Bildningspolitik utan pengar till utbildning är naken

Debatten om en kulturkanon går på högvarv och sociala medier svämmar över av alternativa listor. Förtjänar frågan all denna uppståndelse? Kanske landar hela grejen i att regeringen snattar X antal miljoner av Allmänna arvsfonden och stoppar in dem i en mossig stiftelse som snart är vid lika god vigör som den tynande Vitterhetsakademin? Jo, utredaren föreslår typ det. Är slöseriombudsmannen underrättad?

Det talas om ”kulturkrig” men händer det egentligen något med bildningen på riktigt? Eller är det positioneringen i ”kulturkriget” som är huvudsaken? Jag är nog inte ensam om att vara trött på politiska tomtebloss.

Vill regeringen göra en bildningsreform värd namnet, så borde den storsatsa på läsning i skolan. På reformer som säkrar att det finns tid och stöd till alla elever. På kvalitativa läromedel, så att åtminstone en handfull av kanonverken faktiskt kunde finnas ute i skolorna. Goda läromedel är sedan hur länge som helst en bristvara på väldigt många skolor. Orsak: Pengar saknas.

Vi behöver ett stort friutrymme

Utredningen föreslår att statens kulturkanon ska färga läroplanerna och styra undervisningen. Här finns skäl att vara på sin vakt. Vi lärare behöver ett stort friutrymme att anpassa undervisningen till våra elevers förutsättningar. Det vore direkt provocerande om välutbildade, belästa lärare tvingas att strikt följa statliga boklistor. Jag hoppas att regeringen inser att en kanon fungerar bäst när den håller sig till att inspirera. En sådan referenspunkt fordrar sedan pengar för att göra skillnad på riktigt.

Samma vecka som kulturkanonen presenterades, tillsatte regeringen en annan utredning med uppdrag att pressa kommunerna att sänka skatterna. Så klart känner även vi lärare av de kraftiga prisökningarna och skulle uppskatta mer pengar i våra plånböcker. Men vi ser också dagligen finansieringskrisen i skola och förskola. Det vore förödande om kommunerna hetsas till att skära ner ännu mer.

Det här behöver Skolsverige

Om kommunalskatterna ska sänkas, så måste staten samtidigt steppa upp sin finansiering av skola och utbildning. Annars stannar de högtidliga parollerna om klassisk bildning på plattitydnivån. Ett steg på vägen vore att införa indexerade statsbidrag så vi slipper höra snacket om stora satsningar när det bara är fråga om att hjälpligt klara inflationsuppräkning av löner och lokaler.

Skolsverige behöver reformer som maxtak för barngrupper och klasstorlekar, möjlighet till undervisning i halvklass och resurser till särskilt stöd. Och inte minst, reglerad lärartid till planering och efterarbete av undervisningen. De här raderna skrivs före budgetpropositionen lagts fram. Något av detta måste väl äntligen finnas med på ett hörn där?

H C Andersen är en av de författare som ingår i den danska kulturkanonen, men det är inte därför jag kommer att tänka på hans berättelse om Kejsarens nya kläder. En bildningspolitik utan pengar till utbildning är faktiskt naken.

Ledare i Vi Lärare #6 2025

LÄS MER:

Olskog: ”Nu krävs beslut som verkligen förändrar”

Ministern svarar på budgetkritiken: Trixar inte

Glädjebeskedet: Lärares tid regleras