Beskedet en ”upprättelse” – men varnar för riskerna

”Systemfel”. ”Inhumant”. ”Barnfientligt”. ”Ett svek”. Fredrik Sandström, högstadielärare och krönikör i Vi Lärare, var en av de första som i ett större sammanhang sågade elevstödet extra anpassningar.

I intervjun i Vi Lärare i mars 2023 sa han bland annat att ”man lurar elever och lärare, extra anpassningar är ett svek”.

Artikeln skapade en smärre storm. Och en vecka senare skrev Fredrik Sandström tillsammans med gymnasieläraren och debattören Filippa Mannerheim en debattartikel i Expressen på samma tema, vilket ökade uppmärksamheten och skapade ilska även bland många föräldrar.

De senaste åren har kritiken tilltagit, negativa exemplen på vad anpassning, särskilt stöd och inkludering ställt till med har varit rikliga.

Så kom beskedet att regeringen har för avsikt att rulla tillbaka reformen, till synes återställa lärarnas och elevhälsans roller. Seger för kritikerna?

”Kluven”

– Jag känner mig kluven. Jag har skrivit många gånger om hur extra anpassningar påverkat lärare och elever negativt, och därför länge önskat en förändring. Alldeles för många elever har lämnats ensamma i sitt lärande eller blivit inkastade i sammanhang som de inte klarat av. Av det jag sett finns det bra saker i regeringens förslag, men även sådant som är bekymmersamt, säger Fredrik Sandström.

De nuvarande reglerna kring anpassad undervisning och särskilt stöd infördes 2014.

Syftet var att minska lärarnas arbete med dokumentation och snabbare ge elever i behov av stöd större förutsättningar att nå sin fulla potential och nå de kunskapskrav som ställs.

Så blev det inte.

Dokumentationsbördan ökade och elevernas skolresultat försämrades.

Anpassningar i form av ”inkludering”

Gruppen av elever som fick särskilt stöd hade fem år efter lagändringen halverats trots att behoven sannolikt var lika stora som innan. Eleverna hade istället erhållit extra anpassningar i klassrummet i enlighet med begreppet ”inkludering” som införts i skollagen 2010.

Enligt en färsk undersökning från Sveriges Lärare ser det ut så här idag:

• I genomsnitt har lågstadielärare vid ett undervisningstillfälle fem elever med extra anpassningar, en elev med särskilt stöd, två elever som hade både extra anpassningar och särskilt stöd samt tre elever som enligt lärarna behövde särskilt stöd men som av något skäl inte fick det. 
   
• Högstadielärare har fem elever med extra anpassningar, en elev med endast särskilt stöd och två elever med både och, samtidigt som läraren bedömde att ytterligare två elever skulle ha behövt särskilt stöd. Det var närmare dubbelt så många elever i en genomsnittlig klass där läraren ansåg att eleverna borde haft särskilt stöd, men som av någon anledning inte fick det. Sannolikt fick en hel del av dessa elever extra anpassningar och att läraren upplever att insatserna inte var tillräckliga. 
  
  
• 22 procent av eleverna i en genomsnittlig klass i högstadiet har endast extra anpassningar. Över en tiondel av eleverna i klassen skulle enligt lärarens uppfattning ha behövt särskilt stöd men fick det inte. Baserat på lärarnas uppskattning motsvarar det över 100 000 elever i grundskolan som stod utan det stöd de var i behov av, det vill säga nästan lika många elever som en hel årskurs.  

Tre ljusglimtar

Fredrik Sandström ser i alla fall tre bra saker med regerings besked:

– Att man poängterar att det finns enskilda elever som faktiskt behöver stöd av speciallärare eller lärare en-till-en för att lära sig. Likaså att det kan finnas elever som behöver undervisning i mindre grupper för att känna sig inkluderade i både ett socialt och pedagogiskt sammanhang.

– Att man har lyssnat på lärare som vittnat om svårigheter med att undervisa fem eller ännu fler parallella spår samtidigt. Istället för att lägga tid på att skräddarsy undervisning för varje elev, kan läraren planera för hela gruppen. Det är en upprättelse för den berättande och förklarande läraren som leder en klass framåt steg för steg.

– Att lyhördhet inför elevers olikheter och små justeringar är en del av undervisningen och inte något som behöver dokumenteras, följas upp och nagelfaras. Dokumentationshysterin är inte ett unikt skolproblem, utan finns till exempel inom vården, polisen och socialtjänsten. Den växande administrationen är ett samhällsproblem.

Ministerns fyra anledningar

Förre skolministern Lotta Edholm såg fyra anledningar till att lagändringen som skulle minska arbetsbördan fick motsatt effekt:

Brist på speciallärare, omfattande byråkrati kring särskilt stöd, kommuner som vill spara pengar och att inkulderingstanken gått för långt.

Lärarna och debattörerna Fredrik Sandström och Filippa Mannerheim har uttryckt samma sak.

Den omfattande byråkratin kring särskilt stöd har fått många lärare att låta bli att dra igång utredningar med allt som åtgärdsprogram och elevhälsa innebär i merarbete eftersom det stora arbetet ändå kommer att hamna i deras egna knän senare.

Tre orosmoln

Vis av erfarenheten andas Fredrik Sandström alltså inte ut. Han ser saker som bekymrar honom efter regerings besked:

– Den skrala finansieringen. Om siffrorna jag kunnat ta del av stämmer innebär det att varje skola får drygt 240 000 kronor i genomsnitt. Det innebär en förstärkning med en speciallärare på 25-30% ungefär. Resten ska huvudmännen fixa. Det kommer såklart inte att räcka till att ge alla elever det stöd de har rätt till.

– Det har inte saknats kritik mot Skolverkets bedömningsstöd och nationella prov. Min farhåga är att de förslagna testen som Skolverket ska ta fram inte kommer att hitta de elever som behöver stöd och att testen bidrar till en allmän nivåsänkning kunskapsmässigt. Många lärare ser testens svårighetsnivå som normerande och använder dem för att lägga undervisningen på rätt nivå. Nuvarande prov är helt enkelt för dåliga och för lätta.

– Det finns en tendens att skolan väntar och ser alldeles för länge. Insatserna kommer för sent och i för liten omfattning. Skolor har tolkat de olika nivåerna av stöd på olika sätt, vilket ofta har fördröjt insatserna. Det har varit billigare att låta elever vara kvar i klassen med "ledning och stimulans" eller extra anpassningar, än att erbjuda särskilt stöd. Jag är inte så säker på att de nya gränserna mellan ledning och stimulans och särskilt stöd kommer att förändra något i praktiken.

LÄS MER: 

Extra anpassningar skrotas: ”Enklare få särskilt stöd”

Skolans problem – så går regeringen vidare med att lösa dem

Partienkät: Så ska skolan finansieras

Mannerheim: Explicit undervisning har gjorts omöjlig i Sverige

Särskilt stöd: ”Sviker både elever och lärare”