Miljardstöd – men ingen förbättring

Pengar är viktigt för resultatet, menar Henrik Ljungqvist, rektor på Ronnaskolan i Södertälje.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningengrundskolan.se

Förstelärarna i utsatta områden får 5 000 kronor mer. Det är det senaste stödet till skolor i utsatta områden. Men trots miljardstöd uteblir framgången. På många skolor blir det till och med värre!

Det satsas mer än någonsin på skolorna i utsatta områden. 2018 införde regeringen ett nytt statsbidrag för att stärka likvärdigheten och kunskapsutvecklingen, främst i utsatta områden. En miljard satsades 2018, i fjol var siffran 3,5 miljarder och i år ska stödet öka till 4,9 miljarder kronor. Det betyder i snitt 4 200 kronor per elev i hela landet.

I höstas dubblerades också förstelärarnas ersättning i utsatta områden. Från 5 000 kronor till 10 000 kronor. Pengar som är en utökning av karriärstegsreformen och ligger utanför likvärdighetsmiljarderna.

Före regeringens storsatsning har det funnits punktstöd från regeringen och framför allt har många kommuner satsat stora pengar på att öka likvärdigheten. Ett exempel är Stockholm där skolpengen i skolor i Rinkeby och Husby varit i det närmaste dubbelt så höga som i mer etablerade områden.

Lärare kan flytta till ett utsatt område för att höja lönen, sedan byter de till annan skola och får behålla den. Då är ju inte lönen motivationen.

Men framgången har uteblivit, visar vår granskning.

Våren 2015 gick 35,4 procent av eleverna i utsatta områden ut nian utan gymnasiebehörighet. Fem år senare är resultatet oförändrat, 35,4 procent.

I två av de tre kategorierna för utanförskapsområden har resultatet till och med försämrats.

  • I särskilt utsatta områden, som är värst drabbade, gick 40,5 procent av eleverna ut nian våren 2019 utan gymnasiebehörighet. Fem år tidigare var det 38,1 procent.
  • I riskområden var motsvarande siffra 38,6 procent och 37,6 procent.
  • Endast i kategorin utsatt område har det blivit bättre. För fem år sedan gick 31,2 procent ut utan gymnasiebehörighet. I våras var det 30,1 procent.
  • Genomsnittet för hela Sverige var 15,7 procent.
  • Statistiken bekymrar skolminister Anna Ekström (S) som i ett debattinlägg i Dagens Nyheter i december skrev att bristen på likvärdighet är ”det största problemet i svenska skolan”.

    – Ska kunskaperna fortsätta uppåt måste skolan bli mer jämlik och jämställd. Det är också avgörande för den långsiktiga kompetensförsörjningen. Nu tar regeringen nästa steg i arbetet för en jämlik kunskapsskola och förstärker det statliga stödet för stärkt likvärdighet ytterligare, sade skolminister Anna Ekström(S) när budgeten presenterades i höstas.

    Men löser pengarna problemet i de utsatta områdena?

    Mats Nilsson, biträdande rektor på Värner Rydénskolan i Malmö, lovar bättre resultat 2020.
    Foto: Patrik Renmark

    Inte automatiskt. Utan de måste användas på rätt sätt, menar flera experter som Tidningen Grundskolan pratat med.

    – Pengar är en viktig del av lösningen. Eller rättare det är en förutsättning. Men om de bara pumpas ut i ett system som inte fungerar eller tar hand om dem så är det bara konstgjord andning. Som första steg behöver vi ha en tydlig statlig finansiering och ett mer kontrollerat skolval för att börja komma åt problemet, säger Per Kornhall, före detta undervisningsråd på Skolverket, i dag skoldebattör och ledamot av Vetenskapsakademiens kommitté för skolfrågor.

    Hamid Zafar, barn- och utbildningschef i Mullsjö, och tidigare framgångsrik rektor i ett utsatt område i Göteborg, är inne på samma linje.

    – Självklart spelar resurser roll. Det kostar att ge mer studiehandledning och stöttning. Men det finns skolor som fått mycket extraresurser och resultaten har ändå inte gått upp. Så det viktigaste är hur resurserna används.

    Bristen på likvärdighet är inte bara ett problem som bekymrar regeringen. Vid senaste Pisamätningen fick Sverige kritik av OECD:s experter för att ojämlikheten i skolan ökat. ”Om ni inte tar tag i det här är ni illa ute”, kommenterade de.

    Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet håller med:

    – Att likvärdigheten försämrats är förödande för elever, samhället och drabbar även lärarkåren. Bristande förutsättningar och avsaknad av utbildade kollegor leder till sämre resultat, sjukskrivningar, samvetsstress och lärarflykt. Det är kostnadsdrivande att förändra. Men att låta bli kostar ännu mer.

    Förutom likvärdighetsmiljarderna satsas också på att ge förestelärarna i utsatta områden 5 000 kronor extra. Något som fått både ris och ros. Är extra pengar rätt väg att gå?

    – Det kan det vara, men det kan slå fel också. Lärare kan flytta till ett utsatt område för att höja lönen, sen byter man skola och får behålla den. Då är ju inte lönen motivationen, säger Mats Nilsson, rektor på Värner Rydénskolan i Rosengård i Malmö.

    Rektorskollegan Henrik Ljungqvist på Ronnaskolan i Södertälje säger att extrapengarna till förstelärare inte hjälper honom eftersom det är relativt lätt att rekrytera lärare.

    – Men det kan ha positiv effekt för andra utanförskapsområden, säger Henrik Ljungqvist.