![](https://arkiv.lararen.se/siteassets/wordpress-export/grundskollararen/kosteroarna_a3531.jpg?width=782&rmode=crop&rsampler=bicubic&compand=true)
Tack vare Susanne de Barès kan skolan på Koster leva vidare ett tag till. Om det inte funnits någon behörig lärare till tjänsten hade skolan lagts ner. Foto: Emelie Asplund
Reportage
Efter 25 år som lärare i Sigtuna gick Susanne de Barès från stadsliv till ö-liv. Från stor klass till liten. Från åldershomogen klass till åldersblandad. Dessutom togs hon emot som en hjälte när hon tillträdde tjänsten på Kosters skola långt ute i västerhavet.
– Jag var inte riktigt förberedd på uppmärksamheten. Det är inte så ofta det står i tidningen att en lärartjänst är tillsatt, säger Susanne de Barès.
Samtidigt blir hon lite generad, för i hennes värld handlade det ”bara” om att söka ett lite annorlunda lärarjobb. Då visste hon inte att skolans fortsatta existens hängde på om de kunde få en behörig lärare.
– Plötsligt fick jag väldigt mycket uppmärksamhet och det var ju inget jag direkt strävat efter.
Tack vare Susanne de Barès kan skolan på Koster leva vidare ett tag till. Om det inte funnits någon behörig lärare till tjänsten hade skolan lagts ner. Foto: Emelie Asplund
För Susanne var det bara att vänja sig. Flera gånger samma vecka skrevs det artiklar om henne eller lärartjänsten i lokaltidningen. Redan någon dag efter att hon skrivit på anställningskontraktet var det intervju i lokalradion och senare under hösten ett lördagsporträtt i tidningen.
Och nu vill Grundskolläraren träffa henne för att få veta mer om hur det är att jobba som lärare med så få elever i olika åldrar, men också om det som under flera år varit en specialitet i Kosters skola – hur skolan samexisterar med lokalsamhället och naturen. Om varför det är viktigt för barnen att vara med ute och fiska hummer, att strandstäda och besöka gårdar med djur som håller landskapet öppet.
Ålder: 53 år.
Gör: Lärare på Kosters skola i klasserna F–3 där hon undervisar sju elever.
Det bästa med yrket: Mötet med eleverna och att få bidra och väcka lust till deras lärande.
Gör på fritiden: Är i naturen så mycket jag hinner. Njuter av lugnet och harmonin på öarna.
Fotografen och jag har hyrt cyklar vid ett av Sydkosters färjelägen och tar oss mot mitten av ön där skolan ska ligga. Inga skyltar visar vägen, men vi råkar haffa en förälder som visar oss rätt, in på en lerväg. Hon passar på att berätta hur orolig hon varit över skolans framtid och hur glad hon är över att Susanne kom.
– Alltså, vi hade tagit vem som helst, men Susanne är ju så bra! säger hon och cyklar vidare. Och ropar:
– Det är det vita huset ni ser där borta!
Skolgården ser inte ut som skolgårdar brukar. Ingen asfalt, inga vita linjer för bollspel. I stället: en stor gräsmatta, klätterträd med gungor, odlingar, picknickbord och en lekplats. När barnen kommer ut på sin lunchrast är de snabba med att klättra upp i träden.
– Det är en väldigt mysig grupp, barnen är goa mot varandra och alla leker med alla, säger Susanne medan hon samlar ihop barnen inför dagens utflykt.
Det går sju elever i Kosters skola, från förskoleklass till trean. Det finns också en förskola, som för närvarande har två fyraåringar, och ett fritids. Susanne samarbetar nära fritidspedagogen Bisse Hultin, som har hand om både förskola och fritids. Ungefär en gång i veckan är det utflykt för ”hela skolan”, det vill säga de nio barnen i skola och förskola.
Kojan är en del av den påbörjade skulpturparken i Kosters trädgårdar. Här samlar Susanne och Bisse ihop barnen för att prata om dagen. Om varför de plockat tång och att man inte behöver köpa jord när man kan göra näringsrik jord själv. Foto: Emelie Asplund
Det är också en del av pedagogiken på Koster, att göra det man kan göra med alla barnen tillsammans. Den här dagen bär det av till stranden för att plocka tång, som ska bli näring åt skolans odlingar i Kosters trädgårdar.
Skolbarnen tar sina cyklar och fyraåringarna får åka i cykelkärran, som också är lastad med hinkar för tångplockning. Efter någon kilometer kommer vi fram till sandstranden i Bergdalen. Där finns det gott om tång som blåst iland efter den senaste vinterstormen.
