”Herregud vad obehagligt, är det min tur att bli skallad nu?”
Debatt
En lärare blev slagen av en elev på skolan. Ok, det finns gränslösa elever. Dagen efter blir läraren kränkt av samma elev genom att eleven kastar en boll i nacken på henne. Hårt. Det gör ont. Inuti och utanpå. Min kollega berättar, och jag säger att hon måste prata med rektorn, vår chef.
Senare på eftermiddagen så sker samtalet mellan dem. Jag frågar dagen efter hur det känns och hur samtalet gick. Kollegan är under isen, hon blev skuldbelagd. Varför hände det? Varför tillät du det hända? Varför säger du det till mig? Kontentan, rent krasst – skuldbelägga offret! Du är fel! Resultatet av samtalet skulle bli ett ”eventuellt” samtal med eleven innan nästa lektion (två dagar senare). Så jobbas det – offer och förövare tillsammans i ett rum. Trevligt med undervisning eventuellt, kanske.
I dag blev en annan vuxen på skolan skallad av en elev. Alltså skallad på riktigt! Så som du ser våld på tv – fast på riktigt. På skolan, på arbetsplatsen. Personalen blir i ett möte tillsagda att vi aldrig kan bli kränkta av elever eftersom vi är auktoriteter. Så därför är vi inte heller kränkta. Konsekvensen för eleven, noll! Faktum för lärarassistenten, ont inuti och utanpå. Lärarassistenter ska underlätta lärarnas arbete, kanske bli nyfikna och skola sig? Bli lärare! Fortsätta arbeta i skolan. Du är värdefull! Ung! Snälla gå vidare, spring för livet!
Jag kommer ihåg när jag var tonåring och sent på kvällen gick av bussen, skulle passera genom gångtunneln. Tiden innan väktare och kameror. När jag var ensam och ser ett gäng stå där och ska gå förbi. Kroppen säger nej, men fötterna bara går mot det läskiga för jag måste.
Den känslan kom idag, i min kropp, herregud vad obehagligt! Det var elever i korridoren, jag var ensam, kom runt hörnet sent på eftermiddagen. Visste inte om jag var ensam på skolan. Varför stod dom där nu, skolan hade slutat för över en timme sen. En av eleverna hade skrikit i mitt ansikte tidigare under eftermiddagen. ”Va gör du här?! Stick, dra härifrån, du får inte vara här”. Han ställde sig mycket nära mig, jag är 160 cm lång. Han är längre, en manlig kollega ställer sig emellan mig och eleven och räddar situationen.
Nu väntar han och hans gäng på mig. Varför? Jag hade sagt till honom att han inte fick passera eller gå i årskurs 4-korridor, enligt skolans regler. Är det min tur att bli skallad nu? Snart är det jullov. Jag hoppas att alla lärare och vuxna som arbetar på skolorna i landet får känna en inre frid. God jul.
