Fohlin: ”Vi läser samma text och ser olika saker”

Andreas, tack för att du reagerar och engagerar dig. Men jag tror vi läser samma text och ser helt olika saker. Du kan även läsa min replik till HP Tran.

Jag är lärare. Och krönikan är inte riktad mot lärare, den är riktad till alla vi som arbetar i skolan: lärare, rektorer, specialpedagoger och kuratorer. Vi tillsammans.

Jag skriver ingenstans att strukturella problem inte spelar roll, att kampen för bättre villkor är onödig, eller att lärare ska ”bara lösa det”.

”Värnar kärnan”

Tvärtom försvarar jag läraryrkets professionella kärna när jag skriver att ”även om politiken vänder och organisationen ritas om är det fortfarande vi som är närmast eleverna som behöver genomföra förändringarna. Hur vi möter en elev som går i affekt. Hur vi bygger struktur utan att skapa skam. Hur vi håller ihop en klass där rollerna låst sig. Den sortens beslut kan inte delegeras bort”.

Det är inte ett argument mot facklig kamp. Det är ett försvar av det viktigaste vi har: vår undervisning och vår tro på att den kan göra skillnad.

”Slutar tro”

Det jag varnar för är att vi som profession hamnar i ett läge där vi slutar tro på vår egen förmåga att påverka det som händer i klassrummet. Inte inför arbetsgivaren, utan inför oss själva. Även när villkoren förbättras är det vi, tillsammans, som måste omsätta det i verklig förändring för eleverna.

Jag delar din övertygelse om solidaritetens kraft. Och för mig är en del av den solidariteten att vi aldrig får sluta tro på vår egen och kollegors förmåga att göra skillnad.

Det är värt att försvara.

Niclas Fohlin, speciallärare

LÄS ÄVEN:

”En epidemi i skolan – nånannanismen sprider sig”

HP Tran: Det är inte lärarna som har slutat tro på sina elever

Replik: ”Varför anamma motståndarens argument?”