En av mina elever i årskurs två frågade mig om det gick att sluta att lära sig att läsa. Frågan väckte tankar. Varför frågar en elev så? Jag ville inte svara att han måste lära sig läsa utan ville veta hur han tänkte om sin läsförmåga.

Löpsedlarnas lättlästa ord blir svårlästa efter en sådan fråga. Krig är fyra bokstäver som alarmerar. Skrikets retorik når fram. Han ville inte kunna mer. Att läsa gjorde honom orolig och ledsen. Det är lätt att förstå honom. Hans berättelse gör att man som vuxen får syn på de lättillgängliga texterna hur de påverkar en liten åttaåring som just lärt sig att läsa. En vuxen läsare har vant sig vid det som ska alarmera och locka till sig läsare.

Skolan tillåter inte ett sådant språk

Idag förefaller det talade språket sakna viktiga gränser. Populistiska makthavare gör att hatspråket också får en plats på skolgården. Kalla ord som pekar ut människor i syfte att trycka ner och förminska.  

Skolan tillåter inte ett sådant språk. Då reagerar vi, har samtal, ringer hem till vårdnadshavare, rektor kopplas in och kränkningsanmälningar skrivs. Skolan kämpar för att motverka den splittring som uppstår när läger skapas. Skolan kämpar med att vara den motpol den måste vara. Som lärare tänker jag ofta ”det där skulle vi aldrig acceptera att eleverna sa i skolan”.

Det som sker i världen påverkar skolan. Skolan är en spegel av samhället. Men jag tänker att samhället kunde spegla sig i skolans värdegrund. Vi som arbetar i skolan reagerar på språkbruk, hatspråk och utpekande av andra som därmed riskerar att uteslutas från skolans ”oss” och ”vi”. Skolan gör också sitt bästa för att främja språk som fungerar mellan människor. Vi läser böcker och poesi där vi ger eleverna inblickar som gör att de får vända och vrida på perspektiv och upplevelser som gör att de kan utveckla sitt sätt att tänka. Vi strävar efter att ge eleverna något så ovärderligt som ett mer nyanserat språk i både tal och skrift.

Förgörande språk normaliseras

Ja, jag vill visa eleven som inte längre vill kunna läsa att det finns världar i litteraturen att kliva in i och som, utan att skapa en känsla av maktlöshet, ger honom en lagom spegel så att eleven i egen takt och med ett rikare språk på sikt kan förstå den värld han lever i. Men det kräver att skolan är, och fortsatt kommer att vara, en någorlunda god gränsvakt mot det förgörande språk som nu är på väg att normaliseras.

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.

LÄS ÄVEN

Körling: Med lappar i fickan fick bråkstaken ett nytt verktyg

Körling: Här är undervisningen fredad – inget får störa den

Körling: Sluta skrämma elever med orden ”lätt” och ”svårt”

Körling: Näe, Simona, elevinflytandet är inte för stort!

Körling: Vi borde fira varje elev som lär sig att läsa