Susanne samlar ihop barnen och pekar på en av öarna utanför.
– Vet ni att där ute bodde en lärare och när det blåste för mycket kunde hon inte ta sig till skolan och då fick barnen ledigt, säger hon.
Nu får jag verkligen fundera ett varv extra på hur jag kan jobba för att få tid för alla elever individuellt, men också vad vi kan göra tillsammans.
Berättelsen om läraren är en bit av Bohusläns skolhistoria. Om de tuffa förhållandena som rådde ute på öarna, särskilt på boplatserna vid fyrar och lotsstationer. Om lärare som hade sin tjänst på flera öar och fick seglas mellan öarna i de flesta väder. Om barn som fick undervisning kanske 90 dagar om året. Skolorna kallades lotsbarnsskolor och lades ner 1925.
En sådan ö är Ursholmen utanför Kosteröarna. Här låg Sveriges västligaste skola på sin tid och det var faktiskt under en guidad tur där som Susanne för första gången fick höra talas om att det fanns en skola på Koster. Någonstans sådde det ett frö, för när hon en kväll hemma i Sigtuna tre år senare satt och slösurfade, kom tjänsten på Koster upp och hennes längtan till havet gjorde sig påmind.
– Jag växte upp i Lindome utanför Göteborg och tillbringade barndomens somrar hos min farmor i Sannäs utanför Grebbestad. Mina barn var utflugna och jag befann mig på en plats i livet där jag var redo för något nytt, säger Susanne.
Arvid (åk 2) och Elliott (åk 3) hjälps åt att plocka tång. Foto: Emelie Asplund
Och nog har det blivit mycket nytt, även om hon naturligtvis hade en rejäl verktygslåda med sig. Läroplan, kursplaner, undervisningsmetoder och förmågan att bygga relationer sitter förstås i ryggmärgen efter en lång lärargärning. Nu handlar utmaningarna mer om att hantera en liten grupp med sju barn i fyra olika årskurser och se till att alla får det de behöver. En elev går i förskoleklass, annars har Susanne två barn i varje årskurs.
– Nu får jag verkligen fundera ett varv extra på hur jag kan jobba för att få tid för alla elever individuellt, men också vad vi kan göra tillsammans. Utflykterna är ett exempel, men högläsning är också något som funkar för hela klassen.
Även om eleverna är mycket färre, blir det mer planering av undervisningen nu. Men Susanne tycker också att hon har fler möjligheter än tidigare med en så liten grupp. Som att alla kan ta cyklarna när de ska på utflykt (Koster är en bilfri ö), att hon vågar låta dem klättra i träd eller ta med dem ut i lokalsamhället.
Förskola och skola gör utflykter tillsammans varje vecka. Tristan, 4 år, har hittat ett skelett av en bläckfisk. Bisse Hultin, Maja och Susanne de Barès tittar på. Foto: Emelie Asplund
Att beskriva deras utflykter som studiebesök blir missvisande. För på Koster är skolan en del av samhället, precis som Kosters trädgårdar, naturum Kosterhavet, färjorna, matbutiken och turismanläggningarna. Besöket i Kosters trädgårdar är ett bra exempel. Här har eleverna sina egna odlingsbäddar, där de odlar sina grönsaker. När de kommer cyklande med hinkarna fulla med tång, möts de av Helena von Bothmer, som driver anläggningen tillsammans med sin man Stefan.
– Hej Elliott! Hej Victoria!
Helena kan namnen på alla barnen och hänger inte riktigt med när barnen tar täten mot odlingarna. Det märks att de känner sig hemma.
– Det är underbart att ha barnen här. Vi är en del av samhället och vill vara en del av deras utbildning. De ska inte känna att det är privat utan att det är deras också, säger Helena.
När skoldagen är slut och barnen cyklat hem eller blivit hämtade av sina föräldrar i golfbil, frågar vi Susanne om vad hon tror om framtiden för den lilla skolan på Koster.
– Koster är en viktig del av Strömstads turistnäring och väldigt mycket händer härute på sommaren. Men för att det ska kunna förbli så, behöver samhället leva året om. Och om inte skolan finns blir det svårare för unga familjer att flytta hit. Det blir väldigt långa dagar för en sexåring att åka med båten vid sju på morgonen och kanske inte komma hem förrän vid fem på eftermiddagen.
Susannes fem bästa tips för att jobba åldersblandat på en liten skola och samtidigt ta vara på resurserna i lokalsamhället
LÄS ÄVEN
Nu är Kosters skola hotad – igen
Tips: Så lär du barnen klockan
Krönika ”Förstår nu hur det är att börja läsa efter ett långt läsfritt sommarlov.”
