”Träning och examination bildar undervisning”

Träning och examination är två olika beståndsdelar som tillsammans bildar undervisning.

I dagens svenska skola har dessa två beståndsdelar blandats samman vilket gör att eleverna konstant befinner sig på en gråskala mellan novis och bedömd. Elever frågar mig ibland om jag bedömer prestationerna på lektionerna. Jag svarar alltid nej, och följer upp det med att vi lär oss på lektionerna, och när momentet går mot sitt slut blir det tillfälle att visa det som lärts in på ett prov.

”Meningen är att öva”

På lektionerna får man göra fel, ställa frågor och svara på frågor man känner sig osäker på utan att riskera att bli bedömd för det.

Meningen med en lektion är att öva. Det sker till exempel genom att eleven läser texter, svarar på instuderingsfrågor, försöker sig på svårare uppgifter i matteboken och räcker upp handen och svarar på språklärarens fråga. Emma Bore Nordmark argumenterar för att läxor och prov riskerar att skada barns hälsa och motivation.

Det är precis tvärtom. Att barn i dag mår sämre kan knappast förklaras av prov i skolan. Prov har nämligen varit en närvarande beståndsdel sedan skolans inträde i det svenska samhället. Det som i stället skapar osäkerhet och tvivel hos barn och unga är otydlighet kring vad som förväntas av dem.

En undervisning utan bedömning och tydliga krav på vad eleven förväntas kunna inför provet står i kontrast till detta.

David Didau, erkänd lärare och författare, skriver i ”Tänk om allt du vet om utbildning är fel?” att begreppen ”lärande” och ”görande” ofta blandas samman.

Prov är en del av lärandet

Bara för att en elev får sitt arbete gjort eller svarar på frågor under lektionen är det inte per automatik säkert att eleven besitter kunskapen. Didau definierar kunnande som förmågan att bibehålla färdigheter och kunskap långsiktigt samt kunna överföra dem till nya sammanhang.

Vill man sammanfatta det kortare kan det uttryckas som att det man minns, det kan man. Det innebär att huruvida eleven besitter de efterfrågade kunskaperna är något som måste testas vid ett senare tillfälle. Betygssättning och bedömning är myndighetsutövning och måste därmed ske på ett rättssäkert sätt.

Emma Bore Nordmark skriver att bedömning kan ske på flera sätt och nämner samtal, projekt, praktiska uppgifter och kontinuerlig återkoppling.

”Lämpar sig för praktiska ämnen”

Projektarbeten och praktiska uppgifter lämpar sig huvudsakligen i praktiska ämnen. I skolans teoretiska ämnen är det dock svårt att låta dessa utgöra en stor andel av en adekvat undervisning.

Emma Bore Nordmarks syn på undervisning leder till en relativisering av begreppet kunskap. En inlämnad uppgift, ett genomarbetat häfte eller ett samtal med läraren kan inte utgöra ett tillräckligt underlag för en rättvis bedömning. Vad eleven gör är nämligen inte samma sak som vad eleven kan.

Det bör slutligen poängteras att prov i sig är en del av lärandet. På proven behöver eleven plocka fram kunskaperna ur minnet. De utgör därför en viktig del av kunskapsinlärningen och av lärarens möjlighet till individuell återkoppling.

Simon Wernersson, ämneslärare årskurs 7-9

LÄS ÄVEN:

Hon ställer ”förbjudna” frågan: Ger läxor bättre resultat?