”Hur landade det här lönekravet just på oss lärare”
Nya kravet i Stockholm stads lönerevision får kritik: ”Inte ens Duplantis slår världsrekord varenda gång”, skriver Karin Herlitz.
Debatt ”Mycket går inte att mäta så exakt som vi skulle önska, för riktigt så enkelt är inte livet. Men, den som formulerade tanken att lärare ständigt ska överträffa sig själva borde helt klart ha lyssnat bättre på sina mattelärare”, skriver Karin Herlitz.
Dags för lärarnas årliga lönerevision. Den är aningen försenad på grund av den utdragna avtalsförhandlingen i våras, men nu händer det! I kommunerna och hos de privata huvudmännen finns lönegrundande kriterier samt en slags trappa, eller bedömningsnycklar som det kallas i Stockholms stad, som anger i vilken utsträckning läraren når de uppsatta målen.
Nytt kriterium
I år har en ny, femte, bedömningsnyckel introducerats i revisionen i huvudstaden – som innehåller orden ”överträffar ständigt kriteriet”. Ja, du läste rätt. Läraren har att förhålla sig till vad staden har definierat som god praktik på ett sätt som ständigt överträffar det. Det kan naturligtvis ingen levande människa göra, men det är ett sätt att försöka få en hårt arbetande lärarkår att sträcka ut bara lite till.
Lärarna i Stockholms stad förväntas ständigt överträffa sig själva vad gäller kompetens, särskilt ansvar, yrkesskicklighet och erfarenhet skriver Elisabeth Sandstedt, huvudskyddsombud för Sveriges lärare i Stockholm och jämför med Duplantis som kanske är den enda som kommer i närheten av att ständigt överträffa sig själv – men inte ens han slår ju världsrekord varje gång; men det förväntas nu stadens lärare göra – slå världsrekord varje lektion.
”Bokstavligen omöjligt”
Så vad innebär detta i praktiken kan man fråga sig? Ja, säkert kommer några lärare att hamna på den här nivån trots att det bokstavligen är omöjligt, vilket gör den till en floskel bland andra. Men det är svårt att släppa ändå. Jag menar, vilken människa tänker att det är ett rimligt krav att ställa på någon i något sammanhang? Och hur landade det kravet just på oss lärare?
Borde ha lyssnat på sina mattelärare
Kanske är det något slags freudianskt felsägning – alltså att det egentligen är ett uttryck för en undermedveten beundran för det svåra arbete som lärare i olika klassrum utför varje dag?
Alltså det att vi, trots ganska usla förutsättningar, på ett högst rimligt, säkert ibland riktigt bra sätt lyckas utföra vårt viktiga arbete att förbereda framtida generationer för vuxenlivets utmaningar. Det låter i och för sig en ganska logisk förklaring, men jag tror att det är att hoppas för mycket.
”Går inte att mäta”
Nä, snarare är det väl ett tecken i tiden – allt går att mäta emot på förhand uppställda mål. Spoiler alert – det är ett felaktigt antagande. Mycket går inte att mäta så exakt som vi skulle önska, för riktigt så enkelt är inte livet. Men, den som formulerade tanken att lärare ständigt ska överträffa sig själva borde helt klart ha lyssnat bättre på sina mattelärare. Jag minns mycket väl att dessa lärare berättade att när man hade gjort sin uträkning och nöjt tittade på svaret så skulle man ställa sig frågan: är detta rimligt?
Och svaret i det här fallet? Nej, det är det inte. Och då, sa alltid mina mattelärare, då får man prova igen med en ny uträkning. Det vore något, Stockholms stad!
Karin Herlitz, gymnasielärare
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