Krönika Läraren: Men jag förväntar mig inte något svar.
Krönika ”Vi behöver ha tålamod och en portion uppfinningsrikedom.”
Lektionstipset ”Många lärare tycker att det är läskigt, man vill inte att elever ska bli ledsna.”
Krönika ”Barn kan inte bryta ensamheten på egen hand.”
Panelen Tre lärare svarar.
Reportage ”Det här handlar om att få lära sig på ett annat sätt än i klassrummet.”
Läsinlärning Läraren: Förstod tidigt att många i klassen ännu inte blivit nyfikna på läsningen.
Forskning Forskarnas tips: Så blir de bättre rustade för utmaningarna som väntar.
Forskning Professorn: Jag vill ta chansen att försöka påverka
Läsning ”I en del fall har lärarna helt enkelt aldrig fått reda på att erbjudandet finns.”
Vi lärare debatt Speciallärarens tips till myndigheten.
Vi lärare debatt Skolverket: ”Mätsäkerheten måste bli högre”.
Panelen Tre lärare om den perfekta lektionslängden.
Krönika ”Läsandet måste på allvar bli skolans viktigaste fråga.”
Vi lärare debatt ”Hade jag vetat hur dålig utbildningen skulle vara hade jag inte tagit det här stora studielånet.”
Vi lärare debatt ”Vi ser inte ett enda forskningsperspektiv som allenarådande.”
Reportage Därför öser Hammarkullsskolan på rejält med lästräningen redan i förskoleklass.
Vi lärare debatt Lärarstudenten: Utan grund ifrågasätter forskarna mina erfarenheter.
Vi lärare debatt Specialläraren: Bedömningsstödet har kritiserats åtskilliga gånger nu.
Lektionstipset Läraren om varför skönlitteratur är bästa läromedlet.
Läsa-skriva-räkna-garantin Skolministern om regeringens bakläxa till Skolverket.
Läsa-skriva-räkna-garantin ”Med rätt resurser hade svårigheterna kunnat tränas bort.”
Läsa-skriva-räkna-garantin Specialläraren: ”Det här är allvarligt eftersom avkodning är grundläggande”.
Läsa-skriva-räkna-garantin Specialläraren: ”Ett övergrepp på vår professionalism”.
Läsa-skriva-räkna-garantin Gymnasielärarna: Många saknar basala kunskaper när de kommer till oss.
Läsa-skriva-räkna-garantin ”Har fått 30 minuters undervisning om metoder för den tidiga läsinlärningen.”
Läsa-skriva-räkna-garantin Åsa Fahlén: Skolverkets uppdrag från regeringen är för vagt.
Läsa-skriva-räkna-garantin Många godkänns på NP – trots svag läsförståelse.
Fortbildning 1 av 30 höjde sitt provbetyg: ”Den generella effekten är liten.”
Forskning ”Rikta inte in er på regelbrott och konflikter.”
Matematik no teknik Initiativet applåderades av många, men det skapade också en del spänningar i klassen.
Panelen Knepen som får eleverna att vänta på sin tur.
Krönika ”Både lärare och lärare i fritidshem bör vara involverade i arbetet med tillsyn.”
Forskning Forskaren om att elever inte förstår – trots att vi tror det.
Förskoleklass Sveriges Lärare: Mycket illa, man börjar i helt fel ände.
Läsning ”De vill läsa så mycket de hinner av författarna som de ska få träffa.”
Lektionstipset ”Zoo animal”-känslan får eleverna att erövra det skrivna språket.
Forskning ”TRR är väldigt krävande och lärarna behöver mycket stöd.”
Pedagogik Läraren: Riskerar att förstärka elevers dåliga självkänsla.
Pedagogik Matteläraren om hur omstridda TRR-metoden funkar i praktiken.
Krönika ”De som tidigare inte vågat pröva kan nu göra det.”
Böcker ”Det är en hyllning till oss som kämpar för våra elever.”
Forskning Forskaren: De uppskattar verkligen träd och planteringar.
Krönika ”Läsinlärningen gynnas av lugn och ro, envist arbete och undervisning som inte överges.”
Vi lärare debatt Pensionerade läraren: ”Visst har en och annan elev knorrat”.
Forskning Forskarens råd: Introducera inte digitala hjälpmedel för tidigt.
Krönika ”Det är så läskigt att jag kräks. Så rädd är jag.”
Krönika ”Det är som att övertyga någon att man ska äta grönsaker för att det är nyttigt.”
Forskning ”Det finns inget fult i det!”