

För några år sedan när alla ungar sprang runt och jagade Pokémon förstod jag inte alls grejen. Än mindre hur en virkad Pokémonboll skulle kunna vara en väg in i virkning. Det krävs ju jättemånga steg innan man ens får till en rund boll, särskilt om man aldrig hållit i en virknål tidigare. Och spel, oavsett sort, är inte min värld. Inte sällskapsspel, inte datorspel, eller tv-spel.

Sport då? Där är jag lika lost. Fotboll, hockey, handboll – jag kan inte ett dugg. Och ärligt talat orkar jag inte sätta mig in i det heller. Jag var ju en sådan där morsa som drog mig för att ens titta på mina egna barns matcher. All min lediga tid går åt till det jag också undervisar i. Jag är supernörd, helt enkelt.

Det betyder inte att jag tycker att det är fel att vuxna pratar med elever om deras intressen för att bygga broar. Det betyder inte heller att jag tror att vuxna i skolan inte kan vara galna i spel eller sport men jag tror inte att man kan förvänta sig att alla kan använda sig av elevernas intressen för att få en direktlänk till deras lust att lära. För mig blir det fel att låtsas. Jag kan inte börja prata som femtonåringarna gör eller låtsas gilla deras värld. De skulle se igenom mig direkt – och därmed skulle min trovärdighet ryka.

Presenterade projektet rakt upp och ner

Jag tror på att äga sin nördighet. Att möta andras passioner utan att låtsas. Att visa att jag också har ett intresse som slukar all tid – i mitt fall hantverk. Och faktiskt, ibland smittar det av sig.

Som när jag i veckan hade första lektionen i stickning. Jag presenterade projektet rakt upp och ner: inga lockbeten, inga sidospår, bara löpögla, korsuppläggning och räta maskor. Och efteråt stod det där, skrivet på tavlan: ”Eva är cool.”

Kanske är det just det som är poängen. Att inte försöka vara något annat än den man är. Att stå för sitt nörderi. Och vem vet – kanske är det just därför jag, i elevens ögon, blev cool.

Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.

LÄS ÄVEN

Söderberg: Hacka inte sönder vår viktiga planeringsvecka

Söderberg: Många elever saknar en rimlig chans att bli bra på slöjd

Söderberg: De yngsta får en egen dator – men ingen slöjd

Söderberg: Många barn har låg tillgång till slöjd utanför skolan

Söderberg: Sorgligt när även nybyggda slöjdsalar är undermåliga

Söderberg: Nu går det inte att sänka kunskapskraven mer