Replik: Därför är jag kritisk mot läsetablissemanget
Johan Kant svarar på Linda Fälths svar.
Debatt Linda Fälths grundantagande (teori) om vad läsning är tappar bort att läsning som process också bygger på förståelse och viljan/lusten att förstå, skriver Johan Kant i en replik på repliken.
Linda Fälths svar på mitt debattinlägg symboliserar väl det svenska läsetablissemangets retorik. Özz Nûjens synliggörande av svenska språkets inkonsekvens när det gäller fonologisk medvetenhet avfärdar Fälth som en anekdot. Och min hänvisning till professorerna Usha Goswami och Peter Bryant menar hon är grovt missvisande. Är det verkligen så?
”We have had to come to two uncomfortable conclusions – uncomfortable, at any rate, for the authors of a book about phonological awareness and reading. The first is that there is very little direct evidence that children who are learning to read do rely on letter-sound relationships to help dem read words. The second is that there is a great deal of evidence that these young children take easily and naturally to reading words in other ways.” (s 71 ”Deconstruction special education and construction inclusion” 2007).
Min tolkning av professorerna Goswami och Bryant (1990:46) är att fonologisk medvetenhet inte har så stor påverkan på förmågan att läsa som det svenska läsetablissemanget påstår, snarare tvärtom.
Tappar bort viktig aspekt
Fälth menar att barn lär sig läsa genom att förstå hur bokstäver representerar ljud, och ger samtidigt en känga till dem som ser läsningen är något annat genom att skriva att inte genom att memorera varje ord som en bild. Linda Fälths grundantagande (teori) om vad läsning är tappar bort att läsning som process också bygger på förståelse och viljan/lusten att förstå. Alex Schulman skrev en krönika i Dagens Nyheter (30/9-24) där han beskrev just den felväg lästräningen i svensk skola har skapat. Schulman menade att hans sons läslust dödas, en bild som han sannolikt delar med tusentals föräldrar.
Min kritik mot läsetablissemanget handlar primärt inte om metod utan om teorin, alltså bakomliggande tanke om vad läsning är och hur man som en konsekvens av detta ser på läsinlärning. Fälth påpekar att forskningen är entydig. Ja i Sverige, men inte internationellt. Den teori som är majoritetsuppfattning i vårt land har brister, kallas anomalier, det finns fler. Återkommande rapporteras det om att svenska barn, ungdomar och unga vuxna inte läser tillräckligt bra, till och med begreppet välfungerande analfabet har börjat användas. Hur stor andel av de som efter årskurs 9 inte blir behöriga till yrkesprogram som hatar att läsa borde vara en empirisk fråga.
Johan Kant, kunskaps- och resultatstrateg Norrtälje kommun
LÄS ÄVEN
Replik: Nej, fonologisk medvetenhet är inte passé
Debatt: Skoja inte bort Özz Nûjens insikter om svenska språket
