Krönika Sköna maj välkommen sjöng ingen lärare någonsin. Få saker är nämligen så påfrestande för oss lärare som denna prunkande väldoftande månad.
Sommarlovet är så nära men ändå så långt borta. Tiden är knapp och vi har så mycket som ska hinnas med. De röda dagarna lockar och pockar så förrädiskt och vi kan liksom inte riktigt bestämma oss för om vi ska älska eller hata dem.
Denna vår har ingenting riktigt varit sig likt. Ett elakt virus har snurrat om i världen, vänt upp och ner på tillvaron och orsakat oreda överallt. Men i grundskolan vevar ekorrhjulet på och viruset tycks inte alls ta hänsyn till att vi har betyg att sätta, omdömen att skriva och kunskapssäckar att knyta ihop. Här kastas vi in i maj månads torktumlartillvaro varje morgon och spottas ut på eftermiddagen, lätt yra och absolut förundrade över att solen skiner och luften är ljum.
För den som inte jobbar som lärare blir säkert denna text svår att förstå. Då har man ingen koll på vilken villervalla maj ställer till med varje år. Men det är här och nu saker ställs på sin spets. Sista månaden innan betygssättning ska arbeten in, insatser måste bedömas rättvist och det gäller att inte slappna av än, fortsätta mana på, dra de stretande valparna i kopplet några meter till. Och vi är ju så trötta nu. Allihopa är så evinnerligt trötta. Ändå är det precis nu som vi måste lägga på ett extra kol.
Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge och Lärarens krönikör.
Det gäller att balansera energin, att portionera ut åt rätt håll. Dels har vi eleverna som stressar sig sönder och samman. Ni vet vilka de är, de barn som tänker att allt utom högsta betyg är otillräckligt. Sedan har vi de uppgivna trulputtarna som har bestämt sig att allt redan är kört och att all form av ansträngning är absolut onödig. Någonstans däremellan ska vi lärare valsa runt, lägga en lugnande hand på en spänd axel och samtidigt knuffa ett busfrö försiktigt med den andra handen. Vi ska sporra utan att stressa, lugna men inte söva, hela tiden med vetskapen i bakhuvudet om att tiden är knapp och snart är terminen slut.
Maj är sannerligen ingen dans på rosor. Men någonstans i detta upplopp kommer ju juni. Rätt som det är står vi där med betygskuverten och önskar glad sommar. På något gåtfullt sätt får vi ju alltid ihop det. Det är mycket stoffträngsel i våra huvuden denna månad men kanske är det värt att stanna upp i vårbrisen och minnas just detta – dansen på rosorna kommer faktiskt. Om lite drygt en månad är den här!
