Coronafrånvaron högst i utsatta områden
Coronaviruset
Coronafrånvaron skiljer sig rejält mellan olika skolor i samma kommun – och störst är den i utsatta områden.
– Många av oss jobbar här för att vi vill utjämna skillnader, säger Magnus Duvnäs, rektor på Husbygårdsskolan i Stockholm.
Under perioden mitten av mars till mitten av april låg den lägsta närvaron i Stockholms skolor kring några procent, och den högsta på 75. Det visar statistik från kommunen.
När det var som värst var 40 procent av eleverna på Husbygårdsskolan på Järvafältet frånvarande.
– Jag kände mig som en dålig rektor. Man rannsakar sig själv. Jag har en dotter som jobbar som lärare i innerstan och jag förstod att klasserna i princip var fulltaliga där. Det är skillnader i olika områden. Stora skillnader, vad man har för arbete, om man sitter i karantän, hur trångt man bor, vilka föräldrar man har och om de har möjlighet att stötta. Vi måste förstå den verkliga oron med corona, säger Magnus Duvnäs.
Under den perioden beskrevs Järvafältet som coronasmittans epicentrum. Det dog fler smittade där än någon annanstans i Sverige, procentuellt sett. Elever på skolan har förlorat släktingar i sjukdomen.
– Då godkände vi all frånvaro. I takt med att det blev färre och färre elever, märkte elever som var i skolan att hälften var borta, då ville de också vara hemma och vara oroliga. Det blev något slags massreaktion, säger han.
Flera elever fick möjlighet att arbeta hemifrån eftersom en del bor med far- och morfäräldrar, eller eftersom deras föräldrar tillhör en riskgrupp.
Susanne Bille-Andersson
Undervisningen kräver mycket i vanliga fall, och behoven accelererar under corona.
– Det är klart att jag undrar varför det är så många borta här. Det handlar om språkförbistringar, kulturella skillnader. Vi har 28 språk på skolan. Man har inte gått ut med information om corona till olika språkgrupper på ett tillräckligt effektivt sätt, säger hon.
Susanne Bille-Andersson ställer höga krav på skolans lärare, även i vanliga fall.
– De är fantastiska! När jag anställer lärare frågar jag om de är latmaskar – en konstig fråga. Men här måste man vara beredd att jobba inte 100 procent, utan 150. Vi har ett kompensatoriskt uppdrag som heter duga. De timmar barnen är i skolan så ska vi göra skillnad, säger hon.
