Maria Wiman: Elever är inte en funktion – de är barn
Krönika ”Ibland är de där personerna i skolan elever, ibland är de yrväder och ibland är de späda sparvar. Det ena utesluter inte det andra. Synonymer är fina grejer”, skriver Maria Wiman som svar på debattartikeln ”Vi talar om barn – men menar elever”.
Maria Wiman: Elever är inte en funktion – de är barn
Eleven är inte ett barn. Eleven är en funktion. Eleven ska undervisas,bedömas och betygsättas. Eleven är struktur.
Nu kanske du tänker att du läser ett snitsigt citat ur den gamla dystopiska megaklassikern 1984 av George Orwell. ”Frihet är slaveri”, skrev han 1948. ”Elev är inte barn”, läser jag i Vi Lärare 2026.
Läraren och språkvetaren Sarah Cross har skrivit en hel debattartikel om att elever i skolan är just elever och inte barn. Där kan man också läsa att lärare som kallar sina elever för barn är oprofessionella.
Vi kan vara toktrattar
Jaså jaha ja. Då skall ni få läsa något som kommer att få ögonen att krulla sig i hålorna på er. Stålsätt eder! Här kommer en riktigt oproffsig åsikt. För jag tänker snarare såhär:
Elever är inte en funktion. Elever är barn. Eleven ska visserligen undervisas, bedömas och betygssättas men framför allt ska b-a-r-n-e-t kultiveras, växa, blomstra, spira och skjuta i höjden under skolåren. Vi tjänar ingenting på att avhumanisera dessa ungar.
Självklart är de elever. Och lika självklart är jag lärare. Men vi är också människor. Personer. Toktrattar om man så vill.
Här finns inget utrymme för avvikelser.
Jag tänker att elevsynen i debattartikeln säger något om vår samtid. I en hårt pressad skola finns inget utrymme för individer längre. Barnet ska inte vara ett barn. Barnet ska vara elev i en – helst – homogen skara av andra elever. Det ska inte finnas vuxna i klassrummen. Det ska finnas lärare. En ansiktslös stringent skara människor ska vi vara. Här finns inget utrymme för avvikelser.
Elever ska undervisas och bedömas. På rullande band helst. Skolfabriken har varken tid eller råd med gnissel i maskineriet.
Att ibland kalla elever för barn, ulltussar eller knasbollar handlar inte om att infantilisera eller förminska varken oss eller dem. Det handlar snarare om att förstå att vi jobbar med små människor med allt vad det innebär. Det handlar om att mjuka upp de strama kanterna.
Vi måste hålla ihop
En språkvetare borde uppskatta språkets alla nyanser. Ibland är de där personerna i skolan elever, ibland är de yrväder och ibland är de späda sparvar. Det ena utesluter inte det andra. Synonymer är fina grejer!
För övrigt är jag koleriskt allergisk mot lärare som kallar andra lärare oprofessionella. Vi drar ett satans tungt lass allihopa. Vi blir hårdklappade på huvudet av beslutsfattare och tyckare hela tiden. Vi måste hålla ihop och ta för givet att vi alla gör vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har. Punkt och slut.
Nu ska jag gå och undervisa ungar. Ha!
LÄS MER:
