Så räddade eleverna sin egen badsjö

Varför enbart arbeta med miljöproblemen i Östersjön när man har en egen liten sjö som det inte går att bada i längre? Det frågade sig eleverna på Kilbo skola, utanför Sala, under en lektion i naturkunskap för snart fyra år sedan. Sedan inleddes ett målinriktat arbete och två år senare kunde barnen återigen kasta sig i vattnet från bryggan.

Klassläraren Helena Hedberg, som brinner lite extra för naturvetenskap, berättar att det här projektet är elevernas initiativ.

– Här träffas man för att umgås, bada och grilla och jag tror att engage­manget beror mycket på just det, att Viggsjön är traktens mötesplats.

Just i dag är det dags att lägga i halmkassetter – nätsäckar fyllda med kornhalm – i sjön. De bidrar till att bryta ner algblomningen. Eleverna är peppade och börjar ivrigt springa runt på sjöns enda badplats efter att ha ätit upp sin medhavda matsäck.

William Hedberg har redan hunnit få av sig skorna och hoppar glatt omkring med frusna fötter. Snart ropar Helena Hedberg att de ska samlas för att se på när ”Halm-Johan” åker ut med sin båt för att placera ut halmkassetterna.

När det är gjort delas håvar och vattenkikare ut och eleverna börjar undersöka vilka insekter och fiskar som numera lever i sjön – för att kontrollera om djurbeståndet förändrats tack vare den nya levnadsmiljön.

Helena Hedberg förklarar hur projektet ”Rädda Viggsjön” inleddes.

– Vi bjöd in vår kommunekolog som berättade om algblomning och den kraftiga förökningen av växtplankton och andra tänkbara orsaker till obalansen i sjön. Sedan började vi fundera över hur vi kunde lägga upp arbetet för att skapa en ämnesövergripande undervisning.

Eleverna fick ta vattenprover som skickades till ett laboratorium för analys, ta fram fakta om insektslivet i sjön, dissekera, väga och mäta olika fisktyper och föra över uppgifterna till diagram.

Under varje besök vid sjön förde de loggbok och beskrev sina intryck av platsen. Och i skolbänken skrev de texter om Viggsjöns historia och deras framtidsvision av sjön. En var att starta en glasskiosk.

För att kunna finansiera vattenproverna och andra åtgärder ansökte lärarna om bidrag från kommunen – som satsade 200 000 kronor på projektet. Därefter började eleverna arbeta med uteslutningsmetoden. Berodde algblomningen på att åkrarna som omgärdar sjön släppte ut gödningsmedel? Nej, visade det sig. Berodde det på den låga vattenomsättningen och på hur syresättningen påverkas av vintern? Ja, troligen. 

Snart upptäckte man att det var en mängd småproblem som ledde till en obalans i sjön.

Wilma Ahlm och Alva Kullinger beskriver hur intressant det är att få arbeta med något som verkligen betyder något för dem.

– Innan tänkte man mer: Alltså algblomning … vad är det då? Men nu har man mer förståelse för vad som händer i sjöar, säger Wilma Ahlm.

Sjön är inte stor, endast 20 000 kvadratmeter, men runt om i vattnet ligger 30 vegetationsöar utplacerade.

Moa Antonsson berättar om när de planterade växter på öarna och hjälpte till att lägga i dem.

– Syftet är att djurplankton ska gömma och föröka sig i växternas rötter, som hänger ner under öarna, eftersom bristen på djurplankton är den främsta orsaken till algblomning.

I takt med att projektet fortskridit har ryktet om skolans insatser spridit sig i trakten. Eleverna har fått göra powerpoints och öva på presentationsteknik och har nu föreläst om sjöns hälsa både för bygdens invånare och på Sala Heby energi.

Alva Kullinger är väldigt stolt över att den fakta de har tagit fram har kommit till användning – på riktigt.

– Det gick ju inte bara att googla fram svaren, det fanns inte så mycket på nätet om det här. Vi är Google.

Helena Hedberg menar också att en förutsättning för att genomföra ett projekt av det här slaget är att eleverna inte förlorar intresset.

– Annars hade vi inte fortsatt. Eleverna är otroligt intresserade, så det har verkligen varit värt det här hårda arbetet. Nu hoppas vi att alla ska kunna fortsätta bada i Viggsjön.