Ris och ros för höstens skolnyheter
Krönika Fyra nyheter och och två orosmoln: ”Det har vi inte råd med om vi ska bygga en motvikt mot idiotin”, skriver Per Kornhall.
Det här är tiden på året då jag alltid saknar lärarjobbet. Mötet med de nya eleverna (eller de gamla sommarlovsförändrade), med kollegorna och alla löften och möjligheter som finns i början av ett nytt läsår.
Det här läsåret innehåller en del nyheter jag tycker är intressanta. För det första fortsätter den betoning på att elever ska ha tillgång till bra texter som inleddes med lagändringen om läromedel förra året; nu med att tillgången till skolbibliotek förtydligats i skollagen. Hur ska barn och unga kunna lära sig att läsa om det inte finns läromedel och bra böcker i deras skolor? Boken har varit central i skolans historia och att göra sig av med den, genom ogenomtänkta politiska beslut, var riktigt korkat.
Ny teknik och ämnesbetyg
Den ”skärmfria” förskolan är något jag kan tycka pedagogerna i förskolan skulle kunnat hantera på egen hand. Men det är intressant för det anknyter till en internationell trend. Det är många länder i Europa som jobbar med att begränsa skärmar och mobiler i skolan. Det är inte konstigt. Först kommer ett evangelium och sedan inser man att det också finns baksidor av tekniken (hallå AI!).
Ämnesbetyg i gymnasieskolan är ett stort steg framåt. Det skulle införts redan 2007 men revs då upp av en otålig och klåfingrig Jan Björklund, innan det hade sjösatts. Nu fick Sveriges elever och lärare vänta 20 år på den vettiga reformen. Sedan blir ju det som nu kommer en kompromiss, eftersom man behåller ett kursbaserat gymnasium. Elevers taktikväljande kan komma att omintetgöra reformens intentioner.
Lärarprofessionen ges möjlighet att utvecklas i framtiden.
En fjärde nyhet är ett ljus i tunneln: Professionsprogrammen för lärare och rektorer som har sjösatts i höst. Det finns mycket att fundera kring hur dessa har utformats. Men det viktiga är att det är ett offentligt och officiellt erkännande av läraryrket som en profession. Med detta på plats ges lärarprofessionen möjlighet att utvecklas i framtiden. Det finns nu, på nationell nivå, en plats att göra detta på.
Två orostecken inom skolpolitiken
På ett mer övergripande plan finns två orostecken inom skolpolitiken. Centerns vandring mot en mer balanserad och skolvänlig politik verkar ha stoppats genom bytet av partiledare. Kritiken mot marknadsskolan, i linje med lärares åsikter, tonas nu ner.
Den andra för mig oroande nyheten är att inte Lotta Edholm fortsätter vara skolminister. Bytet verkar vara ett internt liberalt beslut: att sätta sin nya partiledare på en post som är strategiskt viktig inför nästa riksdagsval. Skolan behandlas återigen som ett politikområde man ska vinna val på, inte genomföra sakligt grundade förändringar inom.
Det har vi inte råd med
Men all oro drunknar i världsläget. När Putin och Trump bondar och klimatförändringarna steker Europa känns alla andra problem små. Men så kan man inte tänka. Samhället är en stor organisk gemenskap som bygger på att vi alla gör vårt bästa tillsammans i de ansvarsområden vi har. Därför är det oerhört allvarligt att en svensk minister låter AI skriva sitt sommartal utan att ens kolla upp källorna.
Sådant har vi inte råd med om vi ska bygga en motvikt mot idiotin och mörkret som breder ut sig i världen.
LÄS MER:
